Ett babyblått gavelradhus, prydliga buskar och rabatter och på garageuppfarten en nytvättad fransk småbil med sportig uppsyn. Åsynen signalerar småborgerlig svensk förortsdröm, men skenet bedrar. Detta hus är inte bara som ett hem, utan också en renodlad missionsstation.
Jag och fotografen slår oss ner i vardagsrummet där det serveras kaffe och nybakad bärpaj. Det är först här inne som något skvallrar om att allt inte faller inom ramen för den traditionella radhusidyllen. Väggarna kantas av skivomslag och det råder inget tvivel om att de representerar musik ur den tyngre skolan. Det är mycket svart. Kraftfulla symboler och gotisk skrift. Blod och eld. Mitt i allt sitter Henrik Larsson och studerar sin bibel.
Jeanette och Henrik Larsson är ledare och initiativtagare till Christian Metalheads International, CMI, ett internationellt nätverk för folk som gillar metalmusik i allmänhet och kristen sådan i synnerhet. I mer än tio år har de känt ett kall att berätta om Jesus för hårdrockare av alla de slag. De har anpassat sin tillvaro efter det uppdraget och det är inte utan stolthet som de kallar sig metalmissionärer.
Jeanette är uppvuxen i en kristen miljö och blev frälst på 1970-talet som 13-åring. Henrik har inte rötter i kyrkans värld men bestämde sig för att följa Jesus för 17 år sedan. Tillsammans har de två vuxna barn.
Både Jeanette och Henrik jobbar inom vård och omsorg. Hon heltid på en nattjänst och han går på timmar. De är bosatta i Norrviken i Sollentuna kommun norr om Stockholm.
De har startat en egen församling som heter The Rock. På lördagar driver de White metal café hemma i huset. Henric har startat White metal shop där han säljer skivor, t-shirts och annat som är knutet till musiken. Och den 7–8 april arrangerar de Rainbow rock på Satelliten i Sollentuna, en festival med kristen metalmusik från både USA och flera europeiska länder.
Som huvudledare för CMI uppdaterar Jeanette dagligen CMI:s Facebookgrupp med drygt 10 500 följare. Man kan undra hur mycket tid de lägger ner på att vara metalmissionärer.
– För mig är det 150 procent, utöver mitt arbete på över 100 procent. Så all ledig tid, säger Jeanette. När andra satt och hade ledigt i jul så jobbade vi med CMI. Ledig tid finns inte i missionärernas värld. Det är 24–7.
– Semester? Det är festivalerna, inflikar Henrik.
Att vara ute och evangelisera på rockfestivaler är något som Jeanette och Henrik hållit på med i många år. Det var efter en sådan som idén om att starta CMI föddes.
I Wacken i nordöstra Tyskland arrangeras varje sommar världens största festival för metal och hårdrock. 2011 var Jeanette och Henrik där tillsammans med ett gäng andra svenskar för att evangelisera. Metalbibeln hade då precis blivit klar på tyska och engelska.
Det blev en oförglömlig vecka.
– Det var nästan lite surrealistiskt för vår del, berättar Jeanette. Det vi mötte där nere var något som faktiskt läkte min själ och mitt hjärta och gav mig tro att vanliga människor kan stötta metalmissionärer.
– Vi mötte två församlingar på plats som hade bett i tio år bara för att komma in på Wacken. De rullade ut den röda matta. De hade förberett frukost, boende och allting för oss. Och så säger de: Vi går ut tillsammans med er. Det finns en fantastisk kärlek till metalfolket där nere.
För den här publiken var Metalbibeln helt okänd och det blev stor uppståndelse när de kristna kom dragande på sina vagnar fulltravade med metalbiblar.
– Folk kastade sig över vagnarna. Det finns till och med dokumenterat av tyska medier som var där och filmade. Folk var helt hysteriska och vi fick nästan bromsa för vi hade nästan ingenting kvar när vi skulle öppna.
Allt tog slut. 12 000 exemplar av Metalbibeln hade fått en ny ägare.
– När jag åkte hem med tåget från Malmö så föddes idén om CMI. Jag kände att det måste finnas en plats där folk kan knyta kontakter, känna att de inte är så ensamma, hitta varandra, få nya bekantskaper, stärka grupper världen över. Och det var vad jag började bygga därifrån.
Nu har siffran passerat 10 500 och fortsätter att växa.
– Det här är Guds verk. Det är inte mitt verk, säger Jeanette.
CMI är en brokig skara människor. Pastorer, lovsångsledare, missionärer, musiker och band. Människor med genuint metalintresse och de som inte alls gillar musiken, men uppskattar idén och vill stötta.
– Och glöm inte de icke kristna, påminner Henrik.
Jeanette är huvudledare och den som i första hand administrerar Facebookgruppen. Här kan man hitta allt från konserttips till diskussioner om vilka gitarrister som är vassast i genren. Under rubriken "CMI daily prayer" delar Jeanette dagligen bibelord, böneämnen och undervisning. Huvudmålet är klart.
– För mig är det att plundra helvetet och befolka himlen, säger hon.
Eftersom respekt för varandra är ett nyckelord för CMI infördes tidigt regler för diskussionen på Facebooksidan. Jeanettes inkorg svämmade över av hatmejl. Cirka 2 000.
– Det hade jag inte räknat med, men ingen får prata illa om någon annans bakgrund oavsett om man är muslim, katolik, homosexuell eller något annat. Jesus har inte dött för 75 procent av världen, han har även dött för yogafolket, för metalfolket, för alla de onådda grupperna.
Relationsbygge och bön är två självklarheter för de båda metalmissionärerna. På övervåningen har de sitt "war room". Bönerum skulle vi andra nog kalla det. Här finns också pc:n från vilken Jeanette administrerar CMI – delar undervisning, coachar ledare, själavårdar, svarar på frågor och så vidare. Minst två-tre timmar om dagen tillbringar hon och Henrik här.
Varje gång de öppnar sitt hem för att ha cafékväll börjar de med en timmes bön.
– Vi ruckar inte på bönen i det här huset, säger Jeanette. Utan bön händer ingenting. Tro, kärlek, visdom och bön. Det är nog nyckelorden i vår familj.
Jeanette och Henrik betraktar sina gemensamma resurser som något de fått att förvalta. Därför tvekar de inte att satsa egen tid och pengar in i olika missionsprojekt. Aktuellt just nu är Rainbow rock, en metalfestival på kristen grund som kommer att hållas i Sollentuna den 7–8 april. Festivalen presenterar fjorton band, svenska och internationella, och är resultatet av en längtan och en vision som Henrik burit på i många år.
Amerikanska Bloodgood och italienska Hypersonic är huvudnamn, men här finns också band från Finland, Schweiz och Sverige. Jeanette och Henrik betonar att det handlar om band på kristen grund. Musik kan inte vara kristen, menar de, men det kan människorna som spelar den. Henrik tycker att det var svårt för kristna band att få komma in på de stora scenerna som Sweden Rock och därför har Rainbow Rock en viktig uppgift.
– Att banden får en chans att visa vilka de är. Att de faktiskt är något att räkna med.
Så håll i er, gott folk. Snart ska Satelliten i Sollentuna skakas i sina grundvalar. I väntan på det stiger bönebruset från makarna Larssons “war room”.
