Kolumnen

Netanyahus politik försvårar för Israels vänner

Han och ingen annan var politiskt ansvarig när den värsta massakern på judar sedan andra världskriget kunde genomföras, skriver Lars Adaktusson.

Trots ett uppmärksammat USA-besök är stödet för premiärminister Netanyahu bräckligt på hemmaplan. En viss opinionsmässig uppgång på sistone ska ses mot bakgrund av en både djup och långvarig förtroendekris. I maj ansåg nästan sex av tio israeler att Netanyahu omedelbart borde avgå. Enligt opinionsmätningar fick hans eget parti endast 18 av Knessets 120 mandat, samtidigt som oppositionspartierna samlade egen majoritet.

Att över hälften av israelerna, enligt samma mätningar, anser att nyval bör hållas tvingar premiärministern till en politisk balansakt. Å ena sidan måste regeringskoalitionens extrempartier hållas på gott humör, å andra sidan får den förda politiken inte skrämma bort viktiga mitten-högerväljare. En väljargrupp där misstron över tid har vuxit, både mot krigföringen i Gaza och hanteringen av gisslanfrågan.

Att dessa frågor är avgörande även för oppositionen framgår av den inrikespolitiska debatten. I fräna ordalag har oppositionsledaren, Yair Lapid, kritiserat Netanyahu för det sätt på vilket kriget förs och krävt regeringens avgång. En annan ledande mittenpolitiker, förre generalen Benny Gantz, lämnade tidigare i sommar krigskabinettet i protest mot att en trovärdig plan saknas för att besegra Hamas.

Det allt överskuggande målet att undvika regeringskris är uppenbart.

—  Lars Adaktusson

Återkommande i kritiken är att krigföringen i Gaza har raserat Israels anseende och försämrat relationerna till USA. Till detta kommer att Netanyahu genom sitt eget agerande anses ha legitimerat direkt skadliga politiska utspel. När ministrar från den egna regeringen använt hatretorik och till exempel talat om att strypa all humanitär hjälp till Gaza, har premiärministern valt att inte ta strid.

Att detta är kopplat till det allt överskuggande målet att undvika regeringskris är uppenbart, faller regeringen kan Netanyahu-eran vara över. Runt hörnet väntar då politiskt ansvarsutkrävande för vilket inte minst premiärministern har anledning att oroa sig. Han och ingen annan var politiskt ansvarig när den värsta massakern på judar sedan andra världskriget kunde genomföras den 7 oktober 2023.

Efter att i decennier ha setts som en tillgång för sitt land, tycks Benjamin Netanyahu av alltfler betraktas som en belastning. Att kritiken mot honom är omfattande även i Israel, samt att Israelvänner runt om i världen inte med automatik sluter upp bakom den förda politiken, är i vår polariserade debatt väsentligt att ha i åtanke.

Det uppriktiga stödet för det demokratiska Israel och dess befolkning är inte knutet till enskilda politiska företrädare eller partier. Det bygger på övertygelsen att Israel har rätt att existera som judisk stat, att landet sedan tillblivelsen tvingas utkämpa en existentiell kamp och är i behov av omvärldens stöd.

Fler artiklar för dig