Det började redan i vintras. Med Barcelona-längtan och Greta Thunberg-inspiration. En körvän skulle springa halvmaraton i den spanska arkitekturstaden och idén föddes hos mig att också packa träningskläderna. Och det med miljön i åtanke, utan att använda flyget.
Jag planerade färdvägen med buss och tåg under en hel dag. Bara för att på kvällen, när jag skulle anmäla mig till loppet, inse att startplatserna sålt slut.
Nytt försök. Min fästmö Anna föreslog Prag, vars helmaraton springs lägligt i början av maj. Sagt och gjort. Vi bestämde oss snart för att boka.
– Det är som att gå runt i en saga, sa vår vän Ellinor före resan.
Den 1 maj rullar Anna och jag ut från Göteborgs centralstation. Spårarbeten i Danmark har fått oss att åka en morgontimme tidigare än planerat. Men marginalen äts upp då någon/några går på spåret i Malmö. Tåget tvingas backa tillbaka till Lund från Åkarp. När ersättningsbussen dröjer skarvar vi med ett lokaltåg till Malmö och kan därefter hoppa på ett överfullt tåg till Köpenhamn.
Efter snabblunch på Hovedbanegården passerar vi Roskilde och fortsätter till Næstved på södra Själland. De gula rapsfälten breder ut sig snudd på oändligt. Buss till Nykøbing Falster och väl där ett nytt tåg som ska åka på Tysklandsfärjan i Rødby.
Vid färjeterminalen får vi en kul överraskning bland alla fordonsbyten. Två vänner från Göteborg, som är på väg till Paris, kliver in i ”vår” kupé. Efter resplanssnack och 45 minuters färjetur till Putt-garden tar rälsen åter vid. Majkvällen fylls av intensivt grön växtlighet, bärmuffins från ett danskt par jag envisas att prata tyska med, Lübeck och slutligen Hamburg Hauptbahnhof.
I storstaden väntar 3,5 timmes respaus. Vi äter middag och hinner se det spektakulära konserthuset Elbphilharmonie.
Nio nattimmar på en illgrön dubbeldäckare ligger framför. Strax före midnatt sjunker vi ned längst fram på andra våningen och åker vidare genom Tyskland. Via Berlin och Dresden. Anna sover mer än jag. Trots mörkret vill jag inte missa städerna vi passerar.
Prag är soligt när vi anländer på torsdagsmorgonen, 24 timmar och en kvarts resa från Göteborg. Något sömndimmiga äter vi frukost i en park i området Karlin där lila syrener slagit ut. Genom Prag slingrar sig den 43 mil långa floden Vltava. På andra sidan vattnet, i området Praha 7, inkvarterar vi oss i en lägenhet och tar packningsbefriade en söt minibåt tillbaka över floden.
Sagoomdömet visar sig vara sant. Staré Mêsto (gamla staden) med sina små gator och gränder, färgstarka byggnader i en rad historiska stilar, otaliga kyrkor och vackra broar västerut där Malá Strana (Lilla sidan) och utsikten mot väldiga Pražský hrad (Pragborgen) tar vid. Saga är ordet.
Karluv most (Karlsbron) har jag sett många gånger. I form av en skimrande tavla som länge hängt hemma hos mina föräldrar. Nu vandrar Anna och jag på den för första gången; bland helgonskulpturer, konstnärer, turister och musiker. Halvvägs över Vltava hänger Jesus på korset, mer framträdande än de andra konstverken. Inte långt från Karlsbrons fäste, precis vid Kafkamuseet (som vi efter maratonet ska besöka utrustade med pepparkakor från det doftande bageriet intill), lyckas vi i skymningen få plats på en restaurang med utsikt mot den över 600 år gamla bron.
Det räcker alltså långt att flanera utomhus. Besök Gamla judiska begravningsplatsen i området Josefov. Eller spana efter psykoanalytikern Sigmund Freud längre söderut.
– Är det så att man nästan ska se den nu eller? säger Anna när jag är försjunken i mobilkartan.
Vi tittar uppåt. Och precis ovanför oss hänger han. Med ena handen om en planka och den andra i byxfickan.
Eventuell musiklängtan kan stillas i åtskilliga konserthallar och kyrkor. På fredagskvällen gläder vi en av biljettförsäljarna i det anrika bibliotekskvarteret Klementinum och bjuds i The Saint Salvator Church på en timme stråkmusik innehållandes bland annat "Våren" av Vivaldi och Mozarts "Lacrimosa". Vid eftersitsen på närbelägna restaurangen Kozlovna väljer jag potatissoppa, på klassiskt vis serverad i en väldig brödbulle. Dagen innan har jag njutit av friterad ost.
Om man inte orkar träda in i författaren Franz Kafkas mörka universum (född i Prag och begravd på Nya judiska begravningsplatsen) finns en mängd andra museer. Nationalmuseum vid Václavské Námêstí (Vaclavplatsen, där tiotusentals människor några veckor efter vårt besök demonstrerar mot landets kritiserade premiärminister), Muchamuseet, museer om Apple, Lego, kommunism, medeltida tortyrredskap, pepparkakor ...
När maratonsöndagens svala morgon kommer har vi upplevt mycket. I startgruppen vid Týnkyrkan på Staromêstské Námêstí (Gamla stadens torg) småpratar jag med Thomas från Österrike som även sprungit maraton i Salzburg, Wien och Venedig. Vi konstaterar att det är kallt och svårt att klä sig denna dag.
– Men man blir varm snabbt, peppar han innan vi önskar varandra lycka till.
Bombastisk musik ackompanjerar ljudet av tusentals fötter som ger sig iväg. 9 849 löpare har anmält sig till stadens 25:e maraton, enligt arrangören. Efter bara några kilometer känner jag mig lagom varm i min behållna överdragströja.
– P-J!
Högstadievännen jag inte sett på hur länge som helst hejar plötsligt tillsammans med ytterligare två personer. Jag vänder mig om, hoppar och sträcker händerna i luften. Två gånger till möter jag dem längs banan. Och bland highfivande kids och en snabbpratande speaker, flodpråmar och en fotande kvinna på rullskridskor möter ständigt stöttande Anna upp dubbelt under loppet. Vid 24 kilometer spelas ”Higher states” i högerörat, min nya favorit från gruppen Sundara Karma. Jag växlar upp.
Men tydligen inte tillräckligt, enligt en retsam 59-årig man från Minnesota som springer vid min sida när 30 kilometer avverkats.
– Why do you run so slowly?
– We should support each other, kontrar jag efter några meningar och drar ifrån.
Dryga milen och en skön spurt senare ses vi igen på andra sidan mållinjen vid Gamla stadens torg.
– Hi! I’m the supportive guy, säger han och ler.
Naturligtvis känns det bra att ha slagit honom med några minuter.
Sista kvällen står nyvaknade artisten Dido på Forum Karlins scen. Och från bussresan hem blir de vackra bergen i norra Tjeckien ett fint minne. Liksom att jag får prata en massa tyska.
Var det värt den långa resan? Absolut utifrån ett miljö- och klimatperspektiv. Ur bekvämlighetssynvinkel? Nja. Men det är fullt genomförbart.
---
Tjeckien
Huvudstad: Prag (1,2 miljoner invånare).
Yta: 78 866 kvadratkilometer.
Folkmängd: 10,6 miljoner.
Officiellt språk: Tjeckiska.
Valuta: Tjeckisk krona.
---
