Många läsare blev djupt berörda när Dagen i februari skrev om lille Gabriels dramatiska förlossning och kamp för livet, som blott varade en vecka innan han dog. Hans föräldrars historia om hur de kastades mellan hopp och förtvivlan medan de ropade på Gud om hjälp och om tron som bar dem genom allt skänkte tröst åt många som läste intervjun.
Överraskningen som dök upp i slutet av artikeln fick också många att le, den som avslöjade att Johanna och Mattias Davén åter väntade barn. Och när vi denna gång slår oss ner vid bordet i det röda tegelhuset i Örebro finns ytterligare en liten person ibland oss: Aronia. Hon föddes den 31 juli, tre veckor innan Gabriel skulle ha fyllt ett år, och barnvälsignades dagen före intervjun.
– Förra året blev vi föräldrar men fick inte göra själva föräldraskapet, det var en pusselbit som saknades. Men nu får vi det, säger Mattias och ler stolt med blicken fäst på sin dotter.
– Det är ljuvligt att få vara med om det här jämfört med att förra gången ha upplevt det värsta en förälder kan gå igenom. Och känslan när Aronia började skrika under förlossningen, det var den vackraste musik jag någonsin hört. Då släppte all oro vi hade burit, säger Johanna och fortsätter.
– Fram till dess hade det varit samma av allting, samma årstider, samma sorts graviditet, men vi hörde ju aldrig Gabriel skrika så det blev en vattendelare.
Genom Aronia har de fått uppleva den märkliga paradoxen att livets svärta kan göra glädjen färgrik.
– Livet får fler nyanser när man har förlorat någon, det blir djupare på något sätt. Man tar inte längre någon eller något för givet. Och vi har fått se hur även det svåra kan leda till något Gud vill med våra liv trots att han inte hade önskat det andra mörka. Jag skrev om det på Facebook i samband med Gabriels födelsedag. Att livet är som en mosaik. Det kan lätt bli ett huller om buller av mörka och ljusa mosaikplattor men i händerna på en konstnär kan det växa fram en vacker bild, säger Mattias.
När Johanna kom till mig och sa "jag tror jag har fått ett tilltal från Gud" så kunde jag bara säga att jag hade upplevt samma sak.
Redan på hösten, mitt i den stora sorgen efter att Gabriel hade dött fick de på var sitt håll en stark känsla av att de snart skulle få ta emot ett nytt barn. Först hade Mattias en dröm, någon vecka efter att Gabriel hade dött, om att de hade fått ett barn till och att det var en flicka. Längre fram under hösten, innan de visste att de var gravida fick Johanna och Mattias parallellt samma starka förnimmelse om att de skulle få barn igen och att det skulle bli en dotter. Johanna var den som berättade först.
– Och när du kom till mig och sa ”jag tror jag har fått ett tilltal från Gud” så kunde jag bara instämma och säga att jag hade upplevt samma sak, säger Mattias vänd mot sin fru.
Ett par veckor senare gjorde de ett graviditetstest som visade att de väntade barn.
– Men när barnmorskan några månader senare sa de att det var en flicka talade vi inte om att hon just bekräftat en profetia, säger Johanna och ler medan Aronia vilar mot hennes bröst.
Tilltalen om deras dotter gav Mattias hopp under våren, men för Johanna var det tuffare.
– Jag bar på en stor oro när vi väntade Aronia. Hur skulle det gå, skulle hon överleva? Jag hade så svårt att tro att det skulle bli bra, vår erfarenhet var ju att ”våra barn dör”. Jag visste att min tro hade burit mig genom det som hände sist men om det hände igen, skulle den bära det också? Tänk om jag även skulle förlora min tro då?
Att bli gravid igen efter bara tre månader tog också hårt på kroppen. Sista veckorna var de dessutom inne på ultraljud varannan dag. Det var något som erbjöds för att mildra oron och som var mycket välkommet även om det också var påfrestande för psyket. Att det nya födelsedatumet bara var dagar från Gabriels gjorde det inte lättare. För Johanna kändes det som att hon återupplevde den förra graviditeten igen.
– Det som bar mig när jag hade alla känslor utanpå huden fram till dess att hon föddes och vi hörde henne skrika första gången, var församlingen. Det var så värdefullt att veta att de tillsammans med vår familj och våra vänner bad för oss.
När det var dags för kejsarsnittet satt deras pastorer Mikael och Agneta samt vännen Märta redo nere i sjukhusets entré om något skulle hända. Uppe i operationssalen hade de en troende barnmorska, samt deras läkarvän Sara, som var den som tog emot Gabriel när akutlarmet gick sist. I rummet fanns även barnmorskan som var med då och när Aronia väl var ute fylldes rummet av både bön och jubel.
På barnvälsignelsen när deras dotter lyftes fram inför de närvarande nämndes även Gabriel och så kommer det att bli också i framtiden. Aronia kommer växa upp med vetskapen att hon har en storebror i himlen. Hon finns inte för att ersätta Gabriel men hennes närvaro gör det lättare att hantera sorgen. Hon är dessutom sin bror upp i dagen, berättar Johanna.
– När vi såg samma minspel hos henne som vi hade sett hos Gabriel så blev han mer levande. Och att få lära känna den här lilla tjejen är fantastiskt även om det är absurt att tänka att vi inte hade fått träffa henne om Gabriel hade funnits, säger Mattias.
– Den tanken går nästan inte att tänka, inflikar Johanna och skakar på huvudet.
Samtidigt kommer den dubbelheten och de svåra känslorna för alltid att vara en del av deras liv. Även om de har bearbetat den akuta sorgen så finns saknaden efter Gabriel kvar.
– Man går aldrig ifrån en sorg, man går vidare med den, säger Mattias.
– Och man måste våga möta vågorna av sorg när de kommer över en. Du måste gå genom mörkret för att få se soluppgången. Du kan inte backa eller fly för det som är smärtsamt, säger Johanna.
När intervjun går mot sitt slut pratar vi lite om Aronias ovanliga namn. Hon lär vara ensam i Sverige att tilltalas så. De berättar att hon från början skulle hetat Esther men någon vecka innan hon föddes fick de en aroniabuske av Mattias föräldrar och med den följde en historia.
En av deras vänner som hade bett mycket för dem under graviditeten hade under en springtur bett Gud om ett namn i stället för att bara be för ”Mattias och Johannas bebis”. Hon upplevde då att hon hörde namnet Aronia. Vännen som är hälsointresserad visste att aroniabäret är ett nyttigt, näringsrikt bär och tänkte att det var en fin symbol i bönen. När Aronia sedan kom kände Johanna och Mattias att namnet nog inte var så dumt ändå.
– Om det nu är namnet på den nyttigaste och mest läkande vitaminkicken som finns i Sverige så är det ett perfekt namn för vår dotter för det är ju precis det hon blivit för oss, säger Mattias.
Och utöver att de serverade aroniakaka på barnvälsignelsen och de har aroniasylt och saft i kylen så är också busken de fick planterad i trädgården som ett tecken på den övertygelse de bär i sina hjärtan.
– Livet vinner och vi har aldrig varit övergivna varken av Gud eller människor, säger Mattias.
Läs vidare Nyfödda Gabriel kämpade för sitt liv i sju dagar innan han tog sitt sista andeta
---
Johanna och Mattias Davén
Bor: Örebro.
Aktuellt: Fick den 31 juli dottern Aronia efter att förra hösten ha förlorat sonen Gabriel som blev 7 dagar gammal. Aronia föddes tre veckor innan hennes storebror skulle ha fyllt 1 år.
Gör: Johanna och Mattias arbetar för Evangeliska frikyrkan (EFK), Johanna som administrativ chef och Mattias som insamlingskommunikatör.
Församling: Är med i församlingen Mötesplatsen i Örebro.
---
