Ett kort inlägg nyligen på X, tidigare Twitter, illustrerar polariseringen och de djupa motsättningarna i den pågående debatten om kriget i Gaza. I ett svar till Aftonbladets kulturredaktör, som skrivit att 13 000 barn har dödats på grund av Israels agerande, ställde jag ett par frågor. Dels om dödstalens tillförlitlighet, dels om det problematiska i att vidarebefordra uppgifter från en terrororganisation som satt lögnen i system.
Inlägget möttes av upprörda kommentarer och personangrepp, här är några exempel: ”Din hjärna är rutten”, ”du är folkmordsförespråkare”, ”hur står du ut med dig själv”, ”du är sjuk i huvudet”, ”du försvarar barnamördare”, ”det vidrigaste inlägget jag läst”, ”må du brinna i ditt helvete”, ”be Gud rätta till din hjärna”, ”det är sällan jag känt en sådan avsky för en enskild människa”.
Att faktabaserad och seriös diskussion inte kan föras, att relevanta frågor inte får ställas, är beklämmande. Fientligheten mot Israel och de som i debatten försvarar landets rätt att existera, tycks sitta djupt. Att döma av kommentarerna på X rör det sig om hat i en omfattning som är ny och i flera avseenden skrämmande.
Detsamma gäller i attityder och förhållningssätt till det judiska folket. I stora och återkommande propalestinska demonstrationer exponeras judehat i dess renaste och mest kultiverade form. Runt om i landet skanderas om att krossa sionismen och utplåna den judiska staten, vilket enligt internationellt vedertagen definition är antisemitism.
I detta uppjagade debattklimat är det en utmaning att ta till orda.
— Lars Adaktusson
I denna kontext, i detta uppjagade debattklimat, är det en utmaning att ta till orda. Hävda att det finns anledning att vara försiktig med återgivande av uppgifter från en islamistisk terrororganisation och du anklagas för försvar av folkmord. Hänvisa till folkrättens principer om angripna nationers rätt till självförsvar och du utmålas som förespråkare av urskillningslöst våld mot kvinnor och barn.
[ Rabbinerna som sätter rättvisa före rätten att ta över palestiniernas mark ]
Åtskilliga som pekat på Israels utsatthet och insett vidden av det som hände den 7 oktober, vet att det i efterspelet begåtts fel även av israelerna. Utan tvekan har Benjamin Netanyahu, hans regering och militären ett ansvar för genomförandet av kriget. Ett dödat barn i Gaza är ett för mycket, varje civilt dödsoffer är den djupaste tragedi.
Samtidigt måste distinktionen hela tiden vara tydlig; Hamas agerar för att utplåna Israel och det judiska folket, Israel agerar för att överleva som judisk stat. Det är fakta.
För fakta och sanning måste utrymme finnas i ett anständigt debattklimat. Till dem som motverkar detta, till dem som odlar fientlighet och hat, är därför hälsningen med Michelle Obamas välkända ord: ”When they go low, we go high”.
