Mammon är en kraftfull gud i den här världen, men kommer förr eller senare visa sig pinsamt begränsad.
— Anna Sophia Bonde
Den gamle Skara-biskopen Sven Danell beskriver i en andaktsbok sin barndoms torggummor, hur generösa de var när de måttade, vilka rågade skopor körsbär och plommon de till barnets förtjusning lade upp. Jag gissar dock att många av oss nutida konsumenter snarare känner igen oss i Amos bistra kritik, vana som vi är vid överdriven reklam och att förpackningar i affären plötsligt kan ha krympt, fastän priset är detsamma. Den urbaniserade tillvaron verkar omöjliggöra en gammal tids tillit (om den någonsin funnits …), vi känner inte varandra och litar därför inte på varandra. Ja, än värre: vi förväntar oss inte att vi ska kunna lita på varandra. Osökt minns man det ruskiga bibelordet om hur, vid tidens slut, kärleken ska kallna hos de flesta (Matt 24:12).
Men oavsett tidsandan står Guds uppdrag till människan fast, alltsedan tiden i paradiset: hon ska vara en god förvaltare av Hans gåvor. Och det låter ju tjusigt. Men det är faktiskt inte säkert att vi, handen på hjärtat, även om vi räknar oss som kristna, lever utifrån den premissen. Tvärtom är det lätt att hamna där att man lever sitt liv som om man ägde det och behandlar de människor som kommer i ens väg som konsumtionsvaror, snarare än gåvor som Gud sänt i ens väg.
Söndagens bibdeltexter lyfter fram ansvar och uthållighet som viktiga egenskaper. Dessutom, i liknelsen om den ohederlige förvaltaren, provocerar oss Jesus genom att framställa skurken som förebild: ställd inför fullbordat faktum förstår han att spela sina kvarvarande kort väl, genom att snylta på sin arbetsgivares välstånd förbereder han sig för de magra år som väntar honom.
Det betyder naturligtvis inte att mannen generellt sett är någon hjälte, ingen har heller vad jag vet påstått detta. Men liknelsen, och Jesu sätt att utlägga den, borde reta vår hjärnas "smaklökar" och bevara oss från enkelspårighet. I detta att vara en god förvaltare torde även ingå ett mått av kritiskt tänkande, att inte – som ibland förr i vissa kristna traditioner, och någon gång även nuförtiden – mena att människans förnuft och den helige Ande står i ofrånkomlig konflikt med varandra.
Förresten, om någon andlig ledare påstått något liknande så har han eller hon inte läst vad Paulus skriver i Romarbrevet 2 om hur Anden kan tala genom en människas samvete och att hon ska vara aktsam om detsamma. Och i Paulus råd i 2 Timotheosbrevet till den unge kyrkoherden ingår många allvarsord om att ledaren ska vara tjänare, inte våldföra sig, om än aldrig så andligt, på sin flock utan tjäna den, ömsint, troget, uthålligt. Det låter så fint men alla som befunnit sig i en verklig kristen församling anar hur svårt det är att vara en god ledare och hur dyrbart det är om man råkar få någon sådan!
Liknelsen är kanske en av Jesus mest svårbegripliga. Vad menar han, till exempel, med uppmaningen "använd den ohederliga mammon till att skaffa er vänner som tar emot er i evighetens hyddor när mammon lämnar er i sticket"? Uppmuntrar Jesus kanske till en sorts kristet spioneri, att "under cover" vistas i världen och – till synes – spela spelet, fast man hela tiden i hemlighet tjänar en annan arbetsgivare? Mammon är en kraftfull gud i den här världen, men kommer förr eller senare – likt häxan i Narnia ställd inför Aslan – att visa sig pinsamt begränsad. Vi ska tjäna Herren i den här världen, med siktet inställt på Hans rike.
Söndagens bibeltexter
Gamla testamentet: Amos 8:4–7
Hör detta, ni som trampar på de fattiga och utrotar de svaga i landet! Ni säger: När är nymånadsfesten över så att vi kan sälja säd, och sabbaten så att vi får öppna kornboden? Då skall vi minska måtten och lägga på priserna och fuska med vågen, köpa de fattiga för pengar och de nödställda för ett par skor och sälja spillet som säd. Herren har svurit vid Jakobs stolthet att aldrig glömma något de gjort.
Episteltext: Andra Timotheosbrevet 4:1–7
Jag besvär dig vid Gud och Kristus Jesus, som skall döma levande och döda, jag besvär dig vid hans ankomst och vid hans rike: förkunna ordet, träd upp i tid och otid, vederlägg, tillrättavisa, vädja – tålmodigt och med ständig undervisning. Det kommer en tid då människorna inte längre vill lyssna till den sunda läran utan skaffar sig den ene läraren efter den andre, därför att det kliar i dem att få höra sådant som de önskar. De slår dövörat till för sanningen och vänder sig till legenderna. Men håll alltid huvudet kallt, var beredd att slita ont, gör vad som åligger en förkunnare och fullfölj din tjänst. Mitt eget liv utgjuts redan som ett offer, och tiden är inne då jag måste bryta upp. Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullbordat loppet, jag har bevarat tron.
Evangelietext: Lukasevangeliet 16:1–13
Han sade också till sina lärjungar: Det var en rik man som hade en förvaltare, och denne beskylldes för att förskingra hans förmögenhet. Mannen kallade till sig honom och sade: ’Vad är det jag hör om dig? Lämna in dina räkenskaper, du kan inte vara kvar som förvaltare.’ Förvaltaren tänkte: ’Vad skall jag göra nu när min herre avskedar mig? Gräva orkar jag inte, och tigga skäms jag för. Jo, jag vet vad jag skall göra så att folk tar emot mig i sina hus när jag mister min tjänst.’ Han skickade efter dem som var skuldsatta hos hans herre, en i sänder, och frågade den förste hur mycket han var skyldig. ’Hundra krus olja’, svarade mannen. Då sade han: ’Här är ditt skuldebrev, sätt dig genast ner och skriv femtio.’ Sedan frågade han näste man: ’Och du, hur mycket är du skyldig?’ – ’Hundra tunnor vete.’ Då sade han: ’Här är ditt skuldebrev. Skriv åttio.’ Och Herren berömde den ohederlige förvaltaren för att han hade handlat klokt. Denna världens människor beter sig klokare mot sina egna än ljusets människor gör. Ja, jag säger er: använd den ohederliga mammon till att skaffa er vänner som tar emot er i evighetens hyddor när mammon lämnar er i sticket. Den som är trogen i smått är trogen också i stort, och den som är ohederlig i smått är ohederlig också i stort. Om ni inte har varit trogna i fråga om den ohederliga mammon, vem vill då anförtro er det som har verkligt värde? Och om ni inte har varit trogna i fråga om andras egendom, vem vill då ge er det som skall tillhöra er? Ingen tjänare kan tjäna två herrar. Antingen kommer han att hata den ene och älska den andre eller att hålla fast vid den ene och inte bry sig om den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon.
Psaltaren: Psalm 8
För körledaren. En psalm av David. Herre, vår härskare, väldigt är ditt namn över hela jorden. Jag vill besjunga din himmelska prakt med ett barns, ett dibarns mun. Du har rest ett värn mot dina fiender för att betvinga ovän och hämnare. När jag ser din himmel, som dina fingrar format, månen och stjärnorna du fäste där, vad är då en människa att du tänker på henne, en dödlig att du tar dig an honom? Du gjorde honom nästan till en gud, med ära och härlighet krönte du honom. Du lät honom härska över dina verk, allt lade du under hans fötter: får och oxar, all boskap, och markens vilda djur, himlens fåglar och havets fiskar, allt som vandrar havets stigar. Herre, vår härskare, väldigt är ditt namn över hela jorden.
