Svinhaga, Bankeryd. Sedan tidigt i våras har de ställt klockan på 05.30 varje morgon för att hinna ta sig ut till bygget samtidigt som byggentreprenören.
– Det brukar sägas att det tar en viss tid att bygga hus och dubbelt så lång tid att reparera äktenskapet efteråt, men det stämmer inte för oss. Det här bygger ihop oss, säger Gunilla glatt.
– Tillsammans är grejen, intygar Werner. Vi jobbar tio timmar om dagen sida vid sida. Det skapar en oerhörd samhörighet att göra en sån här sak. Sex dagar i veckan jobbar vi, men inte en skruv eller spik slås i på söndagen. Det tror jag är en vinnande princip!
Entusiasmen lyser i deras ögon. Det här är deras livs projekt som de drömt om och planerat under lång tid.
– Vet du att Werner har gått ner fem kilo sedan vi började bygga!
Jo, Werner rycker i byxlinningen och visar glappet. Träningsvärken är konstant numera.
– Och de här har alldeles försvunnit!
Gunilla flaxar med armarna och kniper över höfterna. Gäddhäng och handtag finns icke mer.
– Jag kan faktiskt oroa mig för hur det ska bli när vi slutar bygga, säger Gunilla och skrattar.
De har passerat 60 med god marginal, Gunilla råkar fylla 64 just den dag vi möts och bjuder både byggarbetare och reporter på tårta. För ett år sedan sålde hon sin tandläkarpraktik och gick formellt sett i pension. Werner har tagit tre månaders tjänstledigt från jobbet som innovationsrådgivare på Almi och i höst ska han gå ner till 80 procent. För nu ska herr och fru Hilliges bli ekoodlare minsann. Plus den lilla detaljen att de passar på att själva bygga hela den nya gården med till-hörande sidobyggnader.
Gunilla skrattar. De är lite tvärt emot. Varför flytta in i en liten lägenhet i stan bara för att man blir lite äldre?
– Men vi har faktiskt planerat för hiss om vi någon gång skulle behöva det, säger Werner och måttar med handen ute i det stora bygget som alldeles precis fått tak och ytterväggar på plats.
De bubblar av entusiasm när de visar runt på den stora tomten. Här planeras terassodling och uterum med golvvärme som blir en finfin plats att förodla växter på våren. Redan den här sommaren har de börjat med ett antal bäddar fyllda av olika sorters morötter och potatis.
Täckodling är det som gäller, en odlingsform där man eftersträvar att hålla jorden täckt. Både Gunilla och Werner har gått kurser, läst böcker och gjort flera studiebesök bland annat hos TV4-profilerna Mandelmanns. Ingen grävning i jorden, bara täcka med kartong och så fylla bäddarna med hälften gödsel och hälften kompost. Det växer så det knakar. Och själva lärandet är en viktig del i det här projektet.
– Man ska våga göra det man vill. Våga pröva! Och aldrig sluta lära sig saker. När vi har byggt färdigt huset ska jag ta en kurs i franska, säger Gunilla.
Men att bygga hus och samtidigt börja sin bana som ekoodlare under den varmaste och torraste sommaren i mannaminne, hur går det egentligen ihop i praktiken?
– Jag har ju inte riktigt hunnit att ta hand om odlingen som jag skulle, men vatten har vi haft hela tiden, säger Gunilla.
Av gräventreprenören fick de nämligen rådet att lägga ner en stor tank som samlar upp regn- och dränagevatten, som kan användas till bevattning. Så trots att regnet uteblivit har de ändå haft vatten under den torra sommaren.
Den stora grönsaksodlingen är inhägnad för att skydda grödorna från hungriga smådjur i den närbelägna skogen. På fältet intill ska det planteras fruktträd och bärbuskar.
Läs också: Rikard Holst: Att odla kan hjälpa oss förstå Gud
Gunilla har alltid varit intresserad av odling. Innan hon utbildade sig till tandläkare drömde hon faktiskt om att få ägna sig åt odling på heltid.
– Jag gick till och med en sommartermin på Segerstads lantbruksskola för att jag hoppades hitta en lantbrukare att gifta mig med, men i stället blev det en allergisk civilingenjör!
Gunilla fnissar. Men nu går hennes civilingenjör in med hull och hår i odlingsplanerna. Han och Gunilla bestämde sig för att hoppa på REKO-ringskonceptet genom att starta en grupp i området runt Jönköping och Huskvarna. Konceptet bygger på att man via Facebook handlar lokalproducerat direkt från odlaren.
– Det är ju kul om man kan göra lite business på det också, säger Werner och ler.
Först funderade de på egen gårdsbutik, men att ha en massa spring på gården och öppettider att passa var inte deras grej. Dessutom är det kanske inte det mest miljövänliga, menar Werner, att man ska åka ut på vischan för att köpa en påse potatis eller ett knippe morötter. Torghandel var ett annat alternativ men att stå där ute varje vecka och riskera att komma hem igen med hälften kändes inte heller rätt.
REKO-ringen däremot bygger på att producenter gör inlägg i Facebookgruppen och talar om vad man kan erbjuda till försäljning. Konsumenterna lägger en order och så möts man en gång i veckan på utlämningsplats för att lämna över varorna och ta betalt. Effektivt och smart utan svinn.
– Vi startade den här gruppen i Jönköping och Huskvarna i maj, berättar Werner, och vi har redan 3 400 anslutna konsumenter och 85 producenter. Jag tror att det här kan bli hur stort som helst. Det finns ett väldigt stort intresse för att köpa närproducerat och ekologiskt. Vi vill bli Sveriges största REKO-ring.
Såklart. Men det allra viktigaste för Gunilla och Werner är inte att vara störst och bäst, det är att följa sin dröm och aldrig någonsin slå sig till ro.
Läs mer: Jourhavande bonde stöder kristna bönder efter svåra torkan
– Det ligger i både min och Gunillas personlighet att prova på saker som vi inte har gjort förut. Det är aldrig för sent! Och är det något råd vi vill ge till andra så är det att göra det tillsammans!
