Det är tidig förmiddag i Triangelkyrkan i Enskede. Vi som har samlats ska få prova på Tikva, en relativt ny träningsform på kristen grund. Ordet Tikva betyder hopp på hebreiska, och själva idén togs fram av Mimmi Edin från Huskvarna, efter att hon hade drabbats av en whiplashskada. Hon erbjöds alla möjliga träningsmetoder men hittade ingen där hon kände sig bekväm som kristen. Så med hjälp av en sjukgymnast, som också är troende kristen, skapade Mimmi ett eget koncept för att stärka kroppen och må bättre. Träning som samtidigt la fokus på hur Gud ser på människan.
När hon märkte de egna resultaten väcktes tanken att bygga upp en serie stretch- och avspänningsövningar som kunde leda till välmående även för andra. Något som kunde bli ett alternativ till många andra metoder som är kopplade till andra filosofier och religioner.
Det är första gången jag ska prova Tikva, och dagens pass leds av Maria Sandell, som varit instruktör i många år. Bänkarna i kyrkans gudstjänstrum är undanflyttade. I dag får det fungera som träningslokal. Vi sitt-er på varsin tjock matta medan Maria visar oss rörelser att följa med i. Tänjande rörelser som följs av ord från Bibeln, som syftar till att stärka den inre människan och uppmuntrar till stillhet inför Gud.
Med på passet är även Josefin Lennartsson, som nyligen tog över ansvaret som nationell samordnare för föreningen Tikva Sverige.
– För mig har Tikva blivit ett sätt att väva ihop kropp, själ och ande i ett sammanhang där jag kan slappna av och veta att det som talas ut är något jag tror på och vill fylla mig med, säger Josefin Lennartsson.
Josefin ser kroppen som en viktig del av Guds skapelse, men lägger till att den inte alltid har haft så stor plats inom protestantiska, eller de frikyrkliga traditionerna.
– Fokus har legat mer på det som sker i själen och i anden.
Hon vet om att det har förts diskussioner kring Tikva, där röster har hörts som ser det som en del av den nyandliga rörelsen. Men som teolog och utbildad pastor, ser Josefin träningen som ett sätt att vara inför Gud i bön, samtidigt som man sträcker ut kroppen och lyssnar på ordlös lovsång.
Vad skiljer Tikva från liknande träningsformer?
– Den största skillnaden är att den är kristen, och att vi bjuder in Gud i rummet, in i det vi gör. Under passet läser instruktören uppmuntrande löftesord från Bibeln för deltagarna, och musiken som används är specialskriven av Fredrik Larsson. När han fick frågan om att skriva, hade han länge haft en längtan att skriva musik med fokus på inre läkedom och helande.
Passar Tikva vem som helst?
– Ja, det passar alla. Rörelserna är enkla och kan anpassas individuellt. Jag har varit med på Tikva-pass där personer som sitter i rullstol har deltagit. Och den som hållit på med dans eller annan träning kan känna igen sig i vissa övningar, som här är anpassade efter tanken med Tikva.
Den som är van vid att träning är prestation möter något annat här, menar Josefin Lennartsson, för Tikva är inte något man ska nå fulländning i.
– Tikva kräver inte disciplin eller utveckling av deltagaren. Det finns ingen prestation även om vi, precis som på alla andra områden i livet, vill må bättre. Med hjälp av Tikvan är det snarare så att du påbörjar en resa för att skapa en lugn atmosfär i din vardag där Guds tankar får jobba med dig.
När Maria Sandell har avslutat passet ligger alla kvar på mattorna en stund, och deltagarnas reaktionerna efteråt är rätt lika. "När gör vi det här igen?" Själv inser jag att det inte är så ofta jag tar tid att på det här sättet vara inför Gud i tystnad. När jag på-talar det för Josefin säger hon att det är jag nog inte ensam om.
– Att inte våga stilla sig för att lyssna på det som rusar på inom oss är ett av nutidsmänniskans största problem. Tikva vill er- bjuda en plats där vi kan besinna att Gud är Gud, som det står i Psalm 46:11.
Är Tikva ett sätt att hitta frid i vardagen?
– Ja, det tycker jag. Vi får en stund då vi kan varva ner och bli medvetna om vår kropp och de tankar som snurrar, och kanske även smärta man känner. Genom att bli medveten om tankar, minnen och annat som gör sig påminda när vi blir stilla, finns en möjlighet att ta emot Guds frid.
Och frid är ju det jag vill ha mer av, tänker jag på vägen mot tunnelbanan. Och att dessutom få en avspänd nacke – gör ju allting ännu bättre.
[ Dagenreporter testar Tikva: Satt helt ärligt med tårar i ögonen när jag var klar ]
