Kolumnen

Tala om att odla politikerförakt

Valklockan tickar för splittrade partier, skriver Elisabeth Sandlund.

Det viktigaste är att jag blev vald, kommenterade Miljöpartiets nye språkrör David Helldén den dramatiska upplösningen av omröstningen, där han besegrade Magnus P Wåhlin med en enda en röst. Men det är nu det riktigt viktiga startar för honom och andra. Miljöpartiet är uppenbart ett parti med en djupgående spricka. Det kommer att krävas mycket av alla, vinnare likaväl som förlorare, för att överbrygga den i god tid före nästa riksdagsval.

Skillnaden mellan lilla svenska Miljöpartiet, långt bort från att vara statsbärande, och amerikanska Republikanerna, som regelbundet spelat den rollen med makt i såväl kongressen som i Vita huset, är gigantisk. Men när det gäller splittring finns det likheter, även om situationen för Republikanerna motsvarar Miljöpartiets upphöjd till minst tio. Och i USA tickar valklockan snabbt – om mindre än ett år, den 5 november 2024, ska såväl president som kongressledamöter väljas.

Antalet republikanska presidentkandidater har successivt decimerats. Till dem som hoppat av hör förre vicepresidenten Mike Pence. Av dem som är kvar möts alla utom en i hårdföra debatter där det enda de är överens om är att de inte vill att Donald Trump ska flytta in i Vita huset för ännu en mandatperiod. Trump själv kör sitt eget race där han häcklar sina partikamrater med öknamn och tillmälen.

Kanske leder kalkonätandet till en nedkylning?

—  Elisabeth Sandlund

Nu är ju hårda tag i nomineringskamperna inget nytt, för vare sig Republikaner eller Demokrater. Den extra kryddan denna gång står självfallet Trump för, som parallellt med den politiska striden utkämpar den juridiska med en lång rad åtal på både delstatlig och federal nivå.

Situationen i Representanthuset är mer ovanlig, för att inte säga extrem. De republikanska ledamöterna är, grovt uttryckt, uppdelade i två block. Det mest konservativa (renläriga om man så vill) lyckades avsätta den republikanska talmannen Kevin McCarthy i början av oktober. Efter några kaotiska veckor där kandidat efter kandidat misslyckades valdes Mike Johnson från Lousiana till hans efterträdare. Johnson tillhör själv den konservativa gruppen men har mycket snabbt lyckats reta upp dem som ogillar att han inte tar tillräckliga krafttag mot statliga utgifter och statligt inflytande.

Den här veckan har kongressen ledigt eftersom Thanksgiving firas på torsdag. Kanske leder kalkonätandet till en nedkylning av en situation som talmannen själv benämnt “tryckkokare” och där pikanta detaljer som den avsatte talmannens armbåge i veka livet på en kollega i korridoren ingår.

Annars ligger det nära till hands att det redan låga amerikanska valdeltagandet blir ännu lägre i november. Tala om att odla politikerförakt!

Fler artiklar för dig