Medan många i och utanför Syrien jublar över att 50 års skräckvälde har fallit, är en befolkningsgrupp mer avvaktande. Med tunga minnen av terrorsekten IS och det folkmord som genomfördes 2014, har Syriens kristna skäl att känna oro. Under den terrorstämplade rebellrörelse som nu tagit makten är risken uppenbar att den kristna kyrkan går mot mörkare tider.
Innan kriget i Syrien startade 2011, utgjorde landets 1,5 miljoner kristna omkring tio procent av befolkningen. Som ett resultat av systematisk förföljelse och riktade övergrepp uppgår antalet kristna idag till knappt 300 000. Ansvaret för denna fördrivning vilar främst på IS och andra radikala jihadistgrupper, varav några nu ingår i rebellkoalitionen.
Vad kyrkorna i Syrien tvingats genomleva kunde jag själv se vid ett besök i landet 2016. Med hjälp av den syrisk-ortodoxe patriarken, Ignatius Afrem, mötte jag religionsförföljelsens offer; kristna ledare och kyrkobesökare som utsatts för närmast obeskrivliga övergrepp. Utan undantag handlade det om personer som inför hotet att konvertera till islam eller dö, hade flytt för sina liv.
Mitt i mörkret och misären fanns en strimma av ljus.
— Lars Adaktusson
Mitt i mörkret och misären fanns en strimma av ljus. Volontärerna i Syrisk-ortodoxa kyrkan gjorde hjälteinsatser, de kämpade den goda kampen för att förmedla hopp och ge drabbade medmänniskor hjälp. Kyrkans företrädare praktiserade sin gudstro, samtidigt som de ständigt möttes av nya människor som var flyktingar i sitt eget land och hade förlorat allt.
På ett personligt plan arbetade Ignatius Afrem oförtröttligt för att upprätthålla värdigheten och livsviljan hos Syriens krigströtta befolkning. Med uppenbar fara för sitt eget liv valde patriarken att inte låta striderna begränsa ämbetet. På olika vägar tog han sig till de svårast krigsdrabbade områdena för gudstjänstfirande och själavård.
Att det även för oss besökare fanns anledning att ta säkerhetssituationen på allvar framgick under en bilfärd genom Damaskus. Mellan den gamla historiska stadsdelen och ett rebellkontrollerat område detonerade en granat knappt 50 meter från våra bilar. Splitter av sten och betong spreds i luften och människor flydde åt olika håll. Utsattheten och hoten som befolkningen varje dag brottades med, kunde inte bli tydligare.
Att rebellrörelsen som nu tagit makten, Hayat al-tahrir al-sham, utlovar säkerhet och bevarande av Syriens “kulturella och religiösa mångfald”, ska välkomnas. Samtidigt är det ett faktum att islamism och sharialag aldrig någonstans varit förenlig med respekt för kristen tro och kristendom.
Organisationen Open Doors uppmanar till förbön för Syriens befolkning, särskilt den kristna minoriteten. Det finns anledning att ta den uppmaningen på allvar.
