Kenneth Skoogh
Ålder: 57 år
Familj: Hustrun Wivi och de vuxna barnen Magnus och Malin
Bor: I Skillingaryd
Gör: Egen företagare sedan 22 år tillbaka – driver och utvecklar sin fars färgbutik i Gislaved.
Nominerad till Årets Förebild 2017: För att ha varit med och lagt grunden till idrottsmissionen Sport for Life och för sitt mångåriga ansvar för hockeylägren i Skillingaryd.
– Att få vara med och se hur killar förändras på fem dagar från tuffa attityder till mjuka hjärtan, det är häftigt alltså! säger Kenneth.
Vissa minnen sticker ut mer än andra, som när kvällssamlingen på lägret för något år sedan skulle avslutas med en andakt och två av ledarna delade sitt vittnesbörd om vad tron på Gud betyder. Så gav de en inbjudan: ”Ni som vill tro på Jesus, stanna kvar här inne. Ni andra kan smyga ut och ta en kvällsmacka.”
– Den här gången stannade allihop kvar där inne utom kanske tre, fyra grabbar. Och jag tänkte, det här kan inte vara på riktigt. Men när alla böjde sina huvuden…
Kenneth tystnar, tårarna stiger i hans ögon.
– Det är så starkt. Det här är vårt mål, att få se människor bli berörda av Jesus.
Till vardags är han färghandlare med egen butik i Gislaved och bara där kan man ju anta att det läggs en hel del övertidstimmar. På fritiden sitter han med i styrelsen i Pingstförsamlingen Skillingaryd, och det var där det började en gång på 1990-talet. Vi pratar om en ganska liten pingstförsamling med begränsad ekonomi som inte tillät anställning av en ungdomsledare trots att behovet var väldigt tydligt. Kenneth som då var småbarnspappa var bekymrad över ungdomarna i församlingen. Det var ett splittrat gäng i behov av ledare. Hur skulle de få ihop det?
I det läget ringer ordföranden i Skillingaryd Hockeyklubb till församlingens ordförande och frågar: Skulle inte ni behöva en ungdomsledare? Vi känner en jätteduktig kille som har spelat i NHL och som går bibelskola i Jönköping.
– De ville ha honom till klubben och föreslog ett samarbete där de stod för utrustning och kostnader för hockeyn och vi för mat och husrum. Och det var så vi lärde känna hockeyspelaren Paul Kobylarz, berättar Kenneth.
Resten är, som man säger, historia.
– Jag har själv aldrig spelat hockey, jag är urusel på skridskor och kan bara åka framlänges, haha. Men jag gillar hockey, och här såg jag bara möjligheter! säger Kenneth.
Församlingen fick sin ungdomsledare och började samarbeta med hockeyklubben. Hockeycaféet i Pingstkyrkan efter matcherna blev succé och ungdomskören i Missionskyrkan slöt upp som hejarklack.
– Det var en total förvandling när det gällde att bygga relationer med människor utanför kyrkan, säger Kenneth.
Samarbetet mellan kyrka och idrottsrörelse väckte särskild uppmärksamhet. Det här var något helt unikt. 1994 hölls det första hockeylägret i Skillingaryd, arrangerat av pingstförsamlingen i samarbete med HMI (Hockey Ministries International) som Paul Kobylarz kom genom. Även det blev en succé med ett 50-tal deltagare.
– Då kände vi att det här med idrottsmission är så stort. Vi tog kontakt med Pingst Jönköping och året därpå, 1995, bildade vi Sport for Life, berättar Kenneth.
Själv satt han med i styrelsen och fortsatte som lägerchef, inte bara i tio år utan ända fram tills i dag, ansvarig för årliga professionella hockeyläger – allt enligt hockeyförbundets regler. Tillägget är andakterna och undervisningen i kristen tro.
– Efter första året visade det sig att över hälften av deltagarna kom från hem där man inte hade haft med kristen tro att göra. Och att få se hur de här killarna tar till sig evangeliet och hur många faktiskt säger ja till Jesus, det är helt fantastiskt, säger Kenneth.
Det tar ungefär ett halvår att planera varje läger. Både representanter från kyrkan och från hockeyklubben finns med i förberedelserna.
– Vi har en kontinuerlig relation, det är väldigt viktigt. Man känner nu att vi är en naturlig del i hockeyklubben, säger Kenneth.
Många av lägerledarna har själva varit med som deltagare. Andra återkommande ledare har varit kända profiler som Markus Näslund, Andreas Karlsson och Mattias Tedenby. Den sistnämnde var med redan som åttaåring och så småningom som gäst och ledare.
”Hockeylägret har lärt mig mycket som jag har haft nytta av som ishockeyspelare, men också sådant som har hjälpt mig vid sidan av rinken”, säger Mattias.
– Visst är jag huvudansvarig, men ingenting av det här hade gått att genomföra utan människor runt omkring och en församling som stöttar, säger Kenneth.
Han var 32 år när han började, nu är han 57.
– Jag vill vinna människor för Jesus, jag vill göra skillnad. Vi får se unga människor men också ledare förvandlas. Det är inte något du bara kan släppa. Vi ska gå framåt, vi ska gå för att vinna. Och vi ska fortsätta att hjälpa idrotten med frågor om etik, moral och kristen tro, säger Kenneth.
Förebilder för Kenneth Skoogh:
Paul Kobylarz: Som kom hit fylld av entusiasm, fokus och hjärta för att vinna människor inom idrotten, ett område som var nytt för oss.
Torbjörn Sedin: Som startade en idrottsmission i Jokkmokk redan innan Paul kom till oss och som ägnade väldigt mycket tid att supporta Paul och som hjälpte oss komma igång med Sport for Life.
Min far Calle: Som skickat med mig entusiasm, fokus, en vilja att göra skillnad och ett driv att inte ge upp. Uppväxten betyder så mycket.
Kenneth om:
Drivkrafter: Att se människor utvecklas och växa är absolut det största. Och att känna att det fungerar att dela med sig av sin kristna tro, att det är på riktigt.
Misslyckanden: Det blir inte alltid som man har tänkt, men även när man känner att "det här går inte" så brukar det funka i alla fall. Det positiva överskuggar alltid det som är jobbigt.
Att vara en förebild: Man är ett föredöme vare sig man vill eller ej, antingen är du ett bra eller ett dåligt föredöme. Det är både ett ansvar och en uppmuntran att få vara en god förebild.
