Buss efter buss rullar mellan Kairo och Alexandria. Tutorna ljuder genom den egyptiska nattluften.
– Vi är som en enda stor orkester. Alla förare spelar sitt eget instrument, som en av förarna säger.
Skratten bubblar, näsor trycks mot fönsterrutor. Det är tvåhundra förväntansfulla unga som färdas genom den egyptiska öknen. Tjugotre av världens länder är på väg till retreatcentret Anafora mitt ute i öknen mellan Kairo och Alexandria.
På plats för att ta emot de unga finns Anaforas grundare, den koptiske biskopen Thomas tillsammans med fyra bröder från det ekumeniska klostret Taizé i Frankrike. Anafora och Taizé har genom åren byggt upp en vänskap med utbyten av olika slag.
– Tack vare en lång vänskap med biskop Thomas kändes det möjligt för oss att fråga honom om vi fick komma och besöka den koptiska ortodoxa kyrkan, berättar broder Maxime från Taizé.
Biskop Thomas välkomnade både frågan och klostret, men det stannade inte där.
– Han fick idén att göra om vårt besök till ett möte för unga där vi skulle bjuda in hundra unga från hela världen att träffa hundra ungdomar från Egypten.
Idén blev verklighet och i bussarna sitter nu unga kanadensare, etiopier, finnar, libaneser och de flesta har ingen aning vad som väntar när bussarna mitt ute i öknen svänger av vägen och kör genom två portar. Lerhus efter lerhus tonar fram i mörkret och dadelpalmarna vajar i vinden. Det är trötta resenärer fulla av intryck som får sina rum, installerar sig bland myggnät och trasmattor och både somnar och vaknar till ljudet av egyptiska syrsor.
– Ni är inte välkomna hit, ni är välkomna hem.
Orden är biskop Thomas och efter en frukost fylld av fetaost och mangosylt delas de unga upp i mindre grupper för att reflektera tillsammans över frågor om tro och liv. Bland de unga européerna finns Mareike från Tyskland.
– Det här blir ett stort äventyr. Jag är intresserad av andra länder och livsstilar och jag älskar att möta nya människor. Jag är också väldigt intresserad av att se hur kristna lever sina religösa liv i Egypten.
Och just mötet med de kristna i Egypten är en central del i mötet. Kristendomen i Egypten har tidiga rötter och det var här hela det kristna klosterlivet startade på 300-talet.
– För oss känns det viktigt att andra kristna får upptäcka och ta del av den här väldigt långa kyrkliga traditionen, säger broder Maxime.
Alla deltar i bönerna tre gånger om dagen, koptisk mässa klockan sex på morgonen, middagsbön och kvällsbön. Kyrkorummet fylls av rökelse och den koptiska sången ekar mellan lerväggarna. Sami från Kairo är en av de hundra unga egyptier som deltar i mötet.
– Jag är här för att se och upptäcka hur olika människor och kulturer prisar Gud på olika sätt. Det är jättehäftigt, det är som att vi är i himlen. Alla ber på sitt eget språk och sätt och Gud hör oss alla. För mig visar det på tanken om enhet.
Och idén om enhet och ekumenik löper som en röd tråd genom mötet. Taizé är ett ekumeniskt kloster och det koptisk-ortodoxa retreatcentret Anafora är öppet för alla som vill komma dit. Svenskan Katja Bexar tog initiativ till centret för snart tjugo år sedan tillsammans med biskop Thomas och bor där i princip året om.
– På Anafora finns inga främlingar, inga utlänningar. Vi tillhör en enda mänsklighet och vi delar boendet på vår enda planet, liksom ansvaret för dess framtid. För oss är det viktigt att leva i öppenhet, att ge alla möjlighet att vara sig själva.
Hon berörs av mötet mellan Taizé och Anafora och mellan de unga gästerna.
– Tjugotre nationaliteter, sexton olika språk. Bibeltexterna och sångerna blir som färgerna i trasmattorna på kyrkgolvet, en vacker harmonisk väv. En av Anaforaflickorna sa att det var som i himlen, alla pratade samma språk.
Egypten har en muslimsk majoritet och flertalet moskéer runt Anafora påminner dagligen om att muslimer och kristna i Egypten lever sida vid sida. Den koptiska kyrkan är Egyptens största religiösa minoritet och har den senaste tiden utsatts för en rad attentat.
– Vi är här för att lyssna på erfarenheter av kristna som bor i ett muslimsk miljö och försiktigt så frön av fred, frön av dialog mellan både olika kristna bekännelser och mellan unga från olika religioner, berättar broder Maxime.
En av dagarna bussas de unga till Kairo och till ett dominikanskt institut där fokus ligger på religionsdialog, en annan dag rullar bussarna för att besöka Sankt Macarius-klostret, ett av de allra äldsta kristna klostren mitt i den egyptiska öknen.
Grundläggande egyptisk kultur som besök vid Giza-pyramiderna, det egyptiska museumet i Kairo likväl som ett koptiskt museum och flera kyrkor och synagogor i den gamla koptiska delen av Kairo, är ett välkommet inslag särskilt för de unga som kommer utifrån Egypten.
– Jag tar med mig massa intressant information om det kulturella, religiösa och ekonomiska livet i Egypten när jag åker hem, säger Mareike från Tyskland. Och såklart massa nya vänner med olika människor från hela världen.
Mötet går mott sitt slut och biskop Thomas är precis som Mareike tacksam över veckan.
– Det har varit en fridfull atmosfär av enhet som byggt broar mellan öst och väst och ökat vår kunskap om varandra bortom kulturer och språk. Vi uppskattade varandras närvaro mycket.
Han poängterar enheten, vikten av att komma tillsammans.
– Den ömsesidiga förståelsen är av stort värde, att vi har sett varandra i ett annat perspektiv än det vanliga. Vi har kunnat be tillsammans och kan nu ge våra församlingar ett budskap om enhet, att vi har samma andliga riktning. Det mest värdefulla har varit att få dela andligheten tillsammans, enheten i anden.
Det är dags för bussarna och bilarna att en efter en rulla ut från Anaforas portar. Kramarna är många, bilderna trycks av en efter en och nummer skrivs in på telefoner. René från Tyskland är en av de som åker hem.
– Resan har verkligen varit fylld av glädje. Inte bara har jag fått nya perspektiv och vinklar att tänka ur, jag har också sett så mycket livsglädje. Jag tar med mig hopp hem, hopp om att vi genom dialog sakta men stadigt kan bygga en framtid av fred.
Johanna Frostensson
