På väggen utanför Södertäljekyrkan står med stora bokstäver: “En kyrka för alla folk”.
Huvudpastorn och grundaren, Tigleth Malkey, visar runt i lokalerna och berättar att människor av alla möjliga nationaliteter samlas här på söndagarna.
Vid starten för lite mer än sju år sedan hade församlingen inga egna lokaler men 2011 fick de möjlighet att ta över en möbelbutik som de totalrenoverade. Numera har de till och med en helgjuten dopgrav i gudstjänstlokalen.
– Där har vi nu fått döpa både muslimer, traditionellt kristna, och till och med vanliga rörmokare och socionomer, säger pastorn Tigleth Malkey och skrattar.
Tigleth brinner för att se fler nationaliteter i den svenska kyrkan. Han menar att hans egen rörelse, Pingst, alltid haft låga trösklar och traditionellt släppt in alla människor. Ett arv han själv vill förvalta.
Men om kyrkan ska bli den missionsrörelse den en gång var tror Tigleth att den även behöver bli mer mångkulturell, eftersom det är så samhället ser ut i dag. Och för att öka mångfalden i kyrkan behöver människor med olika bakgrund bli mer synliga.
– Om någon från latinamerika syns från estraden då kommer fler latinos, om fler assyrier syns då kommer fler assyrier och så vidare.
Däremot tror han inte att den bästa vägen är att skapa särskilda grupper och verksamheter för olika nationaliteter och kulturer, även om han förstår dem som vill ha det så. I stället menar han att frikyrkan har en unik möjlighet att hjälpa människor att integreras i resten av samhället.
– Där kan vi i frikyrkan vara en förebild för hela Sverige. Jag kan förstå dem som vill ha särskilda grupper men i vår kyrka kämpar vi stenhårt för att vi inte ska dela upp oss i språk eller nationalitet. Genom att ha allt på svenska skapar vi en kyrka som är integrerande.
Tigleth vet vad det innebär att komma till frikyrkan med bakgrund i en helt annan tradition och kultur. Som sjuttonåring hade han inte direkt några tankar på Gud. I likhet med många andra Södertäljebor växte han upp inom syrisk-ortodoxa kyrkan men för Tigleth kretsade det mesta i livet kring fotboll och kompisar. Men så träffade han en tjej som tillhörde en frikyrka. Hon uppmuntrade Tigleth att de skulle läsa Bibeln tillsammans.
Tigleths första möte med en frikyrka var en annorlunda upplevelse. Hans flickvän tog med honom till ett tältmöte som pingstkyrkan anordnade. Skillnaderna var många från den kyrka han var van vid.
Det första han reagerade på var att män och kvinnor satt blandat och inte uppdelade på höger och vänster sida som han var van vid från ortodoxa kyrkan. Tonläget var högre, allt var friare och glädjen påtaglig.
– För mig verkade det inte alls vara en kristen kyrka eftersom liturgin var annorlunda.
Men när han kom hem på kvällen började han fråga Gud i bön varför kyrkor kan vara så olika om de nu läser samma bok.
– I den bönestunden upplevde jag Guds närvaro för första gången i mitt liv.
Dagen efter följde han med till tältmötet igen. Då bestämde han sig för att han ville bli frälst – något han knappt visste vad det var.
– Jag tog emot Jesus och det som tidigare hade varit religion rycktes bort som en gardin och jag upplevde att Jesus blev personlig den kvällen och att han kallade mig.
Tigleth och hans flickvän Charlotta började engagera sig i Pingstkyrkan i Södertälje där han så småningom blev halvtidsanställd som evangelist. De gifte sig och åren efter millennieskiftet växte ungdomsgruppen så det knakade. Under tre år döptes hundratalet personer, och många gjorde en liknande resa som Tigleth hade gjort – från syrisk-ortodoxa kyrkan till frikyrkan.
– Det var säkert hälften av dem som hade utländsk bakgrund. Det är så Södertälje ser ut och en kyrka ska ju helst spegla det samhälle den finns i.
När Tigleth själv var nyfrälst och började gå till Pingstkyrkan var det många av hans nära och kära som blev bekymrade. När han dessutom ville bli döpt som troende trots att han blivit det som spädbarn undrade de om han i så fall inte skulle vara assyrier längre? I den historiska kyrkan tänker man att tron hängde ihop med folktillhörigheten, förklarar Tigleth.
– Ju mer jag pratade med dem så började de lita på mig. Jag och min pappa har alltid haft en bra relation och jag lovade honom att han skulle bli stolt över mig. I dag är de grymt stolta och ser de goda frukterna i vår kyrka.
I syrisk-ortodoxa kyrkan är man stolt över att tillhöra den äldsta historiska kyrkan och att man talar samma språk som Jesus, arameiska. Men för Tigleth handlade det om att bli ortodox på riktigt, som för honom handlar om att följa det som står i Bibeln.
– Min egen resa som kristen började framför allt som en resa in i Bibeln och det är den resan vi i Södertäljekyrkan fortsätter med.
Men även om många fortsätter att hitta till frikyrkan från de historiska kyrkorna så finns samtidigt en annan trend. I frikyrkorna växer intresset för ortodox eller katolsk tro. Något som Tigleth Malkey känner sig tudelad till.
– Att utforska sin historia och sitt arv kan vara berikande på många sätt men det betyder inte att man ska bli en del av det. Intresset för mysticism tror jag kommer från en rastlöshet i frikyrkan och att man vill se något nytt. Ofta handlar det betydligt mer om den egna resan och jakten på kunskap snarare än att möta andra människor.
– Det Jesus gjorde var framför allt att möta människor och fokus ska ligga där, på att skapa församlingar där våra vänner känner sig hemma och som är relevanta i sin tid.
