Den planerade nostalgifestivalen för finska pingstvänner blev ett fenomen på Facebook. En sluten grupp, vars syfte var att värva deltagare till festivalen, samlade på ett par veckor över 4 000 medlemmar. Det blev nostalgiska bilder, minnen från 1970- och 80-talen med Samuelsons, Koinonia, Carola, Roland Utbult samt en massa finländska artister som Gospel Power med Lasse Heikkilä i spetsen för att nämna några.
Förutom den enorma responsen är det de smärtsamma berättelserna från före detta pingstvänner som blivit uteslutna från församlingen på grund av hårstil eller annat godtyckligt som väckt både sorg och vrede.
– Det fanns ett uppdämt behov av att få tala ut och berätta, säger Leevi Launonen som är upphovsmannen för nostalgiträffen.
Launonen är pensionerad chefredaktör för finska pingsttidningen Ristin Voitto. Han hade märkt att det växte fram en nostalgiboom inom pingst i Finland. Flera församlingar ordnade nostalgiträffar och återförenade musikgrupper från 1980-talet.
Bibelskolan Iso Kirja (The Big Book Bible School) som ordnar pingströrelsens midsommarkonferenser, nappade på idén om en nationell festival. Datumet spikades till första helgen i augusti. Intresset verkade vara svalt tills man startade gruppen Retro 70-80s för före detta pingstungdomar.
– När vi startade Facebookgruppen i januari, insåg vi vilken kraft det finns i sociala medier. Det fanns helt klart ett uppdämt behov, säger Leevi Launonen som också är moderator för gruppen.
Administratören Paavo Rauskanen skriver på sidan att det har utvecklats till något mer än bara gamla minnen.
– Det har blivit till något helt fantastiskt, något mycket större än bara nostalgi, skriver Rauskanen
Lasse Wendelin, 58, som är uppvuxen i Norrköping har gått med av flera orsaker. Som Helsingforsbo och före detta pingstvän tycker han att det ska bli roligt att dela gemensamma minnen, träffa vänner som man inte sett på åratal och lyssna på musik som spelades på 80-talet.
– Vår generation är ju Facebookgenerationen. Därför fick det så enormt genomslag. De som är yngre är ju på andra plattformar.
– Man vill bli hörd, sedd och känna sig värdefull. Man behöver inte ha samma åsikt, men ändå bli sedd. Sådana här mekanismer förstod man inte i församlingarna på 1970-talet, säger Lasse Wendelin som numera jobbar som internationell konsult och coach.
Läs mer Kantelemusikern Päivi Ida Elina Kujanen har gospel i blodet
Retrogruppens moderator Leevi Launonen uppmanade i början att folk skulle dela med sig av allt det roliga och positiva som man varit med om. Samtidigt insåg han att de smärtsamma upplevelserna också skulle dyka upp.
– Det som var överraskande var hur öppet och ärligt folk vågade berätta om sina hjärtskärande upplevelser i församlingarna, säger Leevi Launonen.
Tusentals inlägg har strömmat in. Bland dem som skrivit finns även före detta pingstvänner som lämnat rörelsen på grund av för snäva ramar. De som var ungdomar på 1970-talet berättar om skrämmande helvetespredikningar, lagisk kristendom med syndakataloger och strikta normer för klädsel. Det berättas hur pop- och rockmusik ansågs vara från satan och det fick man inte lyssna på.
Facebookgruppen startades av privatpersoner och är inte officiellt Pingströrelsens eller bibelskolans grupp. Dock är bibelskolan arrangör för festivalen, dit alla musiker, ett 40-tal, ställer upp gratis.
– Vi vill inte styra innehållet på Fb-gruppen så länge den är saklig. Vi har endast portat några stycken som gått till personangrepp. Även om det är mycket som inte har direkt med festivalen att göra, låter vi diskussionen flöda, säger Launonen.
Det stora intresset har resulterat i att pingsttidningen Ristin Voitto ger ut ett nostalgiskt nummer av tidningen vecka 14 med layout från 1970-talet. Dessutom produceras en festivaltidning i sommar.
Jag frågar Lasse Wendelin som har sina rötter i Sverige om en motsvarande nostalgifestival skulle behövas i Sverige.
– Ja, men kanske på ett annat sätt. Det skulle bli mer glädjefyllt. I Finland handlar det nog mer om att läka sår, terapin kommer upp till ytan, säger Lasse Wendelin.
Han tror att atmosfären i församlingarna var annorlunda i Sverige på 1970- och 80-talen. Det var tuffare i Finland, vilket har att göra med tidens kultur och värderingar i samhället.
Och kanske man genom sociala forum bearbetat det som smärtar mest och kan komma till en glädjefest i Keuru i augusti, om samlingen blir möjlig under rådande omständigheter.
– Om coronapandemin fortsätter och hotar samlingen i augusti, tror jag att vi måste flytta festivalen till nästa år, säger Leevi Launonen.
