När vi närmade oss Kabul tittade jag ut genom flygplansfönstret. Det mäktiga landskapet fick mina lungor att dra ihop sig. Ståtliga berg så långt ögat kunde se, vindlande små dalgångar däremellan. Otroligt vackert i sin karghet.
Skådespelerskan Meryl Streep höll nyss ett tal i FN:s högkvarter som blev viralt. Hon talade om förtrycket av kvinnor i Afghanistan: ”I dag i Kabul har en katt mer frihet än en kvinna. En katt kan sitta framför dörren och känna solen i ansiktet. Hon kan jaga en ekorre i en park. En ekorre har fler rättigheter än en flicka i Afghanistan, eftersom parkerna har stängt för kvinnor och flickor.”
Sedan 2021 styrs Afghanistan av islamistiska extremister som med hjälp av sharialagar sakta men säkert skruvar åt kvinnors livsutrymme. Här kommer ett axplock: det är förbjudet med all sorts sport för kvinnor. De får inte heller besöka badhus, gym eller parker. Flickor får inte fortsätta i skolan efter sjätte klass. Kvinnor uppmanas att inte lämna sitt hem ”utan orsak”. Att gå till en skönhetssalong är numera olagligt. Det är förbjudet för en kvinna att utanför hemmet titta på eller tala med en man hon inte är släkt med. Nedtystandet är inte symboliskt, om en kvinna vill sjunga godnattsånger för sina barn måste alla fönster vara stängda, en kvinnas röst får inte höras ut på gatan.
Detta låter som direkt taget från en dystopisk roman av Margaret Atwood. Det låter för absurt och idiotiskt för att vara sant. Men det är det.
Vi vet inte hur många kristna som är kvar i landet, många flydde 2021.
— Åsa Molin
Vi vet inte hur många kristna som är kvar i landet, många flydde 2021, och att öppet bekänna sig som kristen är förknippat med livsfara. Det finns inga kyrkor eller öppna sammankomster. Att äga en bibel kan kosta dig ditt liv. I Afghanistan är martyrerna inte bara några man läser om i Bibeln eller i kyrkans historia.
Det är lätt att tappa modet inför så djävulska begränsningar och lagar. Allt hopp verkar vara ute. Hopplöshet brer ut sig som en bakterieodling på mitt hjärta. Men när jag suckar inför Gud påminns jag om vad det står om Abraham, han som höll fast ”vid hoppet där allt hopp var ute” (Rom 4:18).
Förutom Abraham har jag ännu en inspiration till uthållighet. Att skriva ut hennes riktiga namn skulle vara att utsätta henne för allvarlig fara. Hon har jobbat med mödravård i Afghanistan i decennium efter decennium. Inga hot kan få henne att lämna landet. Gud har kallat henne dit få vill gå.
Männen i maktens korridorer har skiftat, men den omsorg som gravida kvinnor behöver är densamma. Och hon vet att under burkan finns ett leende gömt. Landet är kargt, men skönheten finns där.
Låt oss inte ge upp i våra böner och vårt engagemang för Afghanistan!
