En av låtarna på den norska punkrockgruppen Turbonegros skiva "Party animals" från 2005 heter "Stay free". Texten handlar om bandets sångare Hank von Helvete, också kallad Hertis, också kallad Hans-Erik Dyvik Husby (35). Vem är du? frågar låten. Är det sant att du offrat livet till gudarna däruppe?
För lite mer än tio år sedan stod Turbonegro inför ett kommersiellt genombrott. I stället blev det sammanbrott då den heroinberoende Hertis kollapsade. Bandet upplöstes och Hertis drog till svärföräldrarna i Lofoten.
Nu är Turbonegro tillbaka igen, med en sångare som kallar sig personligt kristen. Han har alltid trott på Gud, säger han, men har också haft "konkreta gudsupplevelser".
- Efter en överdos var jag kliniskt död. Det var ganska mirakulöst att jag överlevde. Då såg jag Gud.
Hur upplevde du det?
- Det vill jag inte gå in på.
Är det så att du kallar dig kristen?
- Jag är kristen.
Så då ber du?
- Absolut. Jag ber. Och jag tror att Jesus har segrat över döden.
Vem är Jesus?
- Ja, det är något jag funderar en hel del på. Den viktigaste delen av evangelierna, och Jesus är den som gör mig till kristen. Jesus liv är det som jag försöker följa. Jag tycker kanske att de kristna församlingarna varit för upptagna av Gamla testamentet och Paulus. De glömmer ofta vad det var Jesus kämpade emot. Jag upplever att de kristna församlingarna i Norge har samma fariséer och skriftlärda som Jesus slogs mot. Jesus lärde oss att ha sympati med syndarna och skökorna. Han blev rasande på prästerskapet när de stötte ut syndarna och missbrukade skrifterna för att frysa ute människor. Det förundrar mig faktiskt att de kristna församlingarna inte ser vilka fel de begår.
Vad kan de göra?
- De kunde i alla fall sluta upp att missbruka Guds ord för att stötta mörkermännens makt i samband med homosexfrågan, i all politik och i all juridik. Jag är konservativ på många sätt, jag också, det är inte det ... Men jag tror inte frågan om kvinnliga präster är intressant i en värld där islam har blivit den snabbast växande religionen. Islam kännetecknas av en enormt mycket större sammanhållning än kristendomen. Vi kommer att bli helt överkörda av islamisk fundamentalism så länge kristenheten är så splittrad och så upptagen av sängkammarbeteenden och snuskerier - när vi undervisar varandra hur man ska leva sitt privatliv.
Vad är det som är viktigast i kristendomen?
- Det handlar först och främst om kärleken till nästan och om frihet. Det handlar om frihet från förtryck. Faktiskt var kristendomen en frihetsreligion i många hundra år, en religion för de förtryckta. Nu har det blivit ett konglomerat av små livsåskådningsförsamlingar. Den organiserade kristendomen har i skrämmande hög grad blivit en förtryckande religion. Och det är för att fariséerna har genomsyrat predikstolen.
Tillhör du någon organisation eller särskild församling?
- Jag är medlem i norska statskyrkan. Jag begärde utträde och var inte med på många år, men nu har jag gått med igen.
Varför?
- Det finns plats för oenighet. Det är viktigt att man håller samman som ett folk.
Hertis har också läst apokryfiska texter, och tror bland annat på Thomasevangeliet.
- Jag tror inte att männen på kyrkomötet i Nicea var fyllda av den helige Ande när de klippte bort det som inte passade dem.
Så du menar att Thomasevangeliet borde varit en del av Bibeln?
- Det borde vara med.
Varför tycker du det evangeliet är så bra?
- För att det berättar om Jesus på det härligaste sätt. Det är en ögonvittnesskildring om Jesus.
Vilken är den finaste berättelsen om Jesus från Bibeln?
- Det är särskilt två historier. Berättelsen om den barmhärtige samariern. Och detta om att arbeta på sabbaten. Det är en viktig pekpinne på huruvida man ska tolka texter bokstavligt. Detta är viktigt i förhållande till homosexfrågan också. Gud är inte så arg på homosexualitet. Tvärt emot. Gud har skapat kärlek.
Vi bryter upp från kaffebordet vi sitter vid. Hertis behöver en rökpaus.
Det går inte längre åt starkare substanser än nikotin.
Att du överlevde drogmissbruket, har du tänkt på det som Guds nåd?
- Ja, absolut. Jag tror att Gud haft mycket stor del i att jag kom igenom det. Jag tror att det är en plan med mig och mitt liv.
Du upplever det aldrig som problematiskt att kombinera kristen tro och Turbonegro?
- Nej, det gör jag inte. Och varje gång det kommer en insändare från en eller annan inremission från Västlandet, eller när någon försöker hindra oss att spela, blir jag mer säker på att det är riktigt av mig som personligt kristen att sjunga i ett band som Turbonegro.
- Det är inte så att vi menar allt vi skildrar. Det är skillnad på att skildra och mena.
Det första bandet Hertis spelade i kallade han INRI, som betyder "Jesus från Nasaret, judarnas konung". Där gjorde han lite av samma sak som i Turbonegro.
- Det skulle vara provokativt. Och det var meningen att ha en kritisk syn på fariséväldet i kyrkorna.
Men i dag: Är det inte mer provokativt att vara kristen?
- Jo, nu har det nästan blivit så vanligt att komma med ateistiska uttalanden att de troende är de som upprör. Se på ett band som Silver, de är ju troende kristna.
Har du kontakt med dem?
- Det är goda vänner. Men jag har inte haft så mycket religiös gemenskap med dem.
Hertis är inspirerad av Alice Cooper, bland annat när det gäller den karaktäristiska ögonsminkningen. Sminket symboliserar först och främst en hyllning till Cooper som artist.
Är Alice Cooper också kristen?
- Det är möjligt. Det är många fler av rockartisterna som är kristna än vad folk tror.
Varför tror du det?
- Du måste komma ihåg att rock'n'roll kommer från bönehusen i USA. Baptistförsamlingarna var tidigast ute med en integration mellan svarta och vita. Det var där de vita fångade upp svarta rytmer, blandade dem med country och fick rock'n'roll. Livsstilen rock'n'roll handlar mycket om tullarna och syndarna.
Har din tro utvecklat sig?
- Ja, det har den. Men den har också invecklat sig. Det är mycket tvivel som blandar sig i tron. Tron är likväl beroende av tvivel - man kan faktiskt inte veta. Och detta är lite av nyckeln till tron. Det är därför man ska gå väldigt varsamt fram med att ta avstånd från människor på grund av sådant som är baserat på en tro. Det finns alltid en möjlighet att man kan ta fel.
Men finns det någon poäng med att tro egentligen?
- Det är väldigt viktigt för mig att tro. Tron ger mig styrka och en viss ödmjukhet i förhållande till världen. Hade jag inte trott, hade jag inte haft någon anledning att uppföra mig väldigt ordentligt. Det står i Bibeln också: "Om Gud inte finns, så låt oss äta och dricka, för i morgon dör vi".
Hertis vill inte berätta hur han blev troende. Men han kommer in på det han har upplevt som "de negativa sidorna" av kristendomen.
- På en plats fanns fem bönehus på hundra kvadratmeter. Tre av dem var splittrade på grund av personstrider. De förfäktade samma liturgi och samma tro, men tre pastorer hade varsin anhängarskara.
Hertis fann sig inte tillrätta i en kristen miljö under uppväxten.
- Det var väl egentligen bland de utstötta som jag fann mitt folk, men där var det å andra sidan många som var troende.
Går du i kyrkan någon gång?
- Jag prövar att gå när jag får till det, men det är rätt sällan. Jag ska vara ärlig och säga att senast jag var i kyrkan, var på mitt eget bröllop i fjol somras.
Hur upplevde du det?
- Jag har varit gift en gång tidigare, och då gifte jag mig borgerligt. Men att gifta sig i kyrkan kändes riktigt och äkta.
Tatueringen på din underarm, är det en ängel?
- Det är en ängel, ja. Och här har jag jungfru Maria på den andra armen. Det står "Mea Culpa" (min skuld) över.
Har du något förhållande till det begreppet?
- Synd? Jag anser att det är ett erkännande vi alla bör ha som kristna, och det gör att vi inte fördömer så mycket. Det är det jag menar är det största felet med kristna i Norge i dag, att de är så upptagna av alla andras synd att de glömmer sin egen.
De glömmer "mea"?
- Ja, mea culpa. Det är det Bibeln försöker säga när den talar om syndabekännelse: Du ska bekänna din synd, inte andras synd.
Fotnot: Intervjun har varit publicerad i Vårt Land.
