För många år sedan läste jag om en kvinna som går i kyrkan enbart när den är tom. Kvinnan beskrev hur hon under lång tid betraktat sig som andlig sökare och hur besöken i folktomma kyrkorum utvecklats till en värdefull och närmast omistlig del av tillvaron.
På frågan varför hon inte söker samhörigheten i gudstjänster och andakter blev svaret att den kristna tron slår rot i stillheten. Att litenheten inför kyrkans historia, tradition och utsmyckning genererar en vördnad som i sig stärker den andliga upplevelsen.
I ljuset av den utveckling som lett till att gudstjänstlokaler i växande utsträckning används för allmän evenemangsverksamhet, är resonemanget tänkvärt. Kyrkor förvandlade till konferenscenter, eller konsert- och eventlokaler, generar viktiga ekonomiska resurser. Samtidigt riskerar en för många central dimension att gå förlorad.
Ser vi värdet av ett avskilt och helgat kyrkorum?
— Lars Adaktusson
Det är uppenbart att själva kyrkorummets innebörd och andliga tilltal ofta har förringats, särskilt i frikyrkliga sammanhang. Troende människors längtan efter kontinuitet, nedärvd liturgi och symboler för helighet har inte tillräckligt tillgodosetts. Kyrkorum där människor i generationer kommit till tro, brottats med tvivel och fattat livsavgörande beslut ges inte samma betydelse som i lutherskt eller katolskt gudstjänstfirande.
I ett bredare perspektiv är det också uppenbart att samhällsutvecklingen i sig tunnat ut den symbolik och det språk som genom historien kännetecknat kristenheten. Det är sant att gudsupplevelser inte förutsätter särskilda byggnader eller ceremoniel, men det är också sant att det i världens mest sekulariserade land råder brist på respekt för kristen tradition och förkunnelse.
För att förändra detta, för att inte minst yngre generationer ska kunna känna vördnad inför det som är heligt behövs rum och forum som stärker den andliga upplevelsen. Principiellt är det inte fel att upplåta kyrkor för andra ändamål än gudstjänster, men när omfattande konferens- och konsertverksamhet tränger undan kristna symboler och kyrkors historiska innebörd är det ett observandum.
Det gäller för kyrkoledare och pastorer som dagligen har att fatta beslut utifrån ekonomiska realiteter, men det gäller framför allt för alla oss som är medlemmar i en kristen församling. Vill vi att vår kyrka ska vara en utvald plats för gudstjänst, stillhet och bön, ser vi värdet av ett avskilt och helgat kyrkorum, är det till oss frågorna ska riktas.
Är vi i en tid av sjunkande medlemstal och minskat givande beredda att prioritera annorlunda? Är vi villiga att i större utsträckning ta ansvar för vår egen församlings ekonomi, verksamhet och kyrka?
[ Uthyrning räddar kyrkornas ekonomi - men till vilket pris? ]
