Fotostudion i Stockholm är ljus och full av religiösa attribut. Några enorma familjebiblar står travade i en hylla med annan religiös litteratur, några vita prydnadsfår står på det annars tomma golvet bland fotoutrustningen, och så finns där de egna fotografierna som ofta har religiösa teman.
Elisabeth Olsson Wallin säger att frågan ”Har du ingen helighet?”, ofta förekommer i de ilskna brev hon får av människor som provoceras av hennes konst. Men hon hävdar att avsikten aldrig är att vanära.
– Mitt syfte är inte att kränka något heligt. Ecce Homo gjorde jag för att ge upprättelse åt de homosexuella som dog i aids. Jag ville visa att Gud älskar alla, därför gjorde jag om mina söndagsskoleplanscher till bilder för vuxna.
– För mig är Ecce Homo den mest kärleksfulla utställningen jag gjort.
Utställningen, som provocerat många kristna, och som visats runt om i Europa, består av bilder med bibliska motiv ur ett hbtq-perspektiv.
När den visades i form av diabilder i Uppsala domkyrka 1998 följde starka reaktioner. Den dåvarande biskopen i Uppsala stift, Tord Halin, uttalade om Ecce Homo att "I bästa fall är det dålig teologi, i värsta fall är det hädelse."
– Jag upplever inte att jag hädar. Om man hela tiden tassar på tå runt heligheten vågar man inte säga vad man tycker. Jesus utmanade också makten, och umgicks med fattiga, spetälska och prostituerade.
I ett nyare verk gör Elisabeth Ohlson Wallin satir över kungahuset. På en bild ses kungen äta från en naken kvinnas kropp, medan drottningen skurar bort ett hakkors från golvet.
Var går din gräns för vad man kan göra konst av?
– Jag vill inte slå nedåt. Där går min gräns. Jag försöker att slå uppåt om jag ska slå. Det tycker jag att är ett jätteviktig måtto.
