Bönen riskerar att förbli ytlig och – i värsta fall – osann. Ett hopkok av fromma formuleringar jag snappat upp men inte menar.
— Anna Sophia Bonde
En ledarskribent har i Expressen nyligen gjort sig lustig över det faktum att Roland Utbult, KD-politikern som blivit frisk från covid-19, tackade för förbön och kopplade sitt tillfrisknande just till förbön. Det ger oss anledning att fundera över vad bön egentligen är. Inget torde vara enklare än att från agnostisk utgångspunkt ifrågasätta bönens verkan; den går ju inte att bevisa. Och det är klart, tror man inte på Gud så framstår ju bönen som meningslös, då finns ju ingen mottagare till önskebrevet, hur innerligt formulerat det än kan vara.
Men så fort man accepterar tanken att Gud finns och att Han, som Bibeln påstår, vill ha en personlig relation till människan verkar fenomenet ”bön” både naturligt och önskvärt. Jesus inleder sin uppmaning i söndagens evangelietext ”När ni ber”. Inte om, utan när. För Honom var bönen en naturlig kraftkälla, ett sätt att hålla sig nära Fadern. Det kan den bli för oss också.
Jesus uppmuntrar här till personlig och privat bön. Inte så att gemensam bön borde undvikas men för att bönens förutsättning och mål är det personliga mötet, ett jag och ett du. Sådan bön hindrar att Gud förblir en ytlig bekant, någon jag pliktskyldigt utbyter artigheter med vid sällsynta tillfällen.
Kung Salomo var i likhet med sin far en storslagen person, larger than life. Hans liv är ett pärlband av kvinnor, rikedomar och imponerande byggnadsprojekt. Och, får man konstatera, närhet till Gud. Istället för att reta sig på vilken goddagspilt Salomo måste ha varit tror jag att den sortens relation som han, åtminstone periodvis, hade till Gud också är möjlig för oss ”vanliga” bibelläsare. Gud kanske frågar också oss: Vad längtar du efter? Eller, som det hände att Jesus sa: Vad vill du att jag ska göra för dig?
Bönen möjliggör för mig att få fatt i min längtan, att – om jag vågar – utforska hjärtats skrymslen och vrår. Om jag inte vågar kommer min bön att förbli ytlig och – i värsta fall – osann. Den kommer att vara ett hopkok av fromma formuleringar jag snappat upp men som jag kanske inte, handen på hjärtat, menar (eller vet om jag menar).
Men om bönen då är den storslagna möjlighet som Salomoberättelsen i Första Kungaboken ger uttryck för – hur ska jag våga säga något alls? Då är det livsfarligt att be, för det kan ju hända att Gud låter mig få som jag vill.
Paulus kan här hjälpa oss att våga och hjälpa oss att förstå att bönen är meningsfull, även när vi är fega och halvhjärtade: ”Vi vet ju inte hur vår bön egentligen bör vara, men Anden vädjar för oss med rop utan ord” (Rom 8:26b).
En klassisk fråga handlar om varför vi behöver be om Gud ändå (som Paulus påstår) vet vad vi kommer att be om. Kanske kan tillvaron nu i pandemitid hjälpa oss förstå "vitsen". När vi är ålagda social distansering uppstår inom oss en stark längtan efter det personliga mötet, efter att höra den andres röst, att möta någons blick. Bönen handlar inte om att formulera önskelistor till jultomten. Låt oss istället tänka på Humphrey Bogarts slutord till polischefen i filmen "Casablanca":
Louis, I think this is the beginning of a beautiful friendship.
Söndagens bibeltexter:
Gamla testamentet: Första Kungaboken 3:5–14
I Givon visade sig Herren för Salomo i en dröm om natten. Gud sade: ”Be om vad du vill. Jag skall ge dig det. Salomo svarade: ”Du visade stor godhet mot din tjänare David, min far, eftersom han levde troget, rättfärdigt och redligt inför dig. Och du har hållit fast vid denna stora godhet och gett honom en son som nu sitter på hans tron. Det är du, Herre, min Gud, som har gjort mig till kung efter min far David, och här står jag nu ung och oerfaren mitt i det folk som du har utvalt, ett folk så stort, så talrikt att det inte kan räknas. Ge din tjänare ett lyhört sinne, så att jag kan skipa rätt åt ditt folk och skilja mellan gott och ont. Vem skulle annars kunna döma över ditt väldiga folk?” Denna bön behagade Herren, det gladde honom att Salomo bad om detta. Gud sade: ”Eftersom du bad om detta och inte om ett långt liv eller om rikedom och inte heller om dina fienders död utan bad om gåvan att urskilja vad som är rätt, så uppfyller jag nu din bön och gör dig visare och mer insiktsfull än någon har varit före dig eller kommer att bli efter dig. Också det som du inte har bett om ger jag dig, rikedom och ära i alla dina dagar, mer än vad någon annan kung har haft. Och om du vandrar mina vägar och rättar dig efter mina bud och stadgar, så som din far David gjorde, skall jag ge dig ett långt liv
Episteltext: Romarbrevet 8:24–27
I hoppet är vi räddade – ett hopp som man ser uppfyllt är inte något hopp, vem hoppas på det han redan ser? Men om vi hoppas på det vi inte ser, då väntar vi uthålligt. På samma sätt är det när Anden stöder oss i vår svaghet. Vi vet ju inte hur vår bön egentligen bör vara, men Anden vädjar för oss med rop utan ord, och han som utforskar våra hjärtan vet vad Anden menar, eftersom Anden vädjar för de heliga så som Gud vill.
Evangelietext: Matteusevangeliet 6:5–8
När ni ber skall ni inte göra som hycklarna. De älskar att stå och be i synagogorna och i gathörnen för att människorna skall se dem. Sannerligen, de har redan fått ut sin lön. Nej, när du ber, gå då in i din kammare, stäng dörren och be sedan till din fader som är i det fördolda. Då skall din fader, som ser i det fördolda, belöna dig. Och när ni ber skall ni inte rabbla tomma ord som hedningarna; de tror att de skall bli bönhörda för de många ordens skull. Gör inte som de, ty er fader vet vad ni behöver redan innan ni har bett honom om det.
Psaltaren: Psalm 13
För körledaren. En psalm av David. Hur länge skall du glömma mig, Herre? Hur länge skall du dölja ditt ansikte? Hur länge skall tankarna mala, mitt hjärta ängslas dag efter dag? Hur länge skall min fiende triumfera? Se på mig, svara mig, Herre, min Gud! Ge ny glans åt mina ögon, låt mig inte somna in i döden, låt inte min fiende säga att han besegrat mig, mina ovänner jubla över mitt fall. Jag litar på din godhet, mitt hjärta skall jubla över din hjälp. Jag vill sjunga till Herrens ära, ty han är god mot mig.
