Att leva ett meningsfullt liv kräver motstånd. Det är det enda tänkbara förhållningssättet i den här hyperindividualistiska, hedonistiska, konsumistiska, karriäristiska, uppkopplade, dopaminindränkta tidsåldern.
Förr i tiden – i nästan alla tider faktiskt – så har tillvaron handlat om överlevnad, om att inte dö. Men medan vi framgångsrikt minimerar ond, bråd död, håller vi på att dö själsligt av det som vi inte har vett nog att bekämpa.
Det finns inga paralleller i tid och rum. Internet och den ständiga uppkopplingen, liksom den spirande AI-förlängningen av människan, har förändrat den mänskliga tillvaron i grunden. Mångfalden av impulser och signaler, den obegränsade tillgången till information och underhållning saknar varje motstycke.
Att ha sin glädje i det fördolda livet – som kristna vet vi vad det betyder.
— Susanna Birgersson
Vi är splittrade och okoncentrerade. Vi vet allt om allt knäppt Trump har sagt – men nästan inget om den amerikanska samhällsutveckling som möjliggjort spektaklet. Onlinehandeln gör varje stund till ett möjligt konsumtionstillfälle. Vi som går i kyrkan orkar inte lyssna på predikningar som är längre än en kvart, och efter några minuter har våra tankar hur som helst vandrat iväg: Vi tänker på soffan vi ska köpa, spinningpasset vi missade, klädhögen som borde returneras, mossan i gräsmattan, karaktärerna i White Lotus och allt annat som vi har fyllt våra sinnen med under veckan som gått. Våra sockerstinna kroppar längtar efter rulltårtan som serveras till kyrkkaffet.
Våra barn orkar inte läsa och de orkar inte röra på sig. De sover för lite och äter för lite – eller för mycket. Psykisk ohälsa är norm, eftersom vi glömt bort att lära dem hantera påfrestningar. Pojkarna tittar på våldsporr innan de ens kommit i puberteten, flickorna jagas som byten på apparna vi knappt har hört talas om. Och på Youtube följer de sina idoler och får för sig att meningen med livet är att vara sexig och extremt smal. Grupptryck och mobbning följer med överallt, eftersom mobiler och Snapchat följer med överallt.
[ Erik Helmerson: Kan du vara tyst med dina tankar i en halvtimme? Inte jag ]
Måste vi ha det så här? Nej, men ett annat slags liv kräver att vi säger nej oftare än ja, att vi stänger av och kopplar ifrån, att vi tvingar oss att aktivt söka det vi vill ta in men skapar långa sjok av tid utom räckhåll för den digitala omvärldens tentakler. Det kräver att vi står ut med att barnen är sura och uttråkade – innan de hittar på något kreativt.
Det låter jobbigt. Men det är här tanken på motstånd kommer in. För i motståndet ligger en uppfriskande energi. Det är en trotsig vägran att låta sig fängslas och förslöas av apparna och algoritmerna. Motstånd är liv och helig vrede.
Inspiration till motstånd finns det gott om i historien, även om tiderna och förutsättningarna förändras. Det här citatet av prästen Dietrich Bonhoeffer, en av 1900-talets största motståndsmän, rymmer en kulturell analys som ekar in i vår tid:
”Kvaliteten är det starkaste skyddet mot att förvandlas till en massmänniska. I samhället betyder det att man slutar jaga status, bryter med idoltänkandet, visar självständighet uppåt och neråt, särskilt beträffande valet av vänkrets, har sin glädje i det fördolda livet liksom vågar träda fram i offentligheten. Kulturellt sett betyder det att man återvänder från radio och tidningar till boken, från jäkt till lugn och stillhet, från förströelse till samling, från sensation till besinning, från konstskicklighet till konst, från snobberi till anspråkslöshet, från omättlighet till måtta.”
Att ha sin glädje i det fördolda livet – som kristna vet vi vad det betyder. Det är det effektivaste motståndet mot allt det som vill döda oss själsligen.
[ Frida Park: Trycket på offknappen kan bli ditt bästa val ]
