Varje år reser cirka 350 000 svenskar till Thailand och runt 20 000 är bofasta i landet. Många av dem befinner sig just i södra Thailand, och efter tsunamin 2004 blev det tydligt att det fanns ett behov av Svenska kyrkans närvaro precis här. Inte bara för att välsigna brudpar på vackra stränder och ordna julmys kring advent, utan för att finnas till hands för alla dem som blir sjuka, hamnar i fängelse eller som stannar längre än deras visum tillåter. För det är just sådant en präst i paradiset jobbar med.
Prästen Anders Stenbäck och hans fru Ulrika, som är diakon, arbetar utifrån Phuket i södra Thailand där Svenska kyrkan i utlandet, SKUT, har ett enormt upptagningsområde. Det blir en del flängande. Nyligen körde de tre timmar enkel väg för att hålla i välsignelsen (ett bröllop utan det juridiska) av ett brudpar i Ao Nang, för att sedan köra de tre timmarna tillbaka igen. Men att ha ambulerande tjänster där de söker upp folk i stället för att ha en direkt kyrkolokal där alla samlas, passar dem perfekt.
– Det känns mer rättvänt, säger Ulrika.
Vi ses på ön Koh Lanta. Här finns två svenska skolor och många "longstayers", det vill säga svenskar som bor här på vintrarna eller som tar tjänstledigt längre perioder för att vara här med familjen. Anders och Ulrika är på ön en vecka i månaden och även om vi stämt träff så hajar jag till när jag ser deras bil dagen före vårt möte. På sidan står det "Svenska kyrkan Phuket". Just där känns det mer exotiskt än att jag dagen innan fick väja med moppen för en apa som satt på vägen.
Det är svårt att jämföra med att jobba i Sverige, med att ha ett helt arbetslag att luta sig mot och korta avstånd, berättar Anders när vi möts över en kaffe i skuggan.
– Jobbet här kräver att man kan lite av varje. Man ska gärna ha lite koll på hur man designar affischer och bakar bröd också.
Att ha ständig jour för att kunna rycka ut vid eventuella katastroflägen är också en del av jobbet.
– Vi arbetar mycket ihop med Svenska Ambassaden och vi kan ringa varandra mitt i natten om det är akut. Ibland ger de oss i uppdrag att göra sjukhus- eller fängelsebesök, säger Ulrika.
– Eller om någon har dött och vi ska träffa familjen på bårhuset eller någon är strandad och inte kom med flyget hem, säger Anders.
– Mycket av det vi gör är diakonalt. När man är på semester blir många hjälplösa när något händer, säger Ulrika. Det gäller även om man har bott här länge.
– Som om man blir dement och tappar alla språk och plötsligt bara har svenskan kvar. Det händer fler och fler, speciellt män som har gift sig med thailändskor och som blir äldre, säger Anders.
– Ja, det är en stor blandning på det vi gör vilket är väldigt spännande, lägger Ulrika till.
Det är deras första utlandstjänst och det var Ulrika, som hörde att tjänsterna skulle utlysas. De sökte i januari och förra påsken blev det klart att de valts ut. I tre år ska de bo här, och de stortrivs. De bor i en stor, ljus lägenhet i Phuket där de håller mässa varannan vecka, körövningar och samtalsgrupper. De har en grupp de träffar hemma, en i Kamala, och en här på Koh Lanta, och samtalen kan ta alla möjliga vändningar. Sist pratade de om nåd, men de har även pratat om ondska och helighet.
– Det är en sådan förmån att få sitta med där. Vi träffar människor som kanske aldrig hade sökt sig till kyrkan hemma, säger Ulrika.
– Folk är mer öppna här än vad de är hemma. Här vågar man prata om tro och existentiella frågor. Många svenskar som kommer hit förvånas över hur synlig religionen är, vilket gör att de börjar reflektera på ett sätt de inte gjort tidigare, säger Anders.
När vi några dagar senare ses igen, är det i kyrkan på ön, den som ligger högt på ett berg med en vidunderlig utsikt. De hyr in sig hos en thailändsk församling och just i dag är den lokala svenska kören med och sjunger. Det låter bra. Anders predikar, vilket följs av nattvard och ljuständning för den som vill. Efteråt bjuds det på kaffe och kanelbullar en trappa ner.
Besökarna är en blandning av anställda och familjer från de svenska skolorna, samt en del turister. Stämningen är öppen och inbjudande.
Många svenskar reser hit för att söka meningen med livet, möter ni dem?
– Ja, och inte minst här på Koh Lanta, det är mycket sökande och nyandlighet här. I Phuket är det vanligt att män som har thailändska fruar, lägger buddistiska traditioner till sin kristna grundtro, säger Anders och fortsätter.
– Det är väldigt vanligt att de vi möter tror på reinkarnation. Det verkar vara något som växer, även om de flesta har fått det lite om bakfoten. Man har inte med sig Samsara-tanken på oändliga antal liv som behöver brytas för att slippa födas igen, utan tänker bara att man gärna lever igen, alltså till skillnad från buddhister och hinduer som ser återfödandet som ett problem som behöver lösas.
Kan ni kan tillföra något i de samtalen?
– Vi hoppas det. Men man kan inte komma som kyrkans utsända och vägra prata om andras uppfattningar. Det är naturligare för oss att lyssna och berätta hur vi tänker, att vi inte tror på själavandring till exempel, säger Ulrika.
– Om man inte har en karta att orientera utifrån kan det bli ganska lösryckt men vi försöker tillföra fler perspektiv och jämföra med kristen tro, säger Anders.
Och allt efter de landar i värmen, hoppas de få tid för fler personliga möten och kanske en möjlighet att få hålla retreater för att på djupet möta människors längtan som söker sig hit. Men även att få mer tid för det spontana.
– Som senast när vi var i Khao Lak för en välsignelse, och fick tillfälle att ha en nattvardsstund med en konfirmand som var där med sin familj. Då hyrde vi en hotellsvit i en timme och hade gudstjänst där, säger Anders och ler.
Så du som planerar en resa till södra Thailand och är nyfiken på en spontan gudstjänst med prästparet Stenbäck. Tveka inte att höra av dig. De är på!
