Oroande medialisering av politiken

Direktsända partiledardebatter är numer speciella tv-format, till synes utan begränsningar vad gäller programtid och inramning. När SVT för någon vecka sedan samlade samtliga partiledare tycktes programmets ”uppsnack” och ”nedsnack” ha lika stor betydelse som själva debatten. Utförligt undervisade reportrar och kommentatorer om vad som egentligen sagts och vilka slutsatser tittarna borde dra.

Upplägget är i all enkelhet en illustration på det som under de senaste decennierna utvecklats till ett nytt förhållningssätt. Från att tidigare på egen hand ha satt den politiska agendan, har politiska aktörer och processer alltmer kommit att påverkas av medierna. Konsekvensen av den medialisering som detta handlar om blir att kommunikation och budskap formas utifrån medielogik, snarare än politisk substans.

Att det präglar debatten och det offentliga samtalet innebär inte sällan en förskjutning av fokus. Från sakpolitik till yta, från sammanhang till soundbites, från dialog till personangrepp. Resultatet blir en politisk debatt där resonemang, eftertänksamhet och noggrannhet får stå tillbaka för slagkraftiga citat och talepunkter.

Från sakpolitik till yta, från sammanhang till soundbites.

—  Lars Adaktusson

Det här påverkar partierna och beslutsfattandet, men även mediernas sätt att skildra och granska politiken. Tendensen att prioritera det sensationella, det udda och det konfliktfyllda förstärks. Journalistisk fördjupning och gedigen kunskap prioriteras ned när förenkling och verbal slagväxling bättre motsvarar den moderna nyhetscykelns krav på snabbhet och tempo.

Om politik i grunden handlar om att ta ansvar och hitta lösningar på grundläggande samhällsproblem är medialiseringen oroande. När politiskt beslutsfattande anpassas till pr-strategier och mediedramaturgi riskerar fakta och väsentliga perspektiv att försvinna. Politiska företrädare på oavbruten jakt efter uppmärksamhet och tv-tid reducerar tilltron till sig själva, men också till politiken och förmågan att leda landet.

Traditionellt har det i Sverige funnits ett stabilt och varaktigt förtroende för samhällets centrala institutioner. Utan att se och reflektera över medialiseringens konsekvenser är risken uppenbar att vårt land närmar sig USA där misstron mot såväl politiken som medierna slagit rot och där seriös debatt sedan länge ersatts av skandalisering och polarisering.

Politiker och medier har ett gemensamt ansvar för att värna demokrati och de principer som i grunden handlar om respekt, både för folkvalda företrädare och fria medier. Debatten bör därför fokusera på samhällsutmaningar, ansvarstagande och värderingar – inte på partiledarnas val mellan röda och gröna mentometerknappar i SVT:s mer lättsmälta debattformat.

[ Lennarth Hambre: Fortsätter partiledarna så här finns det bara ett resultat: politikerförakt ]