Livsstil

Ska vi säga att vi är överens fast vi inte är det?

Hej Christina! Ska man berätta för barnen att den ena föräldern, den som även är den som nu vill skiljas har varit otrogen? För en tid sedan berättade min fru att hon träffat en annan och att hon haft ett förhållande med denne man under en tid. Strax efter det lämnade hon in skilsmässo-papper. Hon tycker att vi ska säga till barnen att det är vi båda som valt att gå skilda vägar. För mig känns det som ytterligare ett dråpslag, att jag ska behöva skydda henne genom att dölja hennes svek inför barnen. Våra barn är i övre skolåldern. Tacksam för svar.

Christina svarar:

Det är alltid en sorg att bryta upp en familj, både för de vuxna och för barnen. Det var inte så man hade tänkt att det skulle bli. Men när det, som i ert fall, inte längre finns någon gemensam önskan att fortsätta relationen, blir det viktigt att skilja på vad som är föräldrarnas behov och vad som är barnens behov. Och att försöka sätta barnens främst, även om det är svårt att se klart när man själv mår så dåligt.

För även om relationen mellan föräldrarna har havererat, så finns kärleken till barnen ograverad kvar hos båda. Och för ett barn är det viktigt att fortsatt ha friheten att älska både sin pappa och sin mamma, även om dessa inte längre älskar varandra. Om då mamma framställs som en dålig person som gjort pappa illa, kan det leda till att barnen tror att de behöver välja sida. Att de behöver ställa sig på den sårades sida, den som är mest ledsen. Det kanske i stunden känns bra för den föräldern, men är mycket komplicerat för barnet. Barn fångar ofta upp att båda föräldrarna är ledsna och besvikna, men på olika sätt. Men det ligger utom deras räckhåll att vara den som ställer saker tillrätta, något man kan behöva hjälpa dem att förstå.

Hur arg och besviken man än är på den andre föräldern, är det så mycket värt för barnen om man ändå kan bemöda sig om att behålla en värdig och respektfull nivå när man pratar om denne/denna inför dem. "Hon har gjort mig så ledsen, men jag vet att hon älskar er." Det gäller även mor- och farföräldrar. Alltför många barn har fått uppleva att deras släkt delats upp i två fientliga läger, medan de har sitt hem på båda sidorna om stridslinjen.

Det är viktigt att inte ljuga för barnen, samtidigt som det inte finns någon anledning att ge dem detaljer som de inte blir hjälpta av att veta. Det är en balansgång som ser olika ut beroende på barnens ålder och mognad. Att säga att "pappa och mamma är överens om att skiljas" är ingen framkomlig väg, det läser barnen lätt av att det inte stämmer. Det bästa är om den som tagit initiativ till skilsmässan berättar för barnen, på deras nivå, om att man inte längre älskar den andre som man en gång gjorde och därför tror att det är bäst att skiljas. Och att man sedan låter barnen komma med sina frågor. Deras frågor handlar ofta om hur deras liv ska bli nu: Var ska de bo, hur blir det när de fyller år eller tar studenten till exempel? Tonåringar har ju ofta egna önskemål när det gäller både boende och annat, och det är viktigt att de får komma till tals. Det kan vara värt att påpeka att de kan få prova sig fram, för att komma underfund med hur det fungerar bäst att fördela boendet och umgänget med föräldrarna.

Det är svårt att vara så chockad, sårad och besviken som du är och samtidigt vara klok och lyssnande gentemot barnen. Det är då värdefullt att ha någon erfaren och lyssnande person att prata med själv, där du kan få bearbeta vad som hänt och börja ett försiktigt bygge av en annan framtid än den du hade tänkt dig.

För den som trodde sig leva i en stabil relation, är det en fruktansvärd kris att gå igenom detta, och det tar tid att hitta fast mark under fötterna igen.

Barnen går också igenom en kris, men den ser annorlunda ut. Ju mer föräldrarna kan stå kvar i ett stabilt föräldraskap, desto lättare är det för barnen att återfinna sin trygghet. På sikt är det för det mesta allra bäst för barnen när föräldrarna klarar av att samarbeta igen. Det är ett mål att sikta mot, men det är inget man kan kräva av sig själv när varje dag är en kamp att ta sig igenom.

/Pappa i Mellansverige

Fler artiklar för dig