Mångkulturåret börjar gå mot sitt slut och det har skrivits milslånga artiklar, arrangerats mängder av debatter och presenterats otaliga utredningar. En av de mest flitigt anlitade debattörerna är Zanyar Adami, chefredaktör för tidskriften Gringo. På bokmässan deltog han i seminariet “Vi och dom – vems kultur är mångkultur?”, befriande rakt på sak och konkret i sin analys. Målet är tydligt.
– Gringo är Sveriges svenskaste tidning. Vi vill ändra fokus från dem till vi och vårt mål är att uppdatera vår svenska självbild och hur vi ser på ett framtida Sverige. Vi vill hela tiden vara ifrågasättande men också använda humor och vara inbjudande och kärleksfulla i stället för direkt konfrontation, säger Zanyar Adami.
Med kärleken och humorn som vapen, men med siktet inställt på förändring, har Gringo hunnit bli ett helt litet “imperium” bara på några år genom att vara bilaga i Metro, få stora Journalistpriset, ge ut tidningen Macho och arrangera kulturfestivaler, seminarier och utställningar.
Ett exempel på typisk Gringo-humor är Svenssonskolan, en kurs där läsaren får lära sig jantelagen, plocka svamp och att alltid vara överens. Här finns också tips på hur man raggar i moskén. Gringo ser som sin uppgift att synliggöra “miljonsvennarna”, svenskar som växt upp i miljonprogrammen runt om i Sverige. Här finns redan det “nya” Sverige sedan många år tillbaka. Inte minst i den andra generationen, det kurdiska eller arabiska arvet finns med men de har en annan inställning än föräldragenerationen och tar sig rätten i stället för att vänta på att få en plats.
– Det är egentligen onödigt att försöka definiera svenskhet, den är redan mångkulturell. I stället för att säga Black is beautiful säger vi att Blatte är beautiful, säger Zanyar Adami med ett stort leende och allvar på en och samma gång.
Efter seminariet får Zanyar Adami chansen att analysera dagens seminarium. Han är besviken. Men inte förvånad.
– Man fastnar alltid i frågan om vad mångkultur är och kommer inte längre. Det blir sällan konkret, mer abstrakt och teorier. Vi är alla överens om att Sverige måste förändras men vad gör vi rent praktiskt? Det är dags att komma till steg tre och börja handla.
Mest stolt är Zanyar Adami över Gringos manifestation Sverigeparaden, ett multikulturellt karnevalståg där över tvåtusen personer vandrade från Kungliga slottet till Stadion på nationaldagen. En manifestation lika mycket som en kärleksförklaring till Sverige.
– Det var en glädjefest eftersom den visade hur Sverige ser ut i dag. För mig var det den lyckligaste dagen i mitt liv, berättar Zanyar Adami stolt och med mycket engagemang.
Men även om Gringo hittills använt sig mycket av humor och värme för att bygga en plattform är det dags att höja allvarsfaktorn. I fortsättningen kommer Gringo bli mer vass och mer politisk för att synliggöra bristerna i svensk integrationspolitik.- Det är dags att flytta fram positionerna, de privilegierade kommer aldrig att lämna sina privilegier frivilligt. Senaste valet visade tydligt att den viktigaste frågan som handlar om mångkultur och integration blev marginaliserad, därför fick Sverigedemokraterna mer makt och det är ett misslyckande från de traditionella partierna. Vi måste kämpa för att det civila samhället ska ta ett större ansvar, därför måste vi trycka på politikerna.
Kanske börjar det bli dags för ett eget parti. Gringodemokraterna. Zanyar Adami säger inte emot.
– Vi får se. Det behövs en mobilisering av människor som vill förändra Sverige och skapa en plattform för att diskutera de här frågorna. Lektion nummer sju i Svenssonskolan lyder: Prata inte om Gud. Men det gör Gringo ändå trots att religion är det mest laddade ämnet man kan skriva om i Gringo. Fördomar mot judar, islam och feminism, fundamentalism i kristendom och islam är några av de ämnen som hittills tagits upp.
– Just nu är vi inne på islam eftersom det är en växande fråga och finns en otrolig brist på kunskap, även hos mig själv. Men vi skulle också behöva prata mer om modern islam och hybriden som finns i väst.
Zanyar Adami har alltid förhållit sig skeptisk till religion. Tills för några veckor sedan. I slutet av augusti började Zanyar Adami sin krönika i Svenska Dagbladet med orden: “Jag tror att jag börjar tro på Gud”.- Jag är fortfarande nykläckt i min tro och har svårt att säga att jag är troende, men jag har börjat tacka Gud och det är helt nytt för mig. Förut visste jag inte vart jag skulle rikta min tacksamhet. Att prata om Gud är så laddat och känns så stort, därför pratar jag hellre om en kärlekskraft.
Hela ansiktet lyser upp och blir nästan självlysande av förälskelse både i sin blivande fru Mikaela som han friade till efter 40 dagars bekantskap men också i sin nya kärlek och upptäckt. Hela historien låter sig svårligen återberättas av andra än berörda parter.
Det som fått Zanyar Adami att upptäcka något som är större än han själv handlar om en serie av märkliga sammanträffanden och magiska ögonblick kring själva frieriet.
– Det var en så galen grej och jag var tvungen att “surrender”. Det gick en rysning över hela kroppen och jag utbrast: Det måste finnas en Gud. Stegvis har jag börjat bli troende och jag tror att det finns en kraft att följa och att allt som sker inte är en slump.
Många av hans vänner tycker att han är modig som vågar prata om Gud, samtidigt som de är nyfikna. Zanyar Adamis familj har inte jublat högt över sonens nyfunna upptäckt. Precis som många andra exiliranier som sett prov på religiös fanatism betraktar sig hans föräldrar som ateister. Och han förstår dem mer än väl.
– Jag har hittat något som jag inte har formulerat för mig själv än, något som verkar genom mig om jag lyssnar och släpper taget. Man måste kunna släppa sitt jag och överlämna sig själv åt något större. Det sägs att det inte spelar någon roll om du tror på Gud, Gud tror på dig.
