Rickard Sjöberg vill vara öppen med sin kristna tro

Observera att den här artikeln publicerades i maj 2015. 

Rickard Sjöberg är folklig programledare sedan många år. De flesta känner igen honom från TV4:s Postkodmiljonären.Han beskriver sin tro som naturlig­ och odramatisk. Kanske beror det på att han under uppväxten alltid känt att han fått ställa frågor och ifrågasätta tron.

Hur ser en vanlig dag ut för dig?

– Om mina barn är hos mig är det skola och dagis. Sedan är det jobb antingen hemifrån, eller på redaktionen för Postkodmiljonären där vi förbereder programmet.

– Eller så kanske jag är i Göteborg där vi spelar in programmet, eller på en reklamfilmsinspelning någonstans. Det ser väldigt olika ut.

I din ålder väljer många att hoppa av det man gjort för att testa att göra något helt annat. Har du haft några sådana tankar?

– Nej, inte än. Jag hade ingen 40-årskris heller när jag fyllde för några år sedan.

– Den enda liknande kris jag haft var innan jag skulle fylla 20 och undrade vad det skulle bli av mig. Jag hade inte blivit varken fotbolls- eller tennisproffs och visste inte vad jag ville längre.

Var det din plan som ung, att hålla på med idrott?

– Ja, det ville jag. Men jag var nog en bättre spelare i mitt huvud än i verkligheten. Jag hade bra bollkänsla, men var aldrig någon elitidrottsman.

Du växte upp i missionskyrkan i Växjö, hur var det?

– Jättebra, som många barn med frikyrkliga föräldrar, slussades jag in i kyrkan. Det var scouter, tonår, brassband och hela paketet.

Hade du några upplevelser av Gud under uppväxten?

– Ja, det är mycket upplevelser över huvud taget när man är tonåring. I kombination med att prata om tro och värderingar blir det ganska spännande.

– I den åldern vill man gärna veta vad som är själva tron. Vad innebär det att vara kristen? Tyvärr blir det lätt nästan som en tävling. Vi som är på det här sättet är mer kristna än de där borta och så vidare.

Drogs du med i det?

– Nej, jag tävlade i allting annat. Men jag försökte stå över det där. Mina föräldrar har aldrig tvingat mig till kyrkan, jag fick utrymme att ifrågasätta. Det tror jag är väldigt viktigt.

Har du brottats mycket med tron?

– Nej, faktiskt inte och det har nog med den här tillåtande kulturen att göra. Jag har alltid känt att jag kunnat ställa de svåra frågorna.

– För många blir det ett problem att ta med sig tron in i vuxenlivet. Då man går från den definierade tron till den lite mer abstrakta tron. Ju yngre vi är desto fler världsliga attribut behöver­ vi för att beskriva vår tro.

– Vi ritar Gud som en man som sitter på ett moln, vi behöver det för att över huvud taget förstå Gud. Men ju äldre jag blir desto mer omprövar jag de bilderna.

Hur ger man sina barn en sund tro?

– Man kan inte ge en tro. Men man får förklara att så här tror jag, de kommer att stöta på oliktänkande och det är helt okej. Jag måste berätta att jag inte vet det här, men så här tror jag och det räcker. Det tror jag är något som kan lugna den man pratar med, i stället för att ha någon som dikterar villkoren.

– Jag är ingen barnpsykolog, men så gör jag. Jag tror på ärlighet.

Du har alltid varit öppen med din tro. Tror du att du har förlorat något­ på att verka i tv-branschen och vara så öppen kring din kristna tro?

– Det vet jag inte, för jag har aldrig testad att vara stängd. Och för mig spelar inte det så stor roll, det här var den väg jag var tvungen att gå. Och då går jag den vägen.

– Jag har varit offentlig sedan 1993 och ytterst få har raljerat med min tro, det har hänt någon enstaka gång. Men 99,5 procent av reaktionerna är positiva. Folk har respekt för att man står för något. Jag känner att jag bara har att vinna på att vara öppen med den jag är.

Vilka upplevelser av Gud har du haft i vuxen ålder?

– Vilka upplevelser syftar ni på, sådana här himlastormande händelser som vänder hela livet upp och ned?

Har du haft några sådana?

– Jag har snarare vallats in i tron sedan tidig ålder. Och då får man inte den här käftsmällen av att plötsligt gå från icketro till att bli en troende människa. Samtidigt var det verkligen en otrolig ro som infann sig i samband med min konfirmation. Det var ett första eget beslut. Att det här vill jag tro på.

Är det i den här känslan av ro som du känner igen Gud?

– Ja, jag är nog inte en sådan person som får känslomässiga käftsmällar i positiv bemärkelse utan det är mer den här känslan av ro i vardagen. Då känner jag Guds närvaro. Det kan vara i små ögonblick med barnen, en naturupplevelse, eller i en relation med en annan människa då en konflikt plötsligt blir löst.

Är det här något du aktivt kan söka?

– Ja, det kan jag. I en stressig vardag kan vi alla behöva varva ner för att inse vad som egentligen är viktigt. En del saker kan också komma över mig som en slags gudsupplevelse och det tror jag att man enklare upplever om man ibland stänger av det där som stressar oss.

Har du några andliga rutiner i vardagen?

– Jag går i kyrkan så ofta jag kan, oftare nu än tidigare faktiskt. Det är den rutin jag har. Jag är inte en sådan som har fasta tider för bön, det kan komma när som helst på dagen.

Hur har du det med Gud i dag?

– Jag har det bra med Gud. Han och jag funkar bra och har gjort så väldigt länge. Jag är tacksam och tror att Gud är väldigt inkluderande. Att han har humor och medlidande med oss människor.

Malin Aronsson

Daniel Wistrand

​Lyssna på poddavsnittet med Rickard Sjöberg här.