Nere vid bryggan är det fullt ös. En kille kommer springande med en grön spann i näven och visar stolt visar upp dagens krabbfångst. En tjej spänner på sig en flytväst för att ta en tur med kajaken, men blir avbruten. Dags för saft och bullar på stranden!
Det är en typisk dag på Majblommans lägergård på Galtarö, strax norr om Stenungsund. I år kommer 180 barn och ungdomar från hela landet att komma hit. Sommarlägren är till för barn vars föräldrar inte har råd eller möjlighet att ordna någon aktivitet själva, eller för barn som bara behöver ett avbrott i vardagen. Syftet med lägerverksamheten är att stärka barnens självkänsla genom att ge dem en upplevelserik tid tillsammans med andra barn och med goda, vuxna förebilder.
- De som kommer hit har behov av att göra något extra under sommaren; något de annars inte skulle ha möjlighet till. Många barn tycker att det är skönt att få träffa likasinnade här för då känner de att de inte är ensamma om sina bekymmer, säger verksamhetschefen Astrid Stenermark Nygren och visar runt på halvön.
På Fyren och Tallis, bostadshusen på området, bor barnen i fyrbäddsrum. Astrid sticker in huvudet i ett av rummen och frågar om sängarna är sköna.
- Gott, säger hon, när hon får ett nickande svar, för de är alldeles nya.
På Tallis pysslar ett par pojkar med pärlplattor. På ena väggen hänger en stor målning med texten "Barn hjälper barn".
- Flera av de barn som kommer hit säljer själva majblommor. Men det stora jobbet numer är att få skolor att ställa upp, säger Astrid och öppnar dörren till sitt enkla kontor, varifrån hon har en magnifik utsikt över Hakefjorden. En fin löneförmån, tycker hon.
En liten jubileumstavla visar de olika majblommorna från starten 1907 och hundra år framåt. Astrid bjuder på kaffe och muffins och berättar att det blir fem läger i sommar med plats för 36 barn åt gången. Lägren är sju eller tio dagar långa och bekostas till större delen direkt av Majblomman. Socialtjänsten i barnens hemkommuner och de lokala Majblomme-kommittéerna bidrar också.
Majblomman tar endast emot barn som klarar av att vara i en stor grupp utan någon stödperson. Det är jobbigt att leva 24 timmar om dygnet ihop med jämnåriga. Astrid och hennes medarbetare försöker i förväg förvissa sig om att de barn som sökt klarar detta.
- Att tvingas skicka hem ett barn för att det inte fungerar är ett misslyckande och vi vill inte att barnet ska utsättas för det, säger Astrid.
Hon vet hur mycket en positiv lägervistelse kan betyda. Det är roligt att se hur barnen växer när de klarar saker de inte fixat förut. Allt från att vara hemifrån en vecka, till att lära sig simma, stärker självförtroendet.
Personaltätheten är stor på Galtarö där max sex barn delar på en ledare.
- Det behövs för att skapa ett gott klimat. Många barn har ingen självklar tillit till vare sig vuxna eller jämnåriga. Andra har ett stort behov av att få prata. Då ska ledaren finnas där bara för att lyssna.
Det är populärt att vara lägerledare på Galtarö och en av dem som är här för andra året i rad är Ulrika Henriksson, 29 år och utbildad civilingenjör.
- Jag kände att jag ville jobba med människor i stället och funderade på att omskola mig till lärare när jag snubblade över Majblommans annons. De sökte dramapedagoger, socionomer, musiker med flera, och jag tänkte att en ingenjör kunde vara "med flera", så jag sökte på vinst och förlust.
Hennes viktigaste uppgift som lägerledare är att vara en trygg vuxen och se till att barnen har roligt och mår bra.
- Vad de gör spelar ingen roll. Leker de utan mig har de fått kompisar. En idealdag är jag helt överflödig, säger Ulrika med ett skratt.
Tiden går fort på lägret. Dagarna är fyllda av aktiviteter som fotboll, beachvolley, bad och fiske. På Galtarö finns kajaker, båtar och klätternät, men inga tv-spel, datorer eller mobiler. Om barnen har mobiler med sig på resan, får de lämna ifrån sig dem när de kommer hit. Föräldrar kan höra av sig när som helst till ledarna och barnen har "ringdagar" då de har möjlighet att ringa hem.
Vissa barn får hemlängtan, särskilt på ringdagarna. De kan längta hem fastän de trivs, för tio dagar är en lång tid för den som är ovan vid att vara hemifrån. Men oftast går det över när de fått prata om det.
Det är när barnen inte vet vad de ska göra som konflikter uppstår. Därför är verksamheten mycket strukturerad på Galtarö. Här finns gott om fasta regler som exempelvis rums- och bordsplacering. Ledarna är konsekventa och det märker barnen. Eftersom de är flera, kan de dela upp barnen mellan sig. Några spelar boll eller badar, medan andra bakar sockerkaka till eftermiddagsfikat. Men visst blir det konflikter ibland.
- Ja, högt och lågt, säger Ulrika. Det är ju 18 barn i varje hus som ska samsas. Men det löser vi genom att prata.
Barnen har i förväg fått säga vad de helst vill göra på lägret. Sedan planeras verksamheten utifrån det, så att barnen ska känna sig delaktiga. Därför var Ulrika uppe vid sexsnåret i morse och fiskade med ett par killar som hade önskat just det.
- Jag hoppas att de får nya vänner som de kan behålla och fina minnen att ta med sig hem, så att de har något att prata om när skolan börjar, säger Ulrika.
Att det stämmer kan Melissa, 12, och Antonio, 13 år gamla, intyga. Båda är här för andra året i rad och de tävlar om att göra reklam för Majblommans läger.
- Jag har jättekul på Galtarö och kommer alltid att minnas mina somrar här, säger Melissa.
Antonio, som tog av sig sin vita keps så fort han kom innanför dörren, tillägger att lägren är lärorika, med massor av aktiviteter hela tiden. I år ser han särskilt fram emot att få spela trummor i Rockladan, äta glass och baka. Men först är det spökjakt!
Båda minns oron inför det första lägret de var på. Melissas storebror hade visserligen varit på Galtarö tidigare och därför var hon lite förberedd.
- Fast det kändes pirrigt på bussen hit, säger hon. Men så fort jag kom in på rummet fick jag kompisar och sedan kände jag mig trygg.
Antonio var väldigt orolig och negativ inför förra årets läger. "Det blir katastrof", tänkte han, men allt gick bra och i sommar har han sin lillebror med sig. Antonio har längtat tillbaka och glädjen blev stor när han återsåg sin favoritledare från förra lägret.
- Ledarna är roliga och justa. De är omtänksamma och vill inte att någon ska må dåligt, säger Antonio.
Barnen uppskattar naturen på Galtarö. Här finns frisk luft och grönt gräs och Antonio konstaterar att han har den bästa havsutsikten från sitt hus Fyren. Det är spännande att få nya vänner och någon hemlängtan känns de inte vid ännu.
- Det är klart att jag saknar min familj och mina kompisar. Men de försvinner ju inte bara för att jag är här, säger Melissa och hoppas på att resten av veckan ska bjuda på lite mer sol och bad.
Fotnot: Antonio och Melissa heter i verkligheten något annat.
