Med bävan och förundran närmar vi oss nu de tre stora dagar som är alltings källa och alltings mål. De tre heliga påskdagarna. Från skärtorsdagens kväll till påskdagens morgon.
De svarar mot tre platser och tre mysterier: Övre salen, Golgota och Graven. Under årets tre viktigaste dagar firar vi de tre största hemligheterna i vår tro: nattvardens mysterium, korsets mysterium och den tomma gravens mysterium.
Ingen annan gång under året spelar gudstjänsterna en så viktig roll i kyrkan. Firandet av påsken är den enskilda händelse som mer än något annat väcker och bevarar tron i våra hjärtan. Så långt möjligt lägger vi därför nu allt annat åt sidan för att fira Herrens påsk i gudstjänster som drar in oss i påskens skeende med hela vår varelse.
På skärtorsdagen, kalkens födelsedag, deltar vi i en måltid med djupa rötter i Israels historia. Här förenas historien och nuet. Det som hände då, händer nu.
Vi upprepar inte bara det som skedde den kvällen, vi deltar i samma måltid. Jesus inbjuder oss att lägga av vår dammiga klädnad, ikläda oss bröllopsskruden och stiga in i den himmelska festsalen för att sitta till bords vid måltiden i hans rike.
I långfredagens gudstjänster begråter vi den döde Kristus och med honom alla döda. Hela den kristna lidandesmystiken koncentreras i mötet med Kristi grav.
Det är kyrkoårets mörkaste dag, den mest stilla av alla dagar i Stilla veckan. Med lärjungen Johannes och Guds moder Maria ber vi om kraft att förbli kvar intill korset och inte fly långfredagens tunga sorg.
På påskaftonen - Stora sabbaten - är allt lugnt på ytan. Gud, som en gång vilade från sin skapelse på sjunde dagen, vilar nu i en grav från sin nya skapelse.
Men under ytan rasar en våldsam kosmisk strid. Döden kämpar för sitt liv - och förlorar! Kristus står redan på dödsrikets söndertrampade port, räcker sin hand åt våra första föräldrar och drar människan med sig ut ur graven.
Under den natt som följer når de tre heliga påskdagarna sin slutliga förtätning: i skydd av mörkret uppstår Kristus från de döda och lämnar graven tom.
I påsknattens gudstjänst - årets viktigaste, längsta och festligaste - är vi ögonvittnen till det ofattbara, det omöjliga, den yttersta dårskapen: Gud som inte kan dö, har legat som ett lik i en grav, och i denna kropp som han fick när han trädde in i världen har han uppstått från de döda som ett förebud om allas vår uppståndelse. Döden finns inte mer!
KORSET
Korset symboliserar Kristi lidande och död, och är därmed en av kristendomens heligaste tecken, samt en central symbol under påskens högtider.
Som kristen symbol är det latinska korset vanligast, och står för tro och frälsning genom Jesus död och pekar även på vårt lidande i hans efterföljd, att bära sitt kors.
Många kyrkor har ritats i formen av ett kors och är även smyckade med kors. På 500-talet blev det vanligt att bära ett kors längst fram i religiösa processioner, som sedan placerades vid altaret under mässan. Det ledde vidare till installationen av fasta altarkors.
seden att bära ett kors i en kedja runt halsen går tillbaka så långt som till 300-talet.
ASKA
Askonsdagen inleder den egentliga fastetiden och det blir allt vanligare att prästen på mässan tecknar ett kors med aska på besökarnas pannor för att påminna om människans dödlighet, samtidigt som han säger: "Kom ihåg, o människa, att du är stoft och att du åter skall bli till stoft. Omvänd dig och tro evangelium." Askonsdagen återinfördes 1983 i evangelieboken efter att ha varit bortplockad sedan reformationstiden.
ÄGG
Ägget symboliserar Jesu uppståndelse. Genom det hårda skalet, en symbol för graven, bryter Kristi nya liv fram. Seden att äta ägg till påsk härstammar från tiden då Sverige var katolskt, när man fastade och inte fick äta kött och ägg. Hönsen värpte på ändå, vilket ledde till att man kunde frossa i ägg under påsken. Många katoliker undviker fortfarande att äta ägg och kött innan påsk. Ägget är den viktigaste ingrediensen i deras stora frukost på påskdagen. Hos polska katoliker samlas familjen och äter ägg tillsammans med sill, bröd, ost och olika korvar.
PÅSKLILJA
I många kyrkor viftas det med påskliljor under påskdagsgudstjänsten och i Svenska kyrkan smyckas altarbordet med sex ljus, påskliljor och glädjefärgen vitt för att visa att mörkret vänts till ljus och långfredagens lidande till jubel.
Men varför just påskliljor? Kanske har det att göra med liknelsen med Jesus uppståndelse. En död lök som väcks och får liv. Någon har menat att dess form, som liknar en trumpet, bidrar till att trumpeta ut budskapet att Kristus sannerligen är uppstånden.
PÅSKRIS
Våffeldagen firas 25 mars, vid den tid på våren, vid Marie Bebådelses dag, började hönorna värpa och korna mjölka efter vintern. Bara det var anledning till våffelbak. Men man spårar firandet av Jungfru Marie Bebådelsedag ända till 500 efter Kristus.
Förr kallades Maria även för "Vår Fru" och därför kallas dagen även för "Vårfrudagen" vilket troligen sedan slarvats till i språket till att bli våffeldagen.
VÅFFLOR
Det talas om olika ursprung till fastlagsriset; att det kommer från en gammal sed från 1600-talet som innebar att man risade/piskade varandra, på fettisdagen eller långfredagens morgon som en symbol för Jesus lidande. Det ska ha setts som livsbefrämjande och lyckobringande.
Andra kopplar påskriset till Jesus intåg i Jerusalem, och de palmblad som ströddes framför honom på marken.
