Guam är det amerikanska territorium som ligger närmast Nordkorea och har därför fått spela en stor roll i ordkriget länderna emellan. Vilken kapacitet Kim Jong-uns kärnvapemissiler egentligen har är det ingen som vet, men att de når Guam råder det ingen tvekan om. Under förra året uttalade Nordkorea flera gånger hot om att testskjuta missiler som skulle landa i närheten av den amerikanska ön.
– En del av befolkningen här på Guam är oroade, en del tror bara att det är tomma hot. Andra känner en trygghet i att USA, som har en stark militär närvaro på ön, ska kunna försvara oss från angrepp.
Det säger Grant Hodgins, som är stationschef på den kristna internationella radioorganisationen Trans World Radios (TWR) kortvågsstation på Guam. Han är amerikan och kom som missionär inom TWR till Guam 2011, tillsammans med frun Jenna och två barn. Hoten från Nordkorea tar han själv med jämnmod.
– Bara för att de har visat att de kan skjuta missiler som når långt innebär det inte att de skulle kunna träffa ett så litet mål som oss, långt ute i Stilla havet.
Vi färdas i bil längs Guams östkust, på väg mot stationen. Det är tropiskt hett och på sina håll är utsikterna över havet magnifika. På avstånd syns TWR:s höga kortvågsantenner, kapabla att sända radio över större delen av Asien, så långt bort som till Indien. På vägen passerar vi också en annan kristen kortvågsstation, som tillhör sjundedagsadventisterna och som också kan höras över stora delar av den asiatiska landmassan.
TWR är världens största kristna medieorganisation, med radioutsändningar på 230 språk och dialekter i 160 länder. Den startades på 1950-talet, först som ett sätt att bedriva missionsabete i Spanien som under Francoregimen var ett stängt land. Den första sändaren låg i Marocko, men den flyttades senare till Monaco. Därefter byggdes stationer upp på Cypern och Sri Lanka, i Swaziland och på den karibiska ön Bonaire. Och så då på Guam.
En grusväg leder upp mot TWR:s stationsbyggnad, bredvid de enorma antennerna. Stationshunden RF (som står för radio frequency) möter oss.
– Det var en vildhund som kom hit en dag. Den fortsatte komma dag efter dag och till sist så adopterade vi den, säger Grant Hodgins.
Häruppe på höjden har stationen legat sedan starten för drygt 40 år sedan.
I dag sänder man på kortvåg härifrån på 18 olika språk till ett stort antal länder i Asien, däribland Kina, Myanmar, Vietnam, Indonesien och Indien. Sändningarna innehåller bland annat bibelstudier, andakter och samtal om specifika teman som har med kristen tro att göra.
– 99 procent av programmen produceras lokalt i de språkområden där de sänds, men själva utsändningen sker från TWR:s olika stationer runtom i världen, eller via stationer där man hyr sändningstid, berättar Grant Hodgins. Det kan vara på FM-bandet, på mellanvåg, eller på kortvåg.
Det som TWR har fått mest uppmärksamhet för på senare år är sändningarna som är riktade till det slutna Nordkorea, alltså det land som så ofta har uttalat kärnvapenhot mot just Guam. Runt 13 timmar i veckan sänds till Nordkorea.
Kristendomen har en lång historia på Koreahalvön, speciellt i den norra delen. Faktum är att Pyongyang kallades ”Österns Jerusalem” i början på 1900-talet, eftersom det här fanns så många kristna. När halvön delades efter andra världskriget fanns också de flesta kristna i den norra delen, men de flesta av dem flydde till syd.
Fortfarande finns det dock många kristna nordkoreaner. De lever under svåra omständigheter och måste oftast hålla sin tro hemlig för att inte bli skickade till fångläger. Organisationen Open Doors, som arbetar för att stödja förföljda kristna, rankar Nordkorea som det farligaste landet i världen för kristna.
TWR smugglar, via mellanhänder, in radioapparater i landet för att nordkoreaner ska kunna följa sändningarna på koreanska. Grant Hodgins visar en av apparaterna. Speciella stryktåliga väskor med dragkedja medföljer numera, vilket inte var fallet från början.
– Vi fick indikationer på att många apparater gick sönder, men vi förstod inte varför. Senare visade det sig att människor grävde ner dem i marken för att gömma dem för myndigheterna och grävde upp dem varje gång de skulle lyssna.
Och att människor lyssnar, det vet man. Lyssnarbrev har smugglats ut till programproducenterna i Sydkorea.
– Vi vet att sändningarna betyder mycket för många där. Därför försöker vi öka antalet sändningstimmar.
Kortvågsradion ses i dag ofta som omodern. Exempelvis stängde australiensiska public service-bolaget ABC ner sina kortvågssändningar till bland annat avlägsna delar av Stilla havet för något år sedan. Men på TWR tror man fortfarande på kortvågens framtid, säger Guamstationens tekniske chef Mike Sabin.
– I många delar av världen är man konstant omgiven av teknik i dag, du har internetåtkomst överallt. Men vi måste komma ihåg att i mycket stora delar av världen så är det inte så. Och då är fortfarande kortvåg det bästa sättet att nå dem. Nordkorea är ett bra exempel på det, säger Mike Sabin.
Det sker också en teknikutveckling på området och i framtiden kanske man kommer att börja sända datafiler via kortvågsbandet. Mike Sabin berättar om ett test som nyligen genomfördes tillsammans med organisationen Faith comes by hearing, som utvecklat en kompressionsteknik för kortvågsradio.
– Vi lyckades sända en mobilapp med Bibeln till Thailand. För kristna stationer skulle tekniken exempelvis kunna innebära att man kan skicka skriftligt material som kan användas tillsammans med radiosända bibelkurser.
Torbjörn Wester
