Alfred Nygren har lett lovsång sedan han var 13 år. I dag är han 34 år och heltidsanställd som lovsångspastor i Cityrkyrkan i Stockholm. Därtill spelar han in skivor, är musikalisk frontfigur i New Wine och ofta anlitad för att leda lovsång på stora konferenser.
Under sina 20 år på kyrkliga estrader har han märkt en förskjutning i sättet man förväntas leda lovsång. Om det förr mer handlade om att spela enkla sånger som folk kunde sjunga med i, är lovsången i dag mer producerad. På gott och ont.
– I dag är det vanligt, särskilt på stora konferenser, att man har en klocka längst bak som räknar ner tiden till nästa segment i gudstjänsten. När jag började leda lovsång i sammanhang där gudstjänstens olika delar minutplanerades upplevde jag att jag blev väldigt mån om att hedra klockan. Jag ville inte bryta ett förtroende och kände: Om jag har fått 12 minuter ska jag leda 12 minuter. Mitt fokus blev lite snett och jag tänkte mer på tiden än vad som skedde i rummet.
– Sedan förstår jag att man kanske måste hålla tiden om det är en stor konferens och mycket som ska hinnas med i gudstjänsten, men problemet som jag ser det är när konferenserna sätter standarden för hur vi gör våra söndagsgudstjänster.
Varför är det problematiskt?
– Lovsång är ju framför allt en plats där vi får älska Gud och bli älskade av honom. Ibland vill Anden göra något i stunden som vi kanske inte fångar om vi har planerat allt in i minsta detalj.
– Frågan blir också om vi inte alltför lätt faller in i tryggheten och planeringen. Riskerar vi att måla in oss i ett hörn och hindra vårt lyssnande på Gud? Eller vågar vi använda planeringen som en språngbräda för att ändå vara öppna för vad Gud vill göra i stunden? Jag tror att vi mår gott av att inte hålla för hårt i det vi planerat.
För att förstärka lovsången i gudstjänsten tar många församlingar hjälp av förinspelad musik. Det kallas "tracks" och gör att lovsångsledarna kan veta precis hur sångerna kommer att arrangeras och låta. Möjligheten att improvisera blir begränsad.
– Tracks kan betjäna de små kristna sammanhangen där man kanske inte har musiker till alla instrument, men det kan också vara värt att ställa sig frågan om det verkligen måste låta som på skivan eller konferensen? Finns det utrymme för den lilla församlingens avskalade tillbedjan eller är det stora sammanhanget alltid normen? frågar Alfred Nygren.
I Citykyrkan har man valt att inte använda sig av tracks. Alfred Nygren föredrar att låta lovsången bli mer organisk.
– Vi försöker uppmana alla våra lovsångsledare att våga ta risker och säger ofta att de ska stoppa in så lite material att de tvingar sig själva att vara uppmärksamma på hur Anden leder. Vi vill alltid ge utrymme för att Gud ska kunna påverka oss att göra annorlunda än vad vi tänkt. Ibland kanske det handlar om att bara vara tyst. Det är inte livsfarligt.
Alfred Nygren säger att han själv sällan upplever att han helt ska byta riktning i en gudstjänst utifrån hur han upplever att Anden leder, men ibland kan det handla om att sjunga en särskild fras några gånger till, be en bön eller ge plats för en spontan sång.
Men kan inte Anden leda även i planeringen?
– Jo absolut. Vi skulle ju kunna fråga Gud redan nu: Vad vill du göra i den här gudstjänsten i oktober? Vi kan vila i att Gud inte är nyckfull och utifrån det planera så gott vi kan.
– Vi kan också vila i att vi vill tillbe Gud och betjäna människor. Det behöver vi inte lägga upp på bordet varje dag och fråga om Gud också vill det. Vi behöver inte fråga: Vill du ändra helt på ordningen?
Däremot tror Alfred Nygren att det händer något med oss själva när vi öppnar upp oss för Andens ledning. Lovsången blir inget man bara river av, utan är ett försök att vara lyhörd för vad Gud gör i människors liv just då. Det måste alltid finnas en villighet att frångå planeringen om man förnimmer att Gud vill göra något annat, menar han.
Finns det något sammanhang då det är bättre att ha mer mallade gudstjänster?
– Inför varje gudstjänst får man fråga sig vad huvudsyftet är och hur vi bäst når det syftet. Den tydligt utåtriktade satsningen kanske behöver mer struktur än en mer renodlad lovsångsgudstjänst för primärt redan troende.
Oavsett mötesform betonar Alfred Nygren att Gud främst är intresserad av våra hjärtan, inte exakt hur lovsången låter eller om vi väljer att följa en klocka eller inte. Det viktiga är att både församlingen och musikerna får känna sig trygga och fria på samma gång.
– Jag tror på att planera som att allt hänger på oss, men att lyssna som om allt hänger på den helige Ande.
