Årets experiment: Klara mig på fem nyinköpta plagg

Det börjar inte bra. Det måste jag erkänna. Redan på en gång slår känslan av begränsning till. Jag bara måste köpa ett par jeans den sista dagen innan mitt experiment ska börja. Min hjärna klibbar fast i bristens logik, på samma sätt som när Mia, Madickens vän, får frågan varför hon fortsätter äta köttbullar fast hon är mätt. Hon svarar: jag måste passa på, vem vet när det blir mat igen.

Det hela började vid en pizza-middag med släkten. Vi pratade om konsumtion, och hur mycket kläder som är rimligt att köpa varje år om man vill ha en “hållbar” garderob. Den genomsnittlige svensken köper 25 nyproducerade plagg per år, och en t-shirt används i snitt 30 gånger. Modeindustrin står för cirka 10 procent av de globala utsläppen. Rapporten Unfit, unfair, unfashionable hade precis kommit och där konstaterade forskarna att om en person köper fem nyproducerade plagg per år så ligger utsläppen i linje med Parisavtalet. “Det ligger jag väl ganska nära”, tänkte jag.

Samtalet låg och ruvade hos mig ett tag. Jag gick till min garderob och gjorde en avstämning mot verkligheten. De åtta plagg som jag trodde att jag hade köpt förra året, visade sig vara 19. Självbedrägeriet slår aldrig fel.

Jag har ställt mig själv frågan varför jag gör detta.

—  Åsa Molin

Jag började fundera på om jag skulle prova, se om jag kunde klara att hålla mig till fem nya plagg på ett år (underkläder ej inräknat). Den 1 oktober skulle jag börja experimentet. Men redan på en gång slog brist-logiken till – ett inre tvång att köpa ett par denimbyxor, bara för säkerhets skull. Nej, det började som sagt inte bra. Så jag frågade två miljömedvetna second-hand-shoppare om de ville bli mina coacher.

[ Att rucka på köttnormen är ett långsamt arbete ]

Jag har ställt mig själv frågan varför jag gör detta. Det handlar inte om att få guldstjärnor, vare sig av människor eller Gud. Jesus kärlek kan inte rubbas av någon fluktuation i mina köpmönster, den är orubblig. För mig har det inget alls att göra med någon sorts ny legalism i miljö-trikåer. Jag tror tvärtom att det kan vara en väg till frihet – en inbjudan till att bli friare i relation till ägodelar och reklambudskap, och mer tacksam och nöjd med det jag har. Det jag längtar efter är att få del i hemligheten i att avstå något för att vinna något större. Kanske jag till och med kan få växa i insikt när jag lagar snarare än att slänga och köpa nytt; vilket liknar Guds strategi med hela skapelsen.

Jag vet inte. Återkommer om ett år när experimentet är över. Till dess ber jag garderobsbönen som pastorn Anna-Carin Abrahamsson formulerat:

“Gud, tack för skönhet, färg och form i våra kläder. Väck vår kreativitet. Vi ber att den rastlöshet och otillfredsställelse som ofta mättats med ett nytt plagg – skulle få mättas av Dig själv.”

[ Frida Park: Rätt att inte göra mission och klimat till motsatser ]