Carl-Olov Hultby tog med ungdomar på evangelistresor – nu möttes de igen

Jesus hade sina lärjungar, Paulus sina följeslagare och Carl-Olov Hultby har många gånger haft med sig praktikanter på sina resor som evan­gelist. Jämförelsen med Bibelns storheter vill han dock själv inte göra. Men vikten av att låta andra växa genom praktik är något Carl-Olov Hultby gärna understryker.

– Jag tror att det är A och O att man som mentor delar livet med dem som vill gå åt samma håll. Det räcker inte med några lektioner, man måste ta med dem ut på fältet, säger Carl-Olov Hultby, som arbetat som evangelist sedan 1975.

– Jag har låtit yngre förkunnare följa med på olika väckelsekampanjer, de har varit som mina praktikanter. Jag har puffat fram dem, låtit dem vittna och så småningom har jag även låtit dem ta hand om predikan. Att få ta hand om inbjudan på slutet av ett väckelsemöte är till exempel en perfekt övning att börja med.

Han har länge levt som han lär, den numera 73-årige Carl-Olov. Det var nu många år sedan han började låta unga förkunnare få följa med honom på sina evangelistresor runt om i landet. Exakt hur många predikanter som genom åren haft honom som mentor är svårt att säga, men uppskattningsvis är det ett tjugotal.

I måndags samlades några av dem till en gemensam träff. Tillsammans med sin tidigare läromästare lyssnade de bland annat till den före detta missionsföreståndaren i Helgelseförbundet, Rolf Nordström, som berättade om väckelsen i Närke i slutet av 1800-talet. Men huvudsyftet var framför allt att få träffas och prata. De personer som följt Carl-Olov och som i dag själva arbetar som förkunnare i olika sammanhang ser han i dag som sina vänner.

– Vi träffas då och då eftersom att vi blivit vänner och möts i olika sammanhang, på konferenser och pastorsdagar. Då tar vi alltid en fika och pratar. Men det här var en unik träff där vi ville träffas alla tillsammans.

Vänskapen är viktig i ett mentorskap, menar Carl-Olov. I vänskapen är det lättare att känna sig trygg och växa. Det är också betydligt lättare att ge konstruktiv kritik om det finns en vänskap i grunden.

– Man får ofta en nära relation när man är på resa tillsammans och det blir mycket tid till att samtala. Då är det inte så farligt att även ta upp korrigeringar. Sedan är det också klokt att betona det som personen gör bra, då styr man bort från det andra.

Det är också något som förkunnarna brukar betona menar han, hur viktiga just samtalen på tu man hand har varit.

Varför har det blivit just dessa personer som fått följa med dig?

– Jag kände ganska tidigt ett behov av att få se yngre evan­gelister. Jag var bara 38 år när jag började leta efter yngre förmågor. Men oftast har det handlat om att de själva tagit kontakt med mig. De har identifierat en evangelistgåva och velat följa med mig ut på mina predikoresor. Djupast sett ser jag Guds ledning i detta. Det är inget koncept jag kommit på, utan det har fallit sig naturligt.

Under den gemensamma träffen i måndags läste Carl-Olov Hultby och övriga församlade förkunnare ur Timotheos­brevet, där Paulus kommer med råd till den unge Timotheos. Utan närmare jämförelse med aposteln kan Hultby se att det funnits ett liknande mönster i hans eget mentorskap.

– I efterhand kan jag se det, men det var ingenting jag planerade för. Men jag vill också understryka att det inte bara är jag som gör så här.

Hur motstår man frestelsen att som mentor känna sig överlägsen sina lärjungar?

– Det är en väldigt bra fråga, som egentligen borde ställas till de som följt med mig. Men jag kände tidigt att jag lärde mig mycket av de yngre. Det kanske låter tillrättalagt men jag kände så. Jag gick in i medelåldern och de var ungdomar, jag blev tvungen att lyssna till dem för att förstå vilken ton som gick hem. Genom att ödmjukt lyssna till de yngre skyddar man sig kanske från det värsta maktsuget.

Vad tycker du kännetecknar en bra ledare?

– En bra ledare är själv inte särskilt medveten om att han eller hon är en ledare. Det är lite mer ”Hoppsan, här är det folk som följer mig”. De som vill vara ledare, som njuter av makt, de är nog inte alltid så bra.

---

Carl-Olov Hultby

• Gör: Frilansande evan­gelist, kaplan på Israelresor och sångare i Evan­gelistkvartetten.
• Ålder: 73 år.
• Familj: Hustrun Åsa, tre vuxna barn och många barnbarn.
• Bor: Sala, där han är med i Equmeniakyrkan.
• Evangelistens särskilda gåva och uppgift är att förklara det kristna budskapet så att en människa förstår, tror och tar emot.
• Det finns en lång tradition hos många församlingar att under kortare perioder komplettera de egna resurserna med särskilda evangelister.
• Genom gudstjänster, möten, företagsbesök, skolkontakter, föredrag med mera är evangelisterna och deras skiftande sätt att arbeta ett viktigt tillskott till församlingarnas strävan i målsättningen att förmedla evangelium om Jesus Kristus till alla.

---