Eivor Nordin
Ålder: Snart 87 år.
Familj: Tre barn, sju barnbarn, två barnbarnsbarn (det tredje på väg) och en fosterbror.
Bor: I Hjältevad.
Gör: Pensionär.
Nominerad till Årets Förebild 2017: För sitt arbete under 25 år med att sy babykläder och samordna packning av mer än 5 200 babypaket till hela världen.
– Det har varit rena terapin för mig det här. Jag är så glad varje gång jag får sätta mig vid symaskinen. Det värsta är att trä tråden och det svåraste är svart tråd. Men då ber jag en bön innan, och så plötsligt sitter tråden i nålen!
Eivor ler sitt varma leende. Vi möts hemma i huset i Hjältevad där hon har bott i 56 år och sett familjen växa med barn, barnbarn och barnbarnsbarn. Maken Bertil miste hon för 18 år sedan när han blev sjuk i cancer, men Eivor är inte den som har dragit sig tillbaka till ett stilla pensionärsliv. Tvärt om.
– Doppa nu! säger hon och nickar mot kakfatet. Kaffe, goda smörgåsar och hembakta kakor. Ute i köket spelar radion dragspelsmusik, det låter som andliga sånger, och Eivor berättar att närradion är hennes räddning med alla bibelstudier och gudstjänster som hon kan lyssna på.
Det blir nämligen inte så ofta besök i kyrkan för hennes del längre, inte sedan Allianskyrkan i Hjältevad lades ned några år efter millennieskiftet. Det var den församling där hon hade varit aktiv sedan ungdomen. Eivor har varit söndagsskoleföreståndare, syföreningsföreståndare och lotteriföreståndare. Hon städade i kyrkan, rensade i trädgårdslanden och ledde möten. Och just i denna beskrivning stoppar hon sig själv och viftar avfärdande med handen. Det sista hon vill är att låta märkvärdig på något vis, hon har ju bara tjänat.
– Men jag förstår inte riktigt hur jag hann med, medger hon.
Och kanske är det all den här energin och det stora hjärtat för andra människor som fick ett nytt sätt att uttrycka sig, då för 25 år sedan, när en väninna ringde. Hon hade sett en annons i tidningen att Erikshjälpen behövde babypaket.
– Är du intresserad, frågade hon mig. Ja, såklart, sa jag, för jag tyckte ju om att sy och greja, säger Eivor.
De gjorde ett upprop i det lilla samhället och bad alla som hade gamla lakan, handdukar och tyger till övers att dela med sig. Och så började Eivor och väninnan att sy. Fler intresserade slöt upp och man träffades en gång i månaden för att packa babypaket färdiga för leverans.
– Men det blev lite mycket att packa en gång i månaden så efter en tid hyrde vi lokaler i skolan och där har vi träffats två gånger per år i stället, berättar Eivor.
Och vilka år det har varit! Ryktet har gått om deras sömnad och material har sällan fattats dem. Fast detaljer som mudd, knappar, tråd och gummiband har hon köpt själv och en gång när kassan var skral hade hon precis slut på mudd.
– Och jag tänkte, hur ska det gå nu? Men då ringde en granne och sa, jag vet att du håller på och syr mycket. Du behöver möjligtvis ingen mudd? Efter någon timme hade jag en hel kasse här.
Eivor ler:
– Jag har känt en sån välsignelse över arbetet!
På slutet blev det dock lite tungt för Eivor att samordna packningsdagarna i skolan. När de satte punkt efter 24 år räknade man till 5200 packade paket totalt sedan 1992. Men tro nu inte att Eivor har slutat att sy för den sakens skull. Hon både syr och packar paket fortfarande, men gör det numera hemma hos sig. Fortfarande får hon material sänt till sig från både kända och okända vänner runt om i landet. Det stickas babymössor och strumpor, det sys lakan och läggs på hög där uppe på övervåningen hemma hos Eivor.
Senast i allhelgonaveckan hade hon huset fullt med kvinnor som packade 66 paket, drack kaffe och doppade. Hennes fosterbror, Börje, som bor några hus bort var också där. Han är alltid med och hjälper till. Och en av kvinnorna som ringde och frågade om hon fick hjälpa till hade med sig sin åttaåriga dotter.
– Jag tänkte, vad ska jag hitta på så att hon inte får tråkigt? Jag kanske kan plocka fram ett pussel eller några leksaker. Men hon packade lika bra som mamman och hon var så glad att hon kramade mig innan hon gick, berättar Eivor.
Babypaketen har via Erikshjälpen och Human Bridge skickats till olika länder under åren, allt utifrån var behoven har varit som störst. I början hamnade många paket i Rumänien och Polen, berättar Eivor, och när tsunamin drabbade Thailand skickades extra många paket dit. I dag går baby-paketen mest till Etiopien för att ge nyblivna mödrar en bra start för sina barn.
– Jag vill så gärna hjälpa någon. Tänk att jag får göra något med mina händer som blir till nytta. Visst är jag trött många gånger, men jag tar nya tag, säger Eivor.
Förebilder för Eivor Nordin
Min mamma: Hon var en sådan arbetsmänniska, hon fick slita något kolossalt. Hon var den som pratade med mig om Gud och som vakade över mig när jag var sjuk.
Elly Ekelund: Hon var pastorsfru här i Hjältevad, och hon hade sådan omsorg om mig och andra.
Pastor Leander: Han hade bibelstudierna på det läger där jag blev frälst, 15 år gammal.
Eivor om:
Drivkrafter: Jesus har sagt: Jag var naken och ni klädde mig. Det betyder så lite det jag gör, men jag vill så gärna hjälpa till.
Misslyckanden: Det är mycket jag har gjort fel, mycket jag önskar hade blivit ogjort, men jag får lita på Guds nåd.
Att vara en förebild: Det ger många olika känslor. Jag tycker inte att jag är värd det, jag ska inte äras på något vis. Det är Gud som ska ha äran, det är han som har hjälpt mig genom hela livet.
