"Jag skriver för att skriva ner lite himmel" Liza om...

Skivan är anledningen till att vi träffas. Liza L Lundkvist har tagit tåget söderut för att träffa mediefolk och prata om sin nya skiva. Hemma i Umeå väntar tre barn och en make på att hon ska återvända om några dagar. Under samtalets gång återkommer hon upprepade gånger till familjen, som en båtsman till sitt ankare. Och ändå. Denna närhet hon bär med sig är inget som hindrar henne att ge andra av sin uppmärksamhet. Tvärtom. Liza är påtagligt närvarande i stunden. Men hennes lilla promotiontur är förstås futtig i jämförelse med livsresan som tagit henne dit där hon i dag befinner sig.

Sextiotalist. Uppväxt i norrländsk frikyrkomiljö. Typisk pingstflicka. Tidigt möte med musiken, i första hand sång och piano. Egna sånger. Snart nog gick ryktet om hennes talang. Första skivan. Andra skivan. Och så plötsligt - livskris.

- Mitt liv tog tvärstopp. Jag tappade fotfästet, säger Liza L Lundkvist.

Mer detaljerad vill hon inte vara här och nu och detta är inte tillfället att gräva djupare i vad som hände där och då. Vi är ju här för att prata musik så vi nöjer oss med att konstatera att 1995 var ett svart år som tystade Liza för lång tid framöver. Åtminstone offentligt.

Frågorna hopade sig och Liza sökte sig trevande till ett nytt sammanhang. Sommaren 1996 hade hon flyttat in till Umeå där hon började besöka gudstjänster hos Evangeliska Fosterlandsstiftelsen (EFS). Mötet med den svenskkyrkliga gudstjänsten blev en aha-upplevelse för pingstflickan som var uppväxt med en liturgi som hade helt andra utgångspunkter. För Liza var det här första mötet med idén att hålla ihop gudstjänsten kring ett och samma tema.

- Jag kom från en frikyrkotradition där det var många människor på scen under en gudstjänst. Och jag var en av dem som stod där framme. Mycket av det som hände skedde impulsartat, i alla fall var det så jag upplevde det, och det var många budskap att bära med sig. I EFS fick jag med mig psaltartexten och en predikan. Bara två människor agerade där framme, prästen och kantorn. Jag hade med mig en tanke när jag gick därifrån. Det var otroligt vilsamt och skönt.

Hon skrattar generat när hon minns hur hon och de andra i pingst sett ner på andra kristna under sin uppväxt.

- EFS-arna snusade. Det var så förskräckligt.

- Jag kan förstå varför jag inte trivdes i en svart-vit värld, där svaren var rätt givna. I alla fall upplevde jag det så. Jag tänker att jag var ju bara i kyrkan när jag växte upp. Och det blir ju en ankdamm. Det är ju tillsammans med andra man blir någon.

Det var nya spår, nya namn. Men uppvaknandet till trots var Lizas nya liv fortfarande ett liv hand i hand med tonerna. Och orden. På hennes kammare fortsatte låtsmidandet.

- Jag skrev hela tiden.

En ny skiva kändes alltför offentlig, men hon skrev.

År lades till år. Make. Tre barn. Nya förutsättningar. Liza började arbeta med gudstjänstmusik, en uppgift hon fann utmanande och inspirerande. Kyrkoåret med dess strukturerade upplägg tilltalar henne.

En dag 2004 ringde telefonen. Ett överraskande besked. Liza hade tilldelats Börje Gustavsson-stipendiet tillsammans med trubaduren Per Harling. Någonstans där hittar vi upprinnelsen till nya skivan "Stilla". Liza började jobba upp nya sånger för konserter. Ett samarbete med pastorn och musikern André Jakobsson utvecklades. Skivbolaget Talking Music nappade på idén om att spela in ett album. André producerade. Maken Anders skötte basen. Ulf Sundquist på trummor.

- Jag har aldrig satsat på att ge ut skivor. Det bara blev, säger Liza.

Hon låter smått förlägen.

- Jag har inga artistdrömmar och jag har aldrig njutit av att stå på scen, förklarar Liza. Jag vill åt skrivandet. Men de två sista åren har jag spelat mer än någonsin, och njuter emellanåt väldigt mycket på scen. Små spelningar är perfekt för mig. På en liten jazzscen eller i en gudstjänst där jag hinner se alla i ögonen mår jag gott. Det stora sammanhanget gör något med en, något som gör att man lätt tappar bort sig själv.

Liza medger att hon nog har prestationsångest. Ändå kan hon lägga en tredje skiva till sin meritlista. Elva sånger på temat stillhet.

- Nej, det finns inte tid för det nu. Men det vore ett drömläge om det skulle gå. Jag har gjort "Vid dagens slut" i P1. Då jobbar man koncentrerat med en tanke. Det tilltalade mig.

- O, ja. Jag har en morbror som skrivit ur mer socialistiskt perspektiv. "Lilla Liza, du skriver om din himmel. Jag skriver om jord, jag", brukade han ofta säga.

- Jag tycker att detta är en svår värld att leva i. Det är svårt att förstå. Svårt att hitta mening. Då behöver jag skriva lite himmel. Hopp och tröst och kärlek. Jag tror det är därför jag skriver, för att skriva ner lite himmel.

Trots livets svåra passager kallar hon sig fortfarande för kristen. Säger att hon tror på Gud.

- Men jag förstår honom inte som tidigare, säger Liza.

- Livet är och vi lever med livsvillkoren. Vi har skapat en värld som är svår att leva i. Vi tror att vi blir lyckliga av saker. Att ungdomen är livets höjdpunkt.

- Ja. Därför älskar jag ord. Inte mängden, utan att de förklarar en känsla så att den blir begriplig. Det är det som är så skönt med sångtexter och lyrik. De rymmer bara ett begränsat antal ord.

- Ja, det gör jag. Jag känner väldigt mycket, försöker sätta ord på känslor. Jag tänker inte så mycket i bilder.

- Förr var mina låtar ganska jag-centrerade. Nu finns fler bilder där jag är betraktaren. Jag skriver en bild.

Författarådran skymtar fram igen. Men än så länge får litteraturen vänta.

- Jag använder musik för att berätta, säger Liza L Lundkvist.

... idoler:- Jag hörde Sinead O´Connor på en jazzplatta med stråkar och blås där man kan höra henne andas när hon sjunger, man hör vartenda läppljud. Det var en fantastisk upplevelse, det var respektlöshet och kärlek på samma gång.

...att skriva låtar:

- Den senaste blev helt färdig för tre veckor sedan och heter ”Dina andetag”. Jag skriver mycket musik för gudstjänster nu för tiden.

Fakta: Liza L Lundkvist

Bor: Umeå.

Familj: Maken Anders, barnen Lukas, 10, Ebba, 8, och Wilhelm, 4.

Musik: Sjunger, spelar piano. ”Jag är självlärd från början.”

Musikaliska inspirationskällor: ”Tjejer som vågar sjunga utan att ta i så mycket, och som hittar ett eget uttryck.”

Aktuell: Med nya plattan ”Stilla”.