Livsstil

Hur ska kristna tänka om Israel?

Få frågor väcker så starka känslor i svensk kristenhet som staten Israel. Är landets födelse 1948 ett tecken på att Gud griper in i historien? Eller pekar Bibeln på att kristna ska identi­fiera sig med utsatta palestinier i stället? Dagen reder ut några av de vanligaste förhållningssätten till Israel som finns bland kristna.

1 av 5

När Dagen når Anders Sjöberg, präst och tidigare ledare för EFS, kommer han precis från ett besök vid trädgårdsgraven i Jerusalem. Det är inte någon ovan miljö för honom, landet är närmast ett andra hem för honom och han leder ofta gruppresor i Israel. Anders Sjöberg är idag en av de kristna ledare som tydligast tar ställning för staten Israel. Och han har inga problem med att kalla sig sionist, inte om man med det menar att judarna har rätt till en egen stat.

– Jag är övertygad om att Israel som nation fortfarande är en del av Guds frälsningsplan, kyrkan har inte ersatt Israel, säger han.

Men Bibelns profetior är inte den enda orsaken till hans stöd. Anders Sjöberg tycker att Israels rätt att existera också går att motivera för den som inte är troende.

– Antisemitismen florerar enormt i Europa. Tusentals franska judar har flyttat till Israel på grund av trakasserier. Det visar på behovet av en fristad för det judiska folket, säger han.

Men alla kristna svenskar som reser till området gör det inte för att de ser Israel som ett uppfyllande av Guds löften. Flera hundra har till exempel åkt dit som följeslagare, ett program som i dag drivs av Sveriges kristna råd, där svenskar följer palestinier i deras vardag.

Läs också: Hur ska man tänka om Israel? Här är fyra vanliga förhållningssätt Lotta Sjöström Becker är generalsekreterare i Kristna fredsrörelsen, som är en av organisationerna bakom följeslagarprogrammet, och hon tycker att bibelord måste brukas med försiktighet när det gäller situationen i Israel och Palestina.

– Jag tycker det är viktigt att inte använda Bibeln som en hävstång för att få övertag vad gäller mänskliga rättigheter. Profetiorna är för mig underordnade nödvändigheten att följa åtaganden kring demokrati och mänskliga rättigheter, säger hon.

Prästen Anna Karin Hammar, som är en av de kristna ledare i Sverige som tydligast ställt sig bakom palestiniernas kamp, ger ett liknande svar.

– Svenska kyrkans hållning är att varken biblisk rätt eller historisk rätt utan folkrätt ska avgöra konflikten om land. Jag ansluter mig till det synsättet, skriver hon i ett mejl till Dagen.

Hon avvisar inte Bibelns profetior, men kopplar dem inte direkt till staten Israel.

– Bibelns profetior kan även i dag ge Guds älskade folk och människor mod att leva och skapa hopp i svåra situationer, skriver hon.

Anders Lundberg, forskare vid Linnéuniversitetet i Växjö, har tillsammans med Kristian Steiner studerat kristen sionism i Sverige. Han tror att synen på Israel delvis kan vara en generationsfråga. Många kristna som var unga på 1960-talet växte upp med undervisning där staten Israel självklart tolkades som en del av Guds frälsningsplan. Enligt Anders Lundberg är det till stor del äldre som är engagerade i de kristna Israelvänliga organisationerna.

– Det verkar finnas ett glapp mellan en gammal frikyrka och en ny ungdoms- och innerstadsbaserad frikyrka. En av våra slutsatser är att fokuset på Israel representerar en slags reminiscens av den egna historien, ett sätt att hålla fast vid en gammal frikyrka som är på väg att försvinna, säger han.

De yngre kristna han möter tycker han mer lyfter in rättvisefrågor i synen på Israel.

Om det här engagemanget för staten Israel ska leva vidare så måste nog stödet omformuleras för att bli mer relevant, säger han.

Anders Sjöberg ser också att det är färre yngre i dag som är engagerade för Israel. Han menar att de påverkats av den svenska medierapporteringen, som han tycker ger en ensidigt negativ bild av staten Israel.

När de kommer hit så byter de åsikt. De får se att Israel är en demokrati, sådant som den unga generationen behöver uppleva.

Fler artiklar för dig