– Det är som att söka upp en gammal brottsplats att komma tillbaka till Dagens redaktion, säger Ylva Eggehorn med ett skratt.
– Jag minns en kall vinterdag när blev jag inkallad till chefredaktören Olof Djurfeldt, som var en mycket bra människa. Han sa ”Du förstår Ylva, vi har inte byxor här på redaktionen”.
– Jag kom helt av mig och sa ”men jag fryser” och detta fanns det liksom inga teologiska eller några andra argument emot. Och efter det började även de andra kvinnliga medarbetarna på redaktionen med byxor.
Ylva Eggehorn skrattar åt minnet. För henne har det blivit ett bra exempel på att man kan komma in i ett sammanhang från ett annat håll och att det faktiskt kan gå bra.
– Jag lärde mig väldigt mycket under den här tiden och jag måste också säga att det på redaktionen verkligen fanns en generositet för en främmande fågel som jag.
Läs också: Så kom Ylva Eggehorns psalm "Innan gryningen" till
– Jag var inne i en tuff period, det var många sömnlösa nätter. Livet var svårt. Jag tänkte att det hade varit bättre om jag hade dött i en trafikolycka. Men då fanns plötsligt något i rummet. Och jag upplevde att detta något betraktade mig med en varm, lugn, klok och mogen blick.
– Problemet var bara att jag inte såg någon i rummet. Det var en klar störning i min mycket rationella tillvaro.
Ylva försökte nu påbörja en inre dialog på nätterna med den näravro hon upplevde. Men mötet förblev språklöst, vilket störde Ylva som redan då var en ordens kvinna.
– Men även i den tristaste och torftigaste miljö kan den som är riktigt hungrig få något för sitt arma hjärta. Så var det för mig i alla fall och jag är tacksam för det.
Lyssna på hela podden med Ylva Eggehorn här!
– Under de här åren blev Jesus min hemliga vän och bundsförvant. Jag har ingen överjags-gud som kollar mig och bevakar mig. Jag har en Gud som går med mig, var jag går i skogar berg och dalar.
– Jag har inget behov av att tona ner en person som aldrig förminskar mig.
Hon tystnar för en stund innan hon tillägger:
– Sedan kan jag så klart vara minst lika kritisk till saker jag ser i kyrkornas liv som någon som inte har en tro, men det är en annan sak.
– Jesus går inte i någons ledband och han lierar sig aldrig med den politiska, religiösa eller ekonomiska makten utan går alltid en annan väg. Och det är därför jag vill följa med på den vägen.
Ylva Eggehorn pratar snabbt och lika välformulerat som när hon skriver. Vi återkommer i samtalet till just språket. Genom åren har det skrivna ordet alltid varit en livsviktig följeslagare.
– Ända sedan jag var sex, sju år har jag alltid velat skriva. Det är ett sätt att leva, ett sätt att älska. Jag skriver inte med tanke på en viss adressat eller en viss grupp. Även om jag inte skulle få tryckt en ända rad till skulle jag ändå fortsätta att skriva.
Läs också: Ylva Eggehorn: Livet har blivit både bättre och sämre
– Gud är fortfarande min hemlige vän. Det har även funnits stunder när jag sagt ”jag vet inte om jag förlåta dig”, på grund av saker jag varit med om. Men på något sätt står han pall även för det.
– Han är min bundsförvant som går med mig, som älskar mig inifrån och ut. Mycket mer än jag själv orkar med eller tror på, säger Ylva Eggehorn.
Vill du fortsätta läsa Dagen gratis? Klicka här!
---
Mer i podden - Hör Ylva Eggehorn om:
Hennes starka engagemang för barns rättigheter.
Bönen som fick henne att söka sig till tidningen Dagen.
Kampen med psalmen "Innan gryningen".
---
---
Ylva Eggehorn
Yrke: Författare och lyriker.
Bor: På Hannagården i sörmländska Sorunda.
Familj: Maken Georg och vuxna barn
På gång: Arbetar just nu med en daglig andaktsbok samt en roman utifrån den egna ungdomstiden
---
