Mitt i sommar och semestertider handlar söndagens evangelietext om vrede. Kanske kan det kännas lite magstarkt, eller så är det just det här vi behöver stanna upp vid där vi sitter i våra husvagnar och sommarstugor. För semestern innebär som bekant inte bara frid och fröjd. Inte sällan är det just då, när vi har tid tillsammans, som det där som sopats under mattan kommer upp till ytan. Temat för den här söndagen är efterföljelse och Jesu ord till alla som vill följa honom är minst sagt radikala.
Som vi vet från evangelierna kunde de skriftlärda och fariséerna lagen till punkt och pricka och var noga med att följa den. Och på utsidan såg det nog väldigt bra och prydligt ut. I dagens evangelietext refererar Jesus till Mose lag som säger: Du skall icke dräpa. Men Jesus tar det en nivå till och säger: Den som blir vred på sin broder undgår inte sin dom. Det handlar inte om att pliktskyldigt hålla lagen. Hans uppmaning är mycket mer radikal. Det handlar om våra hjärtan. Det är ju där det börjar.
Förmågan att känna vrede har Gud utrustat oss med. Den ger oss kraft att reagera på orättvisor.
— Carin Dernulf
Men vad är det egentligen Jesus vill säga? Ska man som Jesu efterföljare alltid vara fridsam och mild och aldrig bli arg? Men det är inte det som det handlar om. Bibelns Gud är en Gud som visar starka känslor och som Guds avbilder har också vi fått denna förmåga. En Gud som inte blir vred inför allt lidande vore ett hån när världen ser ut som den gör. Guds vrede är egentligen ett uttryck för omsorg.
Vår förmåga att känna vrede är alltså något Gud utrustat oss med. Den ger oss kraft att reagera på orättvisor och beskydda både oss själva och andra. Men det finns en skillnad mellan Guds vrede och vår vrede. Guds vrede är i grunden alltid ett uttryck för kärlek. Men handen på hjärtat så är det inte alltid fallet med vår vrede. Mycket av vår vrede är nog mer självisk än kärleksfull. Och det är denna vrede som Jesus talar om i dagens text.
Hur vi hanterar det här med vrede kan se olika ut, men det finns två förrädiska diken. Det ena diket är den fromma förträngningen där människor trycker ner sina känslor och på så sätt skadar sin förmåga till äkta relationer med sig själv, Gud och andra.
Den snällhetskultur som man tror är kärleksfull leder i stället till kärlekens motsats. Det andra diket handlar om att agera ut varje känsla man får vilket gör att man handlar på ett sätt som man efteråt får svårt att försvara både för sig själv och andra. Båda fallen innebär konflikt med andra människor.
Men Jesus säger i texten: Om du bär fram din offergåva och där kommer ihåg att din broder har något otalt med dig så låt din gåva ligga framför altaret och gå först och försona dig med din broder. Vi uppmanas att söka försoning med vår nästa. Hans ord påminner oss om att försoningen är ett kretslopp. Att det inte går att leva försonad med Gud men samtidigt leva i oförsonlighet med en annan människa. Och i dagens text uppmanas vi att skynda oss att komma överens med vår motpart.
Att inte konservera vreden och lagra den. Den blir inte bättre med åren så att säga. Tvärtom. Och det finns något viktigt i att söka försoning när såren fortfarande är färska. Innan bitterheten har gjort dem inflammerade och svårläkta. Jag vet att det inte alltid är lätt. Och det är inte säkert att vår motpart vill försoning, men Paulus uppmanar oss i Romarbrevet att hålla fred med alla människor så långt det är möjligt och kommer an på oss. Vi får göra det vi kan. Mer kan vi inte göra.
Oavsett hur vår situation ser ut så är vi inte ensamma. Vi får komma med allt det vi är och har till den Gud som vill hjälpa, stödja och forma oss till sin likhet. Den Gud om vilken det står: Barmhärtig och nådig är Herren, sen till vrede och rik på kärlek.
Söndagens bibeltexter:
Gamla testamentet: 3 Moseboken 19:1f
Herren talade till Mose: Säg till Israels hela menighet: Ni skall vara heliga, ty jag, Herren, er Gud, är helig.
3 Moseboken 19:13-18
Du skall inte tilltvinga dig något av din nästa eller beröva honom något. Du skall inte hålla inne arbetarens lön över natten. Du skall inte förbanna en döv och inte lägga något i vägen för en blind så att han faller; du skall frukta din Gud. Jag är Herren. Ni skall inte handla orätt när ni dömer. Du skall varken gynna den fattige eller ta parti för den rike. Rättvist skall du döma din landsman. Du skall inte gå med förtal bland dina bröder, och du skall inte stå din nästa efter livet. Jag är Herren. Du skall inte bära agg mot din landsman utan tillrättavisa honom, så att du inte för hans skull drar skuld över dig. Du skall inte ta hämnd och inte hysa vrede mot någon i ditt folk, utan du skall älska din nästa som dig själv. Jag är Herren.
Episteltext: 1 Petrusbrevet 1:13-16
Var därför beredda att bryta upp, och håll er vakna. Sätt allt ert hopp till den nåd som kommer er till del när Jesus Kristus uppenbaras. Ni är lydnadens barn, låt er inte styras av de begär som behärskade er medan ni ännu var okunniga. Lev ett alltigenom heligt liv, liksom han som har kallat er är helig. Det står ju skrivet: Ni skall vara heliga, ty jag är helig.
Evangelietext: Matteusevangeliet 5:20-26
Jag säger er att om inte er rättfärdighet överträffar de skriftlärdas och fariseernas, så kommer ni inte in i himmelriket. Ni har hört att det blev sagt till fäderna: Du skall inte dräpa; den som dräper undgår inte sin dom. Men jag säger er: den som blir vred på sin broder undgår inte sin dom, och den som okvädar sin broder undgår inte att ställas inför rådet, och den som förbannar honom undgår inte helvetets eld. Om du bär fram din gåva till offeraltaret och där kommer ihåg att din broder har något otalt med dig, så låt din gåva ligga framför altaret och gå först och försona dig med honom; kom sedan tillbaka och bär fram din gåva. Skynda dig att komma överens med din motpart medan ni ännu är på väg, så att han inte överlämnar dig åt domaren och domaren lämnar dig åt vakten och du sätts i fängelse. Sannerligen, du slipper inte ut förrän du har betalt till sista öret.
Psaltaren: Psalm 15
En psalm av David. Herre, vem får gästa ditt tält? Vem får bo på ditt heliga berg? Den som lever oförvitligt och gör det rätta och är sann i tal och tanke. Den som inte går med förtal, inte vållar sin nästa skada och inte smädar sin granne. Den som föraktar den förkastlige men ärar dem som fruktar Herren. Den som håller sin ed fast det står honom dyrt. Den som inte ger lån mot ränta och inte kan mutas att fälla en oskyldig. Den som handlar så står alltid trygg.
