Den fångutväxling som nyligen ägde rum på turkisk mark har fått stor uppmärksamhet. Inte mindre än sju olika länder var involverade och bland de 26 personer som frigavs fanns journalisten Evan Gershkovich, dömd till 16 års fängelse i Ryssland.
Även om Sverige inte var inblandat finns lärdomar att hämta från denna den mest omfattande fångutväxlingen sedan kalla kriget. En av de viktigaste är att samarbete länder emellan ger större möjligheter att få loss fängslade och gisslantagna, än nationella regeringars egna ansträngningar.
Av det skälet är det angeläget att de diskussioner som pågår om en gemensam EU-strategi mot olagliga frihetsberövanden leder till resultat. Att varje enskilt medlemsland är ansvarigt för sina medborgare hindrar inte att styrkan hos EU och dess institutioner är en viktig resurs.
Ett femtiotal personer, från 11 olika EU-länder, är fängslade eller tagna som gisslan runt om i världen.
— Lars Adaktusson
Enligt den internationella stödorganisationen Hostage Aid Worldwide är ett femtiotal personer, från 11 olika EU-länder, fängslade eller tagna som gisslan runt om i världen. I en ny rapport beskriver organisationen det som ”avgörande att europeiska regeringar arbetar tillsammans för effektiva avskräckande åtgärder”.
I samma rapport beskrivs hur 72 olagligt frihetsberövade EU-medborgare frigetts de två senaste åren. Av det faktum att detta i drygt 90 procent av fallen har skett genom fångutväxlingar eller utbetalning av lösensummor bör slutsatser dras, även för svensk del.
Påtryckningar och tyst diplomati har sin tid, men nu bör utrikesdepartementets strategi läggas om, främst vad gäller den dödsdömde svenske läkaren och KI-forskaren, Ahmadreza Djalali. I över åtta år har han suttit fängslad i Iran och som jag tidigare lyft fram, på denna plats och i en längre DN-intervju, har flera svenska regeringar valt att inte kräva hans frigivning. Till detta kommer att Djalali exkluderades från den fångutväxling som genomfördes i juni.
Det säger sig självt att hans situation därmed är allvarligare än tidigare. Därför måste ansträngningarna för en frigivning intensifieras och samarbete med andra länder inledas. EU:s potential och gemensamma förmåga måste snabbt tas tillvara, samtidigt som metoder som fungerat i liknande fall prövas.
Var det försvarbart att förhandla med skurkregimen i Iran om en fångutväxling, borde det vara försvarbart att förhandla med samma regim om ett frisläppande i utbyte mot ekonomisk ersättning. Särskilt som den svenska regeringen i finansieringen av en lösensumma skulle kunna samverka med Belgien och Italien. Där liksom i vårt land har den svenske läkaren och forskaren gjort mycket uppskattade insatser.
Innan han 2016 greps, fängslades och dömdes till döden av ayatollorna i en av världens mest brutala diktaturer.
[ Lennarth Hambre: Fångutväxlingen var problematisk men helt nödvändig ]
