Bibelkrönikan: Vågar du se dig själv som behövande?

Utan att vi själva ser det så distanserar vi oss från vår medmänniska i nöd för att slippa agera.

—   Carin Dernulf

I söndagens evangelietext vill en laglärd man diskutera med Jesus vad han ska göra för att få evigt liv. Jesus bollar tillbaka frågan med orden: vad säger lagen? Mannen som kan sin sak svarar: "Du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela din kraft och med hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv." Men vem är det egentligen som är min nästa, undrar mannen.

Jesus svarar med en berättelse som kommit att bli en av de mest kända i Nya Testamentet, berättelsen om den barmhärtige samariern. Jag vet inte hur många gånger jag varit med i drama på scouterna eller söndagsskolan utifrån just den här berättelsen. Och ändå, när jag läser den igen, ser jag att det finns mer att upptäcka.

En man ligger misshandlad och övergiven i vägdiket. Två laglärda män, skyndar förbi honom där han ligger, men ingen av dem stannar. Vi kan tycka att det där var hjärtlöst, men handen på hjärtat, hur lätt är det inte att vara som en av dem? Ofta tror jag att det beror på våra stressiga liv. Det är tidskrävande att älska sin nästa och det kräver inte sällan att vi släpper vår egen agenda. Men ibland handlar vår passivitet om förutfattade meningar och kanske också rädsla. Varför ligger han egentligen där vid vägkanten? Han måste ju ha gjort något för att bli misshandlad sådär. Utan att vi ser det distanserar vi oss från vår medmänniska i nöd för att slippa agera.

Men i Jesu berättelse dyker en samarier upp, en man som tillhörde ett folk som inte stod så högt i kurs. När samariern ser den skadade mannen fylls han av medlidande och stannar och förbinder mannens sår. Barmhärtigheten kom från ett oväntat håll. Inte sällan är det så i livet.

När Jesus avslutat sin berättelse återkommer han till den laglärdes fråga om vem som är hans nästa. Det intressanta är att Jesus inte frågar honom vem som är samarierns nästa. Nej, hans fråga är vem som är den överfallne mannens nästa. Man kan nästan se den diskussionslystne mannens ansikte när han spontant svarar: "Den som visade honom barmhärtighet". Men i samma stund som han säger det drabbas han nog av insikten i sina egna ord. Det kunde varit han själv som låg där. Jesus svar på hans fråga är att sätta in honom i den överfallne mannens position. Det är utifrån dikesperspektivet han ska fundera på vem som är hans nästa.

Om du någon gång skulle få frågan att vara med i ett drama utifrån den här berättelsen är mitt tips att spela den överfallne mannen. Det är den lättaste rollen att spela. Man behöver bara ligga där. Men i verkligheten tror jag att de flesta av oss tycker att det är den svåraste rollen, att vara den som är i behov av hjälp. Vi vill ju så gärna klara oss själva. Vi vill vara den som hjälper, den som visar barmhärtighet, inte den som är i behov av barmhärtighet.

Men när livet för oss dit där vi inser vårt eget behov av barmhärtighet gör det något med oss. Om vi vill hjälpa andra behöver vi också själva kunna ta emot hjälp. Om vi vill vara barmhärtiga mot andra behöver vi också inse vårt eget behov av barmhärtighet. Det var utifrån insikten att det skulle kunna varit han själv som var den slagne som Jesus sände ut den laglärde mannen. På samma sätt sänder han dig och mig att visa barmhärtighet till de medmänniskor vi möter på vår väg. Att vara barmhärtiga så som vår fader i himlen är barmhärtig. Att älska för att han först älskade oss.

Söndagens bibeltexter:

Gamla testamentet: Första Mosebok 4:8-12

Ka­in sa­de till sin bror Abel: ”Kom med ut på fälten.” Där överföll han sin bror Abel och döda­de ho­nom. Her­ren sa­de till Ka­in: ”Var är din bror Abel?” Han sva­ra­de: ”Det vet jag in­te. Skall jag ta hand om min bror?” Her­ren sa­de: ”Vad har du gjort? Din brors blod ro­par till mig från mar­ken. Förban­nad skall du va­ra, bann­lyst från mar­ken som öpp­nat sin mun för att ta emot din brors blod, som du har ut­gju­tit. Om du od­lar mar­ken skall den in­te läng­re ge dig sin gröda. Rastlös och rotlös skall du va­ra på jor­den.”

Episteltext: Första Johannesbrevet 4:7-10

Mi­na kära, låt oss äls­ka varand­ra, ty kärle­ken kom­mer från Gud, och den som äls­kar är född av Gud och känner Gud. Men den som in­te äls­kar känner in­te Gud, ef­tersom Gud är kärlek. Så up­pen­ba­ra­des Guds kärlek hos oss: han sände sin en­de son till värl­den för att vi skul­le få liv ge­nom ho­nom. Det­ta är kärle­ken: in­te att vi har äls­kat Gud ut­an att han har äls­kat oss och sänt sin son som förso­nings­of­fer för våra syn­der.

Evangelietext: Lukasevangeliet 10:23-37

Se­dan vände han sig till lärjung­ar­na och sa­de en­bart till dem: ”Sa­li­ga de ögon som ser vad ni ser. Jag säger er: många pro­fe­ter och kung­ar har ve­lat se vad ni ser, men fick in­te se det, och ve­lat höra det ni hör, men fick in­te höra det.”En laglärd som vil­le sätta ho­nom på prov res­te sig och sa­de: ”Mästa­re, vad skall jag göra för att vin­na evigt liv?” Je­sus sa­de: ”Vad står det i la­gen? Hur ly­der or­den?” Han sva­ra­de: ”Du skall äls­ka Her­ren, din Gud, av he­la ditt hjärta och med he­la din själ och med he­la din kraft och med he­la ditt förstånd, och din nästa som dig själv.” Je­sus sa­de: ”Det är rätt. Gör det, så får du le­va.” För att vi­sa att han var rättfärdig sa­de man­nen till Je­sus: ”Och vem är min nästa?” På den frågan sva­ra­de Je­sus: ”En man var på väg från Je­ru­sa­lem ner till Je­ri­ko och blev över­fal­len av röva­re. De slet av ho­nom kläder­na och miss­hand­la­de ho­nom, och se­dan försvann de och lät ho­nom lig­ga där halvdöd. En präst råka­de kom­ma sam­ma väg, och när han såg man­nen vek han åt si­dan och gick förbi. På sam­ma sätt med en le­vit som kom till plat­sen; när han såg ho­nom vek han åt si­dan och gick förbi. Men en sa­ma­ri­er som var på re­sa kom och fick se ho­nom lig­ga där, och han fyll­des av med­li­dan­de. Han gick fram och häll­de ol­ja och vin på såren och förband dem. Se­dan lyf­te han upp ho­nom på sin åsna, förde ho­nom till ett värds­hus och skötte om ho­nom. Nästa dag tog han fram två de­na­rer och gav åt värden och sa­de: ’Sköt om ho­nom, och kos­tar det mer skall jag be­ta­la dig på återvägen.’ Vil­ken av des­sa tre tyc­ker du var den över­fall­ne man­nens nästa?” Han sva­ra­de: ”Den som vi­sa­de ho­nom barmhärtig­het.” Då sa­de Je­sus: ”Gå du och gör som han!”

Psalm: Psaltaren 103:1-6

Av Da­vid Lo­va Her­ren, min själ, he­la mitt jag vill pri­sa hans he­li­ga namn! Lo­va Her­ren, min själ, minns allt det go­da han gör: han förlåter al­la mi­na syn­der och bo­tar al­la mi­na sjuk­do­mar, han räddar mig från gra­ven och kröner mig med nåd och barmhärtig­het, han fyl­ler mitt liv med allt gott, och jag blir ung på nytt som en örn. Her­ren hand­lar rättfärdigt och ger de förtryck­ta de­ras rätt.