Det är en framåtlutad skara musikintresserade pastorer och församlingsmedarbetare som kommer till Michael Jeff Johnsons seminarium under Förkunnardagen i Linköping. I rummet ligger en slags tyst överenskommelse: Musiken är också en del av förkunnelsen.
Michael Jeff Johnson börjar med en liten presentation av sig själv.
– Jag befinner mig i ett slags land mellan Hillsong och Lars Winnerbäck, säger han.
Sedan börjar han tala om den ton han funnit inuti sig själv.
– Jag har aldrig försökt proklamera. Jag skriver sånger som har kommit ur mitt innersta. Det är inte viktigt för mig vad det är för slags sång. Det viktiga är att få sjunga det som mitt hjärta är fullt av.
Samtidigt är Michael Jeff Johnson övertygad om att hans sånger är en sorts förkunnelse. En berättelse om vad tron har gjort i hans liv. Och det är egentligen ingen skillnad mellan predikad förkunnelse och den som finns i en sång.
Michael Jeff Johnson menar att även en solosång kan inbjuda till delaktighet. Och just delaktighet i sången är något han vill se mer av. Det är lätt att musiken blir ett slags uppträdande, något som församlingen bara konsumerar. Michael Jeff Johnson hänvisar till bibeltexten i Apostlagärningarnas andra kapitel om gemenskapen bland de första troende. Där de gjorde saker tillsammans.
– Jag skulle vilja att vi återvann det där. Den förkunnande sången är något som vi ska skicka emellan oss. Jag vill att musiker och lovsångsledare i kyrkan ska betjäna var och ens lust att delta.
