Allvarlig förskjutning i rapporteringen om Gaza

Programledarna i en direktsänd radiodebatt lät tagna på sängen och tycktes för ett ögonblick tvivla på att de hört rätt. En av landets främsta folkrättsexperter, professor emeritus Ove Bring, fanns i studion och slog fast att Israel, enligt FN-stadgans kapitel 51, har rätt att slå mot angripare även utanför landets gränser.

Enligt Bring står Israel mot en koalition bestående av Hamas, Hizbollah, Jemen och Iran. Av det skälet har Israel rätt att angripa mål i Iran, däremot får inte den iranska regimen vedergälla: ”Iran har anslutit sig till angriparkoalitionen mot Israel och därför har de inte rätt att utöka sina militära insatser. Iran har inte rätt att eskalera konflikten ytterligare, de är på fel sida”.

[ Analys: Israel förlorade kriget redan den första dagen ]

Klarspråket i radiodebatten utgör en tänkvärd relief till en just publicerad genomgång av svenska dagstidningars rapportering efter Hamas massaker den 7 oktober. Genomgången ingår som en delstudie i ett forskningsprojekt om antisemitism som genomförs av Segerstedtinstitutet vid Göteborgs universitet. Slutsatserna är ur mediernas perspektiv alarmerande.

Från en inledande medial inramning av konflikten som ”ett israeliskt försvarskrig mot terror” har en förskjutning ägt rum. Generellt osynliggörs Hamas ansvar, samtidigt som Israels krigföring framställs som orsaken till det civila lidandet: ”I denna inramning ges civila i Gaza ett aktörskap som är skilt från Hamas. Dess ansvar och agens, både som styrande organ i Gaza och som stridande part i konflikten, utelämnas”.

Generellt osynliggörs Hamas ansvar.

—  Lars Adaktusson

Att studien är begränsad och omfattar fyra månaders rapportering efter oktobermassakern, hindrar inte att medierapporteringen över tid uppvisar brister. Oavsett om det handlar om dagspress eller radio och tv är narrativet genomgående detsamma. Hamas och Hizbollahs agerande relativiseras, centrala fakta blir irrelevanta.

Det gäller till exempel att Hamas startade kriget, att terroristerna medvetet agerar för att oskyldiga civila ska dödas och konsekvent placerar militär infrastruktur i skolor och sjukhus. Men det gäller också i skildringen av Hizbollah. Att organisationen det senaste året har genomfört 8 000 attacker mot Israel och bryter mot FN:s beslut om en demilitariserad zon i södra Libanon, tonas ned. Rapporteras det om drabbade civila är det enbart i Libanon, inte i Israel där byar och samhällen nära gränsen är tömda på sin befolkning efter att tiotusentals tvingats fly från sina hem.

Detta är några exempel. Listan över mediala felslut, ensidig nyhetsvärdering och osaklig rapportering är väsentligt längre. För skildringarna av en för Israel och Mellanöstern historiskt allvarlig utveckling står i många fall undermåliga och starkt partiska medier. Det är illa.

[ Chefredaktören har ordet: Därför kallar jag mig sionist ]