"Jag är ny. Jag är redo och efter allt knas som hänt känner jag mig ändå som Guds favorit."
Med de orden avslutar Dogge Doggelito sitt sommarprogram. Ett program som fyllts till brädden av anekdoter från den 41-åriga artistens händelserika och många gånger också dramatiska liv.
Berättarglädjen är också det som Dagens nyheters Johan Hilton lyfter fram i sin recension av sommarprogrammet.
"Få tidigare Sommar-program har präglats av en sådan entusiasm inför själva BERÄTTANDET. Dogges berättelse om sin barndom, uppväxt och kristna uppvaknande formligen smattrar fram, som en knallpulverremsa", konstaterar Hilton.
Under pressträffen där årets sommarvärdar tillkännagavs berättade Dogge Doggelito för Dagen att han planerade en hel del ”prat om Herren” i sommarprogrammet.
– Jag kommer att prata om hur Gud kom till mig och vad jag har för tankar kring det. Jag vill dela med mig av det på ett lättsamt sätt så att det inte blir för mycket för lyssnarna. Jag brukar säga att man får ta babysteps när man pratar om sådant här Sverige.
I DN:s recension får han också beröm för modet att berätta om sorg och ta lyssnaren med "in i mörkret".
"Men när Dogge taggar ned lite på sin ibland lite väl uppenbara ambition att vara entertaining och går in i mörkret uppstår berörande ögonblick. Som när han berättar om sina nu döda kärlekar eller hur han som barn konfronteras med en polis för första gången. Ordningsmaktens motvilja är påtaglig. ''För första gången inser jag vem jag är'', säger Dogge. ''Jag är ingen.'' Om det blir klyschigt ibland? Det är möjligt. Men så är klassamhället också en ganska klyschig historia, skriver Johan Hilton.
