Att en ny regering vill göra skillnad, helst snabbt, tillhör politikens naturlagar. För en regering som från dag ett slagit på stora paradigmskiftestrumman är faran i dröjsmål ännu större.
Men det finns också något som heter “fort men fel”. Det händer när politiska utspel, utredningsdirektiv och propositioner inte är genomtänkta och när experternas synpunkter, vare sig det handlar om myndigheter, remissinstanser eller självaste lagrådet, inte väntas in eller negligeras.
Man kan tycka att Tidöpartierna, varav åtminstone tre i olika tonlägen hyllar konservatismens principer, borde vara immuna mot sådana felsteg. Att vara konservativ innebär ju inte att vara emot förändringar, däremot att ta till vara erfarenheter och, framför allt, skynda långsamt.
Men icke. Exemplen är många. Det senaste, som DN:s ledarsida redogör för, handlar om stödet till flyktingarna från Ukraina. Sedan de kom till Sverige har de tvingats leva på en dagersättning som inte räcker till livets nödtorft. Kraven på höjd dagersättning har avvisats med löftet att regeringen har något mycket bättre på gång, en folkbokföring som öppnar alla dörrar till egen försörjning.
Regeringens förslag är, milt uttryckt, halvhjärtat.
— Elisabeth Sandlund
Nu visar det sig att regeringens förslag är, milt uttryckt, halvhjärtat. Larmet kommer inte från ömhjärtade flyktingaktivister utan från tunga remissinstanser som Sveriges kommuner och regioner och Arbetsförmedlingen. Ja, ukrainarna får folkbokföra sig men de får genom ett undantag inte del av de rättigheter som normalt följer, exempelvis barnbidrag och arbetsskadeförsäkring. Det senare utestänger dem från etableringsinsatser från Arbetsförmedlingens sida och torde dessutom göra att de som får jobb på annat sätt utsätts för stora risker.
Och det är värre än så. Om detta lagförslag läggs i den papperskorg där det hör hemma i stället för att börja gälla vid årsskiftet inträder nämligen automatiskt en verklig förbättring bara ett par månader senare, när EU:s massflyktsdirektiv löper ut och ukrainarna automatiskt blir folkbokförda med alla rättigheter.
Låt oss hoppas att det inte handlar om en genomtänkt dumsnål plan utan om fenomenet “tänkte inte på det”. Ungefär som när de negativa effekterna av minskade anslag till folkhögskolor och studieförbund blir uppenbara. Eller när Sida, den myndighet som är expert på bistånd, rusar iväg och säger upp alla avtal med biståndsorganisationer därför att det är så man har tolkat regeringens omlagda politik. Eller när hela universitetssverige rasar över att utbildningsministern Mats Persson (L) raljerar över förekomsten av fristående kurser och uttrycker regeringens önskan att styra om mot “nyttig”, det vill säga i huvudsak, teknisk utbildning. Eller när ...
[ Elisabeth Sandlund: Vi behandlar ukrainarna i Sverige som något katten släpat in ]
