Inför hösten ser många över sin fysiska hälsa. Man köper träningskort och nya löparskor och justerar kanske kosten en aning. Men hur ofta gör vi en hälsoinventering av själen för att se hur vår inre styrka ser ut?
Det är ofta först när livet kantrar som vi ser vilka förutsättningar vi har för att hantera en svår sjukdom. Det kan handla om att någon dör eller att äktenskapet rasar.
– Det finns ett tydligt samband mellan hur man förhåller sig till de existentiella frågorna och hur man mår. En person med god existentiell hälsa mår i allmänhet bättre och upplever ofta livet som meningsfullt, även om man drabbas av sjukdom eller sorg, säger prästen och religionspsykologen Cecilia Melder.
Cecilia Melder har i många år undervisat och pratat om existentiell hälsa. Den där fjärde delen i hälsa-kostcirkeln som länge glömts bort till förmån för de andra tre, fysisk, psykisk och social hälsa. Men sedan Cecilia Melder kom med sin avhandling 'Vilsenhetens epidemi' 2011 har mycket hänt. Begreppet existentiellt hälsa nämns i krönikor, debatter och panelsamtal. Även pingströrelsen i Sverige har inför valet satt samman en rad punkter där de bland annat vill utmana Sveriges politiker att lyfta in de existentiella frågorna i det politiska samtalen. För behoven är stora. Försäkringskassans rapport från förra året visade att antalet sjukskrivningar på grund av psykisk ohälsa ökat med 159 procent mellan 2011 och 2016. Många lider i det tysta, och kanske skulle ett ökat reflekterande kring den existentiella hälsan, vara till stor hjälp.
Vad är då existentiell hälsa? Man kan säga att det handlar om de djupa livsfrågorna, de som utgör grunden i våra liv, hur vi ser på meningen med livet, om vi känner hopp inför framtiden och var vi hämtar vår andliga, eller existentiella styrka. Frågor som i olika grad påverkar hur människor mår.
Cecilia Melders avhandling var inspirerad WHO:s (world health organizations) studie från 2002, som resulterade i en enkät för hälsorelaterad livskvalité, där de lyfte fram vikten och värdet av den existentiella hälsan. I den internationella studien upptäckte WHO åtta, för hälsan, viktiga existentiella aspekter. Cecilia översatte enkäten till svenska och lät svenskar svara på hur de skattade sin själsliga hälsa och sitt välmående.
Aspekter som om de stärks gör att människor mår bättre, eller tvärtom, där bristen på dessa aspekter, kan göra att människor mår väldigt dåligt.
När WHO talar om det här, kallar de det Spritual health, andlig hälsa, ord som internationellt är mindre laddade än i Sverige. Att Cecilia lyfte in andliga aspekter av hälsa i sin studie gjorde många intresserade, samtidigt som det ännu är lite främmande tankar för många i Sverige.
Även om många ser det som en självklarhet att känslan av hopp och mening i livet påverkar hur vi mår, finns det en tveksamhet från den medicinska forskningen kring sådant som kan förknippas med religion. Men kanske är kopplingen viktigare än någonsin när många i dag växer upp utan någon som helst kontakt med kyrka, tro och de djupa livsfrågorna. Cecilia Melder menar att om vi på allvar vill möta de växande ohälsotalen, behöver vi satsa på forskning om denna outnyttjade resurs inom hälso- och sjukvård, som den existentella dimensionen är, för att stärka människors hälsa.
– Förr i världen växte vi upp i ett samhälle där alla berättade ungefär samma sak om hur livet var, och i Sverige byggde det mycket på en kristen grund. Att folk blir sjuka, friska, dör, eller inte kan få barn, många av de berättelserna är samlade i den bibliska berättelsen, och den växte man upp med, troende eller ej. Du fick ett färdigt kit, och även om det fanns sådant du tyckte var fel i det så fick du ändå med dig en erfarenhet att förhålla dig till. Så är det inte i dag. Många saknar en inre kompass eller en karta att navigera efter, och då blir man lätt vilsen. Och då räcker det inte alltid med att få en meditationskurs på recept, utan man behöver få hjälp att sätta ord på det man känner.
– Vad vi ser i dag är att människor inte bara saknar en existentiell grund att stå på, utan även att folk i allmänhet inte längre har ett existentiellt språk. Och har man inte ett språk för sina känslor är det svårt att förklara dem.
Då är det lätt att allt flyter ihop.
Om vi då går runt och mår dåligt utan att kunna sätta ord på det vi känner, kan oron sätta sig på andra ställen, och vi söker läkarhjälp för stress, smärtor i musklerna eller problem med magen när det kanske egentligen handlar om att man har förlorat hoppet, inte ser någon helhet i sitt liv, eller att lyckan inte kommer hur mycket pengar man än tjänar, menar Cecilia Melder.
Existentiell hälsa kan inte bota sjukdomar, men för att belysa vad hon menar hänvisar Cecilia Melder till den självmordsprevention hon var med och genomförde på St Görans sjukhus i Stockholm, där de under åtta veckor arbetade med att höja känslan av mening med livet hos personer som försökt ta sitt liv.
– Jag minns en person jag mötte, som när vi satt och pratade om hur livet kan peka uppåt vissa dagar och neråt andra dagar, sa: ”Åh, jag trodde jag var ensam om att känna så här.” Om vi inte lyckas föra vidare erfarenheten till varandra att livet kan kännas meningslöst ibland men att det går vidare ändå, då blir vi rätt fattiga.
Cecilia tror att om det fanns fler platser i samhället där man öppet fick reflektera över livsfrågor skulle vi tillsammans kunna stoppa den ökade existentiella vilsenhet som sprider sig i Sverige, och till och med sänka ohälsotalen.
Kyrkan kan vara en sådan plats, som präst har Cecilia själv lett många samtalsgrupper om livsfrågor. Men vägen dit är lång för många. Och i dag har många österländska influenser tagit över där kyrkan många gånger klivit ut eller bara slutat höras. Och kanske behöver man hitta en ny öppnare ton, tror Cecilia Melder.
– Om kyrkan släpper sin prestige och sin tro på att ha tolkningsföreträde så kan vi göra mycket. Om vi kan acceptera att människor är fria att själva tolka sina liv. För även om vi kan tycka att vi inom kyrkan har en god tolkning av både gudsperspektiv och andlighet utifrån ett kyrkligt håll, så måste vi låta människor vara där de är, och det kanske innbär att de inte tror exakt som vi.
