2025 är det ekumeniska jubileumsåret vare sig du vill det eller inte! Firandet ger anledning till att reflektera över det egna hjärtats ekumenik. Jag hör till dem som tror att våra handlingar formar våra tankar mer än vice versa. Här är därför några praktiska övningar att ta med sig in i år 2025:
1. Om det är kristet, kalla det inte lutherskt. Eller något annat. Är det verkligen särskilt katolskt att se rytm och rit som viktigt? Är det verkligen särskilt frikyrkligt att betona den personliga relationen med Gud? Är det verkligen lutherskt att lyfta fram nåden? Vissa saker sägs så ofta att vi inte ens reagerar på det längre. Men innan du igen beskriver något allmänkristet som utmärkande för en viss tradition, ställ dig frågan: Vem vinner på att vi fortsätter befästa påhittade skillnader?
2. Använd inte samfundsnamn som skällsord. Inget är fel för att det är svenskkyrkligt, katolskt, frikyrkligt, ortodoxt eller något annat. Så om någon rynkar på näsan åt något med hänvisning till att ”det där är katolskt”, säg ifrån!
3. Jämför inte dina favoritgrejer i ditt samfund med det du tycker sämst om i din nästas samfund. Och andra vägen, så klart. Sluta upp med ändlöst gnäll gällande ditt eget sammanhang, och tacka Gud för att du har syskon att dela din tro med, och som kanske till och med gillar samma sånger som du.
4. Nyansera! När någon på ett förenklande sätt talar illa om ett annat samfund: var den som envist påminner om att saker är mer komplexa. De flesta av oss gör vårt bästa utifrån det som är oss givet.
5. Gör skillnad på lära och kultur. När människor suckar över andra samfund är min erfarenhet att de betydligt oftare har reagerat på kultur än på lära. Man gillar inte språket, tycker sångerna dåliga. Bönen är för mycket eller för lite det ena eller det andra. Och även om kultur är viktigt (”så som vi ber, så tror vi”), finns alltid risken att vi inte är den sanna trons försvarare, utan egentligen bara mobbare. Därför är det viktigt att ställa sig frågan: Är det här dålig teologi, eller bara främmande kultur?
Viktigt att ställa sig frågan: Är det här dålig teologi, eller bara främmande kultur?
— Emma Audas
6. Gör skillnad på lära och estetik. Tänk om det inte är sant att vi har så väldigt olika teologi i våra olika kyrkor och samfund? Det ekumeniska arbetet under 1900-talet kring till exempel nattvarden och rättfärdiggörelsen har ju visat att skillnaderna är mindre än vi trott. Vi tänker faktiskt inte så olika kring de grundläggande grejerna. Däremot har vi ofta väldigt olika estetiska preferenser. Var du vill fira gudstjänst beror ofta mer på vad du tycker är vackert än på din uppfattning om rätt dogmatik. Det är okej att vi föredrar olika uttryck och därför samlas till olika gudstjänstformer. Men tänk om vi trots detta kunde tona ner påståenden om att vi tror så hemskt olika, och i stället se till att med jämna mellanrum be och fira nattvard tillsammans – för att påminna oss om att vi faktiskt är förenade i tron?
7. Nöj dig inte med fredlig samexistens. När en kropp är splittrad är det inte vackert. Det är sårigt, varigt och gör ont. Därför är det lätt hänt att vi i stället hemfaller åt goda grannar-ekumenik, och nöjer oss med att fika ihop. Det kanske är bättre än ingenting – men bara kanske! Om vi hoppas på något mer än att vi inte ska ta livet av varandra, då måste siktet vara på verklig enhet, inte bara artighet.
Lycka till!
