– Bland antika filosofer som Platon och Aristoteles fanns en syn att vissa arbeten var högt stående medan andra inte var något värda. Det som betydde något vara det intellektuella och det beslutande, och i viss mån det konstnärliga, arbetet. Men Luther gjorde inte samma uppdelning, hos honom finns ingen över- eller underordning när det gäller arbete, förklarar Cecilia Nahnfeldt.
Hon menar att Luthers stora bidrag snarare var att arbetet i sig själv har ett egenvärde och är viktigt för människan.
– Arbetet förväntas vara meningsskapande och det är genom det som människan lever sitt kristna liv. Luthers grundtanke är att vi människor är kallade att leva i världen och inte fly undan den. I världen ska vi utföra saker som våra medmänniskor behöver. Och medmänniskor behöver ju även enkla saker. Mat och husrum och kläder. En piga behövs likväl som husbonden.
Cecilia Nahnfeldt disputerade 2006 med avhandlingen "Kallelse och kön" och har sedan dess fortsatt att fördjupa sig i frågor om kallelse. 2016 gav hon ut boken "Luthersk kallelse, handlingskraft och barmhärtighet" som beskriver hur kallelsen kan förenas med det vi i dag kallar "vardagspusslet".
– Vi har en samhällsnorm av att en karriär ska se ut på ett visst sätt och innebär ökad lön, ökat ansvar eller ökat självförverkligande. Men här bjuder ju livet motstånd eftersom vi har fler ansvar än arbetet. Man kan bli sjuk eller få barn som har behov som är svårförenliga med ett krävande arbetsliv.
Cecilia Nahnfeldt påpekar att det är ofrånkomligt att våra olika kallelser kommer att kollidera. Men det behöver inte vara någonting negativt.
– Att hantera olika ansvar för sig själv och andra ger möjlighet att mogna som människor. Och det är något annat än att göra karriär. Där tror jag att vi måste bli bättre på att erkänna skarvarna som finns mellan jobb och privatliv, hjälpas åt och bära varandras bördor.
– Sedan kan man skilja på karriär och karriärism. Karriärism är att göra karriär för karriärens skull. Men man kan också göra karriär för medmänniskans skull. Luther håller förnuftet högt och menar att våra förmågor är till för att delas med andra. Därmed ställer han högre krav på den som blivit anförtrodd stora förmågor att verka för det som medmänniskan behöver och för det gemensamma bästa.
Fanns det några yrken som Luther tyckte var opassande för kristna?
– Han är öppen för att i princip alla typer av arbete kan tolkas i ljuset av kallelsetanken, men eftersom han inte är systematisk i sin teologi kring detta har man fått sammanställa olika skrifter för att skapa en bild av hur han tänkte. Det man då kunnat se är att Luther verkar tveksam till ”ockrare”, att man inte får tjäna pengar på andras olycka och andras begränsningar.
– Om vi överför det till i dag kan man tänka att Luther skulle vara tveksam till hela bankväsendet, men det går egentligen inte att göra en sådan förflyttning på 500 år eftersom varje tid präglas av de arbeten som finns just då.
– Det som däremot kan fungera som ett etiskt korrektiv än i dag är Luthers princip om att arbetet ska vara för medmänniskans skull och inte bara för ”me, myself and I”. I dag handlar mycket om arbetet om självförverkligande, men det bryter med Luthers tanke.
Men är det fel att arbeta för sin egen skull?
– Nej, Luther håller det dubbla kärleksbudet högt, att man ska älska sin nästa som sig själv. Och man ska inte arbeta för andras skull på bekostnad av sig själv. Frågan om att tänka på vilken typ av arbete som främjar vår medmänniska inbegriper också oss själva. Vi får förvänta oss att våra medmänniskor också tänker på oss. Det finns en ömsesidighet i en luthersk kallelsetanke.
– En annan fråga som vi kan härleda från Luthers tänkande är: ”Vilket behov fyller arbetet som jag utför?” och ”Är det ett riktigt behov eller ett som vi skapat?”. Jag tror att dessa frågor kan vara vägledande för oss i hur vi gör val eller prioriterar. Med hjälp av teologiska frågor kan man hålla en självkritisk reflektion igång.
Är pliktkänsla något luthersk?
– Vi ska inte beskylla Luther för plikten. Den förstärktes främst under 1800-talet i takt med industrialiseringen och att vi fick klockor. När tidsstyrning och massproduktionen uppstod ökade plikten och sammanföll också med tidens filosofiska tänkande där plikten blev en dygd. Däremot det etiska kravet eller skyldigheten att genom arbetet tjäna sin medmänniska det har vi från Luther och det är en god plikt.
– Och det vi främst ser av det lutherska i dag är att vara en hederlig arbetare, göra sitt jobb och ställa upp för sina kollegor.
