Erik Andersson har precis fått sommarlov efter att ha jobbat sig igenom årskurs 8 på Åbyskolan i Lagan. Han känner förväntan över sommaren, för han lever i ett spänningsfält där han har gjort det till en vana att lyssna till Guds röst.
– Jag började med det ganska tidigt. Mamma har alltid försökt att göra det till något naturligt, så på kvällarna brukade vi lyssna in om vi skulle be för någon särskild, och vad vi skulle be, berättar Erik.
Ofta svarade Gud genom att ge Erik en inre bild av en viss person, en bild som ibland kunde zoomas in till exempel på en axel.
– Sen fick jag öva på lite större grejer, som för tre år sedan när vi åkte på en sommarkonferens på Ralingsåsgården. Då var jag med och lyssnade in Guds röst före mötena. Jag fick till exempel en bild av en person som hade tinnitus, berättar Erik.
En person gav sig till känna och Erik var med i förbönen.
– Och den här personen blev faktiskt helt bra!, säger han.
Vad skulle du ge för råd till någon som vill växa i den här nådegåvan?
– Många undrar nog hur man vet att det är från Gud. Det är lätt att man tänker att ”det är nog bara jag”. Men ett kunskapens ord till någon ska alltid vara uppmuntrande och uppbyggande, så även om det skulle vara ”bara jag” och inte direkt från Gud så kan det ändå inte bli fel. Man måste våga lita på Gud. Om du vill att Gud ska använda dig så kommer han att göra det.
