Det är inte lätt att starta nya församlingar i dag. Samtidigt läggs många församlingar ner eller för en tynande tillvaro. Det blygsamma målet flera av Sveriges frikyrkosamfund ställt sig bakom är att det i år ska startas fler församlingar än som läggs ner. Till det kommer det faktum att många planteringar inte överlever de första fem åren. Desto viktigare att ge kraft och resurser åt de planteringar som faktiskt får bärighet och börjar växa.
Senaste veckorna har jag pratat med vänner som leder fyra kyrkor som alla startats de senaste 15 åren och i dag ser en härlig tillväxt med nya människor, unga ledare och erfarna troende som ger kraft och stabilitet. Jag älskar att vara i närheten av pionjärer och utmanas av deras helhjärtade överlåtelse att se Guds rike bryta fram. Samtidigt märker jag hur de alla har en gemensam nämnare i deras största utmaning – lokaler. Mycket kraft går åt till att rigga upp och ner i temporära lokaler och stressen över utgående hyreskontrakt.
[ Centrala S:t Johannes kyrka i Stockholm är såld ]
Samtidigt finns ett överflöd av mer eller mindre tomma kyrkolokaler i vårt avlånga land som huserar krympande, åldrande grupper av fina troende. I ärlighetens namn kommer de flesta av dem gå samma öde till mötes som hundratals liknande församlingar gjort före dem. Nedläggning och försäljning, allt som oftast till privata aktörer snarare än en annan församling. Paradoxen är slående. På ena sidan har vi växande församlingar fulla av liv och rörelse men bristfälliga, osäkra lokaler. På andra sidan har vi församlingar där bänkarna ekar tomma men ofta med centralt belägna, avbetalade byggnader.
Alltför många församlingar har sin identitet i en byggnad och alltför många tänker samfundsgränser istället för Guds rike.
— Simon Holst
Förra veckan besökte jag för första gången Alphas Leadership Conference i London. Grundaren Nicky Gumbels inledning lyfte fram precis samma problematik i England. Hans utmaning till kyrkans ledare är att det är dags att föra samman ”kyrkans liv” med ”kyrkans resurser”. Alphas eget församlingsnätverk HTB verkar inom den Engelska kyrkan. Den tidigare ärkebiskopen Justin Welby granskade för ett antal år sedan vilka delar av detta breda samfund som växer. Han fann att det var de konservativa ”katolsklutande” församlingarna och de konservativa karismatiska församlingarna, som HTB är en del av, som växte. Han tog då ett modigt beslut att satsa stora resurser kring plantering och omstart på dessa grenar av samfundet. HTB har i dag ett framgångsrikt program för detta som tränar nya ledare, tar över gamla kyrkbyggnader i områden där det finns unga människor och ser ett fantastiskt resultat. Sedan starten 2017 har över 160 kyrkor planterats eller förnyats! Skulle inte detta kunna ske i Sverige i dag?
Alltför många församlingar har sin identitet i en byggnad och alltför många tänker samfundsgränser i stället för Guds rike. Jag blir uppriktigt bedrövad när jag ser kyrkor som väljer att sälja till profana aktörer i stället för andra församlingar. Likaså frustrerad när jag ser växande och kämpande planteringar i dyra lokaler när det ett kvarter bort står en mer eller mindre tom kyrka. Vi ser en ny tid för evangeliet i Sverige i dag och med det en unik möjlighet för utdöende kyrkor att på nytt fyllas med liv genom nya initiativ som står bättre rustade att möta den växande andliga hunger som vi ser runt om i hela Sverige. ”Om vetekornet inte faller i jorden och dör, förblir det ett ensamt korn. Men om det dör bär det rik frukt.” (Joh 12)
[ Försäljning av kapell väcker känslor när små församlingar lägger ned ]
