Tänk dig att du trängt dig fram på trottoaren längs storgatan för att få en skymt av kung Carl XVI Gustaf som ska komma till din stad. Alla förväntar sig en limousin, men så kommer kungen åkandes i en epa-traktor!
Ungefär så, menar teolog Mikael Tellbe, måste det ha framstått när Jesus gjorde entré i Jerusalem den där gången, ridandes på en åsna. På gränsen till komiskt, nästan som en karikatyr av dåtidens mäktiga kungar som vanligtvis anlände på en vit ståtlig häst.
Men teologer och pastorer är eniga. Det var inte för att locka till skratt som Jesus red på en åsna. Valet av färdmedel var viktigare än så. Förutbestämt tusentals år i förväg.
”I ringhet kommer han, ridande på en åsna”, som det står i Sakarja 9:9.
Åsnan var alltså ett slags bevis för att Jesus var den som folket väntat på. Messias, Guds son.
När Jesus i förväg bad lärjungarna att hämta ett åsnesto och ett föl, strök han själv under sin gudomlighet genom att säga ”Herren behöver dem”. Herren är en översättning av det hebreiska namnet Jahveh, alltså Gud.
Genom att rida på en åsna talade Jesus också om för människorna vilken slags kung han var. En häst hade signalerat strid och soldater, men åsnan stod för bondens fredliga vardag.
Och han kom i ögonhöjd med folket, i stället för ovan-ifrån, som han hade gjort om han valt en häst.
Många är de, som genom hosiannarop och palmviftningar för kungen, stannat upp och funderat över den lilla åsnans betydelse. Och kanske förtjänar hon också vår uppmärksamhet. Enligt teologen Mikael Tellbe är åsnan en av många viktiga antimaktsymboler, som går igenom hela evangeliet. Jesus föddes i ett stall och inte i ett slott, umgicks med de fattiga och inte med de rika, och det som sedan såg ut som ett nederlag, döden på ett kors, blev hans största seger.
Den lilla åsnan, på gränsen till komisk, är alltså en del av det som Paulus i Korinthierbrevet kallar “dårskap för världen”. Ett enkelt djur bärandes på en ödmjuk kung som utmanar vårt mänskliga sätt att se på makt.
