Inga-Märtha Isacson arbetar som pastor i Korskyrkan i Norrköping, och både där och i sin roll som retreatledare möter hon ofta människor som, i det höghastighetssamhälle vi lever i, längtar efter stillhet. De har insett vikten av att reflektera men vet inte var de ska börja.
– Jag tänker ofta, när jag läser om någon kändis som berättar hur bra de mår av att gå iväg på yoga, att tänk om vi som kristna skulle sätta oss ner tjugo minuter om dagen för att stilla oss och tänka: ”Gud ser mig, Gud älskar mig, Gud omsluter mig på alla sidor”.
– Det skulle räcka med fem minuter då vi påminde oss om Guds närvaro – men det skulle ge en enormt bra start på dagen, säger Inga-Märtha Isacson.
Även längre perioder i stillhet kan vara välgörande menar hon. Inga-Märtha Isacson brukar själv leda retreater där man ägnar sig åt bön, meditation och andliga vägledningssamtal. Deltagarna upplever ofta stillheten som välgörande. Och ibland även lite skrämmande, om undanträngda tankar och känslor plötsligt hinner ifatt. Vilket inte är något ovanligt, menar Inga-Märtha.
Du menar att deltagare får upp ögonen för sådant de mått dåligt över men inte förstått var känslan kommit ifrån?
– Oh, ja, och mycket handlar om prestationsångest. Man måste vara duktig för att duga, för att Gud ska älska en, eller för att få andras uppskattning. Då kommer retreaten att handla mycket om att upptäcka Guds nåd, att få landa i att djupast sett så är jag älskad av Gud, och jag behöver inte söka andras bekräftelse.
Den retreat som Inga-Märtha och hennes kollegor leder vilar på Ignatius av Loyolas tankar, grundaren av jesuitorden, som från början var adelsman, men skadades i strid. Under sin konvalescens läste han två typer av litteratur, hjälteromaner och helgonbiografier.
Efter ett tag märkte han att trots att de senare inte brukade sluta lyckligt, så gav de honom en tillfredsställelse på ett djupare plan, vilket fick honom att börja söka Gud mer aktivt.
– Den Ignatianska andligheten handlar om att lära känna Guds väg för ens liv, även när det kostar på. De första jesuiternas liv slutade ju i martyrskap, säger Inga-Märtha.
Det som ofta basuneras ut i vårt samhälle i dag, att livet handlar om att vi ska må bra, vara lyckliga och att allt ska gå oss väl, var inte ett perspektiv som fanns på Ignatius tid. För honom handlade det om att leva i Guds vilja hur livet än såg ut. Att det var först i relation till Gud som man blev en hel människa.
– Det kunde innebära att man fick möta både lidande och motstånd. Målet var att få inre frid mitt i allt, oavsett om det gick bra eller ej.
Och det är något som lockar allt fler verkar det som, då den Ignatianska spiritualiteten ökar i popularitet.
– Det finns de som hittat våra retreater via nätet som inte är kristna, och andra som tidigare varit med i karismatiska sammanhang och nu söker stillheten.
Inom den Ignatianska traditionen praktiseras även det som kallas medveten närvaro, att reflektera i nuet, något som uppmärksammas mycket i dag via mindfulness-trenden.
Men Inga-Märtha Isacson menar att det är en övning som praktiserats av kristna i hundratals år. Ignatius betonade starkt redan på sin tid att man skulle våga se på sina känslor, utan att bedöma och värdera, för att sedan ta tag i dem. Något som också är centralt inom mindfulness.
– Att gå in i tystnaden gör alltid något med en och Ignatius menade att man skulle vara uppmärksam på känslorna man får när man läser bibelordet. Både de negativa och de positiva.
– Jag har varit med om människor som har blivit fruktansvärt arga när de på en retreat mediterat över ett bibelord. Då är det viktigt att stanna upp och reflektera över vad den känslan bottnar i. Troligen finns det någon obearbetad erfarenhet kopplad till den.
Men skulle det hända under en retreat så finns det alltid en trygg ram att hålla sig till, gudstjänster, nattvard, och så erbjuds man även samtal och andlig vägledning.
– Och man påminns om att man aldrig är ensam. Den närvaro man pratar om här är ju Guds närvaro.
Och det gäller även om du ber och läser Bibeln hemma i din ensamhet. Inga-Märtha rekommenderar att man regelbundet försöker ge tid för eftertanke och meditation i sin vardag.
– Man kan ta en stund och reflektera över sin dag, eller över den vecka som gått. Be att den helige Ande hjälper dig att se tillbaka. Tacka sedan Gud för det som varit positivt, som möten med människor. Och påminn dig också om det som har varit svårt, sådant som skaver och behöver redas ut, och som du behöver förlåtelse för.
– Kanske ser du mönster i ditt liv som gör att du hamnar i konflikt med andra, eller så upptäcker du att du stressar för mycket.
– När du ser tillbaka kan du också fundera på när du mådde bra, när du kände livslusten flöda. Troligen var det när du gjorde något som stod i harmoni med Guds vilja över ditt liv. Och du kan även se vad som dränerar dig på energi och för dig bort från Gud.
– Och be sedan om Guds nåd över dagen eller veckan som ligger framför.
Inga-Märtha brukar själv ta tid att meditera över livet, ibland genom att bara sitta helt still, ibland med en stickning i knäet.
Hon möter ibland kristna som nästan går i taket när hon nämner ordet meditation. Kanske för att de kopplar ihop det med något österländskt, tror hon.
– Men meditation är något djupt kristet. Kristen meditation handlar om att be och meditera för att lära känna Jesus.
I den kristna meditationen handlar det inte om att tömma sig själv på tankar, som det oftast gör inom meditation kopplad till den österländska traditionen. Här är målet att stilla sig för att möta Jesus Kristus, menar Inga-Märtha.
– Det handlar om att se att Gud är närvarande i mitt liv och ser på mig med kärleksfulla ögon.
