Det hebreiska ordet ruach används 378 gånger i den hebreiska bibeln. Ett okänt substantiv för de flesta och ändå har det dragit igång en mindre våg som börjat röra sig framåt. För vissa flyger det helt under radarn då rörelsen mestadels hörs och syns i USA. För andra leder den till avhandlingar, bloggar, böcker och podcastavsnitt.
Vad är det då som förbryllar? Jo, ordet ruach, som betyder vind eller utandning på hebreiska. Ett feminint substantiv som används för att beskriva Guds ande i Gamla testamentet. Frågan som väckts är: Kan Gud haft en tanke med att beskriva Anden som feminin? Inte nödvändigtvis kvinnlig, men feminin.
Frågan besvaras olika av teologer och bibeltolkare. En väg är den som David Davage, teologie doktor i Gamla testamentets exegetik, valt att ta.
I samband med fastan för några år sedan började han skriva på något som i framtiden är tänkt att bli en bok om Anden, där han medvetet valt att använda "hon" som pronomen. Han menar att det finns tillräckligt med stöd i Bibeln för att skriva så.
– De flesta jag talar med brukar vara överens om att Gud varken är man eller kvinna, ändå blir det så att man i huvudsak använder ”han” om Gud, för att man alltid gjort det. Men när vi gör det reflekterar inte vårt språk vår teologi. I stället befäster vi en övergripande bild av Gud som man.
Davage tillägger dock att ruach inte ska ses som en person.
– Läser vi Gamla testamentet med våra historiska glasögon är ruach inte det, utan här är ruach Guds andedräkt eller en ”stark storm som sveper fram över kaosvattnet”, som en del översättningar uttrycker det. Men när jag läser Bibeln som kristen gör jag det med bekännelsen att Gud är treenig. Här är Anden en av tre personer och i ljuset av det blir det spännande att ruach är ett feminint substantiv.
Men stopp nu, tänker den med koll på Nya testamentets grundtext. Där hänvisas det inte till ruach utan till grekiskans pneuma, ett neutrum, samt det maskulina parakletos. Samtidigt talade Jesus arameiska och där är ordet för Ande nästan det samma som ruach, nämligen rucha. Jesus talade således om Anden som feminin? En del har frågat sig om ordet kan ha översatts fel när de kristna gick från att mest bestå av hebreisktalande judar till grekiskspråkiga icke-judar. David Davage är tveksam till det, även om det inte är otänkbart. Risken finns dock att vi då blandar ihop historiska och teologiska frågor.
– Även om Jesus använde det arameiska ordet för ande måste jag som kristen förhålla mig till bibelordet i dess nuvarande form och kanske framför allt till grekiskans parakletos som gör att många tänker att ”han” är det naturliga pronomenet om Anden. Men jag tror inte att parakletos är tänkt att förmedla att Anden är en ”han” utan att det står för en rad egenskaper som talar om Andens funktion.
Kan vi då låta några enstaka ställen som talar om Anden i maskulina termer övertrumfa de ställen som talar om Anden i feminina termer?
David svarar med en motfråga.
– Skulle vi tänka så om de ställen där Gud Fadern, eller JHVH* som han kallas i Gamla testamentet, beskrivs med kvinnliga bilder? Frågar vi runt skulle vi snart se att trots att Fadern ibland beskrivs med moderliga metaforer skulle få beskriva honom som moder. Kan vi inte tänka likadant om Anden då? Det närmaste vore i så fall att hänvisa till Anden som en ”hon” och Fadern som en ”han”.
Just det har debatterats i Sverige, senast i samband med nya Kyrkohandboken 2017 men även när Bibel 2000 släpptes. För de flesta gick den stormen obemärkt förbi. En orsak till att samtalet inte togs vidare tror Davage kan vara kopplad till en oro för vart det skulle ta vägen om dörren öppnades på riktigt, en annan att det finns osäkerhet kring hur det här ska förstås.
På frågan om varför David Davage tror att frågorna kring ruach dyker upp på agendan just nu hänvisar han till att den kristna teologin ända sedan 300-talet i regel har skrivits och tolkats främst av män och då har Anden inte alltid stått i centrum. Och i det skifte vi står i nu, där kvinnor i allt högre grad tar plats inom bibelforskningen, kommer nog den här och liknande frågor diskuteras allt mer. Den stora utmaningen som David Davage ser för dem som likt honom själv står i en bibeltrogen tradition tolkad enligt **Lausannedeklarationen är att man där är bunden av grammatiken.
– Men kanske borde vi då släppa fram tolkningen av den grammatik som faktiskt finns att tillgå och som uttrycker den heliga Anden med feminina ord.
Fotnoter: * JHVH är en översättning av de fyra bokstäverna i den hebreiska konsonantskriften, som betecknar namnet på Israels gud. Namnet kan översättas "Han är".
** Lausannedeklarationen är en evangelikal kristen trosbekännelse med inriktning på mission och evangelisation, antagen vid en internationell kongress för världsevangelisation i Lausanne, Schweiz, i juli 1974 på initiativ av predikanten Billy Graham
Martina Prosén: Man bör inte låsa fast sig vid en enda bild
Martina Prosén, teolog och doktorand vid Lunds universitet menar att Gud absolut kan ha haft en tanke med att låta Anden beskriva med ett feminint ord, men menar att den helige Anden inte är en feminin del i en i övrigt maskulin gudom.
Kan Gud ha haft en avsikt med att låta Anden beskrivas med ett feminint substantiv?
– Jag tror säkert att Gud kan ha haft en avsikt med det. Tillsammans med andra ord och beskrivningar öppnar det för möjligheten att Gud inte är man, utan att Gud i sig själv rymmer både det feminina och det maskulina. Eller snarare, att Gud övergår sådana mänskliga kategorier. Anta att Gud endast hade beskrivits med maskulina ord och termer i Bibeln, då hade det varit väldigt svårt för människor att förstå och ta till sig hans feminina sidor.
– Samtidigt tror jag att det blir fel om vi tänker oss att Anden är den feminina aspekten av Gud eftersom det riskerar att få Fadern och Sonen att framträda som mer maskulina aspekter och splittra gudsbilden. Dessutom är själva kategorierna manligt och kvinnligt föränderliga. Det vi i dag ser som det ena eller det andra var det inte självklart på Bibelns tid.
Kan man se Anden som en feminin aspekt av gudomen?
– För mig är det viktigt att sträva efter att måla en så rik bild av Gud som möjligt utifrån Bibelns texter. Texterna om Anden rymmer både dånande eld och vita duvor, kraft, kärlek och fred. Sonen beskrivs utifrån både styrka och skörhet, och på samma gång som lejon och lamm. Fadern är i Jesus liknelser en herde och en ivrigt väntande patriark, men också en hönsmamma och en städande och bakande husfru.
– Jag tror problem uppstår om vi låser fast oss vid en enda bild, eller ett enda ord, snarare än att låta rikedomen i texterna tala.
Varför tror du att frågorna kring ruach och det gudomligt feminina dyker upp just nu?
– Rent allmänt finns en öppenhet i vår tid att pröva nya tankesätt och ifrågasätta konventioner, det gäller även bland troende. Och ser man på teologins område så har framväxten av feministteologin gjort att man börjar ställa nya frågor till Bibeln och till tron. Man hittar nya nycklar i texterna.
– Dessutom har pentekostala rörelser vunnit mycket mark inom kristenheten globalt vilket gjort att man pratar mer om Anden. Det gör att fler teologer känner ett behov av att utforska pneumatologin.
Fotnot: Pneumatologin är inom den kristna teologin benämningen på läran om den helige Ande.
Läs också Kyrkor vill utmana patriarkal bild av Gud vid feministisk mässa
Åke Viberg: "Gud kan inte fångas i genus"
Åke Viberg är docent och lektor i exegetisk teologi. Han kan se ett behov av att skapa nya gudsbilder då de vi har kommer från en annan tid. Men att göra Anden till något feminint går inte ihop med den bibliska bilden av Gud, anser han.
– Jahve i Gamla testamentet är en manlig gud. Där finns inget utrymme för något annat. När man talar om ruach, som betyder vind, är det uppenbart att det är Gud det handlar om, Guds vind. Det är en utsträckning av Gud själv, säger Åke Viberg.
Om någon behöver använda bilden av Anden som feminin för att det fyller ett behov hos dem så får de det.
– Men om någon behöver använda bilden av Anden som feminin för att det fyller ett behov hos dem så får de det. De som skrev bibeltexterna tänkte inte så, men de levde i en miljö där det heller inte var möjligt. Det kan man tycka vad man vill om, men så var det.
Åke Viberg har i 25 år undervisat blivande präster och pastorer i exegetik och Gamla testamentets teologi på Enskilda högskolan i Stockholm (tidigare Teologiska högskolan). Han menar att människor i alla tider har försökt fånga Gud med ord som varit begripliga för dem. Bibeln är full av uttryck som kung, fader, herde, klippa, krukmakare, höna och moder. Och egentligen är vi fria att beskriva Gud med vilka bilder vi vill som känns meningsfulla för oss, menar Åke Viberg.
– Den vi tillber står inte och faller med de ord eller bilder vi använder, men glöm inte att det är just det, en bild av något som inte går att fånga in – Guden bortom orden. När Gud glipar på dörren in till sin verklighet så sätter vi ord på det, det har vi alltid gjort, men det är och förblir våra ord.
Vi möts för att samtala om den strömning som fått fart där allt fler börjat söka i Bibeln efter det gudomligt feminina. I täten syns teologer och bibelkännare som haft svårt att hitta sin plats i en patriarkal kyrkomiljö eller som haft problem med att se sig själva som en avbild av en maskulin Gud. Att då redan i den andra versen av den hebreiska Bibeln snubbla över ett ord som beskriver gudsvinden, Anden, som något feminint har fått en del att fundera. Många har gjort en koppling till vers 28 i 1 Mosebok där det talas om hur Gud skapade man och kvinna till sin avbild? Kan Anden, "ruach", vara en feminin aspekt av gudomen där kvinnan finner sitt gudomliga ursprung? Åke Vibergs svar på den frågan är nej. Han menar att det inte går att hitta något feminint i den bibliska bilden av Gud mer än till den språkliga klädseln av ordet ruach.
– Ruach är ett feminint ord, men genus i hebreiskan uttrycker så mycket mer än bara kön. När man där ska uttrycka något abstrakt så blir det feminint, men det har ingenting med kön att göra.
Därför går det inte att skapa en teologi kopplad till en feminin bild av den heliga Anden, anser Viberg, som själv inte tänker på Gud som maskulin heller. Gud är Gud.
– Men jag skulle aldrig vara kritisk om någon sa: ”Jag behöver tänka på Gud i termer av en kvinna”. Det är inget problem. Problem uppstår när man säger att Gud är kvinna, för då gör man samma misstag som har gjorts i den patriarkala strukturen som säger att Gud är man.
Åke Viberg vet att det sättet att tänka kan upplevas annorlunda, till och med provocerande. Att öppna för fler tolkningar av gudsbilden är ett teologiskt tänkande som inte fått så starkt fäste i Sverige. På frågan varför pekar han på Luthers idé om att bibeltexten skulle vara klar och enkel.
– Det gör att vi låser fast oss. Inom frikyrkan har det också funnits ett bildningsförakt, man har varit rädd för reflektion och ”ryggmärgsreagerat” med traditionen. Mitt jobb är att utbilda präster och pastorer att inte reagera så.
Hur tycker du att det går?
– Det går bra, men varje dag är en utmaning. Senast i dag talade jag om gudsbilder med mina studenter och om hur olika de är i Gamla testamentet. Bilderna kompletterar och motsäger varandra, men det har aldrig varit något problem eftersom de avlöser varandra. Det är bara vi som sitter med hela Bibeln samlad och alla bilder framför oss som ser det.
Och kanske behöver vi tillåta oss att skapa nya bilder av Gud då de vi har kommer från en annan tid då de behövdes, en tid väldigt annorlunda den vi lever i, menar Åke Viberg.
– Men våra bilder måste balanseras med att vi samtidigt håller fast vid vad Gud är och står för i Bibeln. En Gud som står för rättvisa, rättfärdighet och trofasthet, uthållig kärlek. Den bild man sedan väljer att se framför sig med detta innehåll kan variera, på samma sätt som bilderna varierar i Bibelns texter, säger han.
Ulrik Josefsson: ”Vi läser Bibeln med vår tids glasögon och ser nya saker”
Ulrik Josefsson är teologie doktor, lektor i missionsstudier och utbildningsansvarig vid Akademi för ledarskap och teologi (ALT). Han menar att det inte är något nytt att Anden i Gamla testamentet beskrivs med ett feminint ord, men att vi i vår tid tolkar detta på ett delvis nytt sätt.
Kan Gud ha haft en avsikt med att låta Anden beskrivas med ett feminint substantiv?
– Min tanke om Bibeln är att det är människor som har skrivit den inspirerade av Gud, därför tror jag att de ord som är valda och finns i texterna har ett syfte. Då är det utomordentligt spännande att den bild som växer fram av Gud i Bibeln också har kvinnliga dimensioner. Men det betyder inte att Gud är kvinna, lika lite som det betyder att Gud är man. Men som vi uppfattar världen så läser vi också texter och lägger betoningar, och med tanke på den mansdominerande kultur som Bibeln växer fram ur är det inte förvånande att man inte lagt så stor betoning på den här frågan genom historien.
Varför tror du att frågorna kring det gudomligt feminina dyker upp nu?
– För det första, det här är ingen ny kunskap. Att det finns manliga och kvinnliga substantiv och egenskaper i språket kring det gudomliga är något vi vetat om hela tiden, men vi lever i en tid där jämställdhet, likhet och den typen av frågor är mer aktuella, och då ser vi det tydligare. För mig är det enkelt. Jag kommer ihåg när jag köpte en bil som jag tyckte var väldigt ovanlig och plötsligt såg jag den typen av bil överallt. Den hade så klart funnits där hela tiden men nu var mina ögon inställda på ett annat sätt. Och det är klart att när vi blir medvetna om en fråga så ökar vår blick för att se sådana dimensioner.
Kan det vara så att ni teologer har vetat om att Gud nämns med olika pronomen men att det varit okänt för många i kyrkbänkarna?
– Det är fullt möjligt, på samma sätt som det är fullt möjligt att vi har sett på Gud som en man utan att det varit tänkt att uppfattas som värderande. Men det är totalt fel. Det används manliga bilder i Bibeln och det är ingen tvekan om att Gud beskrivs som Fader och att vi även tänker på Gud som vår far, men det betyder inte att Gud är man utan det är fortfarande bara en bild av vem Gud är.
– Men, något jag kan vara orolig för är att man nu hoppar från det ena diket till det andra, och säger ”Åh, vad bra, Gud är kvinna”, men nej, så är det inte alls, Gud är Gud. Och människan, är skapad till Guds avbild. Både det vi ser som manligt och kvinnligt har sin rot och sitt värde förankrat i Gud, och tillsammans utgör vi den samlade återglansen av Gud.
Läs också
